Skagen

Vid 7 tiden på morgonen rundade vi piren i Skagen efter 16 timmar från Kragerö i Norge. Enligt våran gps ca 85 distans men loggen pekade på 94. Så känslan att vi hade lite motströmt ett tag stämde väl.
I hamnen låg båtarna 6-7 i varje led men av en tillfällighet hade en hel rad lämnat så vi fick en plats ända inne vid kajen.
Snacka om flyt.
Sedan blev det dax för sängen och när hamnvakten knackade på vid 12 blev det frukost.
Det var nog tjugo år sedan jag var i Skagen senast med båt, mycket var sig likt t.ex. vädret (regnet hängde i luften). Det blev en shoping runda på byn för att få ett efterlängtat danskt winerbröd till kaffet, men även svenska sjömanskyrkan fick ett besök.
Det blev tidigt i säng och en god natts sömn.

När vi skulle gå morgonen därpå var vi 3 båtar av 6 i raden som skulle iväg. Tysken på våran utsida var vidtalad kvällen innan och även han skulle söderöver. Ett par båtar ut låg en Amerikansk Hallberg-Rassy 48.a med ett pensionerat par som bott och seglat i 6 år runt om i världen med sin båt. Mycket trevliga. Även dom hade vi pratat med och bestämt att vi går ca 9:00 och dom sa att "då går vi med".
När klockan var slagen var vi beredda och klara men det visade sig att Amerikanaren inte riktigt visste hur etiketten var när man kontaktar och meddelar båtarna på utsidan (helst kvällen innan) om att man skall gå.
Så de två Norska båtarna längst ut fick ett hastigt uppvaknande och släppte förtöjningarna.
Sen började cirkusen, det visade sig att även om man äger och seglar en HR 48.a i 6 år så garanterar det inte att man kan hantera den, och så var det tyvärr i detta fallet.
Vinden låg i från sidan men han hade bogpropeller så det borde inte varit några problem.
Så efter 5 minuters trixande satt han med en annan båts ankarlina bakom rodret i samma stund som han trodde sig kunna komma ut. Full gas hjälpte inte i detta läge utan gjorde att tampen satt stenhårt i mellan rodret och skäddan. Så det var bara att förtöja igen. Amerikanaren gick till hamnkontoret för att ragga en dykare, men se det var inte att uppbringa förrän tidigast vid 12 tiden.
I detta läget erbjöd jag mig att att ta fram mina dykgrejer (vilket min fru redan hade räknat ut skulle ske) och lösa problemet. På med utrustningen och hoppa i sjön. Sedan vidtog ett kapande och skarvande av ankerlinor på 4 meters djup, tampbiten som satt i kläm på båten fick sitta kvar eftersom den inte gick att rubba och inte hade någon inverkan på rodret. Sedan var dom snabbt iväg ut ur hamnen och vi andra kunde så sakterliga komma iväg någon timme försenade. Den tyske ensamseglaren på utsidan oss erkände i ett svagt ögonblick till Kari att han var lite nervös när det blev hans tur att kasta loss, men efter några tips och råd från den kvinnliga befälhavaren på våran båt gick det som smort.
Även vi kom ut och satte segel i vinden som var lite kraftigare än vi trodde, men fick en trevlig segling ner till Laesö.
 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Niklas Rosengren » Getterön till Anholt:  ”Var det inte trevligt på Anholt? Ni seglade ju vidare så fort.”

  • Johan Larsson » Var tar tiden vägen.:  ”Hej på er kusin & Kari, hittade detta på nätet. Är det redan dags, mindes det so..”

  • kari » Det går frammåt:  ”kul att se att du jobbar på! Kände nästan lukten bara av att läsa det du skrive”

  • Oscar » Detta är ett blogginlägg:  ”Fick du borrat? Tittade efter dig men vi har nog om varandra.”

  • Kari Reckebo » Kommer aldrig att gå:  ”Jag fick frågan om jag också skulle med!? Hur tänker man då???? Skulle jag skick..”

Bloggarkiv

Länkar

-