Mot biscaya

Porto var som vi minns det sedan förra gången på väg söderöver, men inte alls lika mycket turister. Det märks att covid-19 slagit hårt på turismen. Tyska turister finns det ju fortfarande. Vi tog några lugna dagar i väntan på en bra vind norr över. Blev en vecka tillslut. Vi passade på att besöka Churchills portvins tillverkning även denna gången eftersom det ingick i hamnavgiften. Det blev några turer till en konstnärsbutik där Kari fick handlat lite mer akvarell papper och lite andra nödvändigheter.
Den fina vinden norröver lyste med sin frånvaro men en morgon körde vi vidare i svag motvind. Det blev motorgång ett dygn upp till Camarinas för att ha en bra start inför biscaya överfarten. Vi kom in samtidigt som en dansk båt och dom frågade om vi också var på väg över biscaya. Visst sa vi. Nu alltså? sa dom. Det visade sig att det var fina vindar just då och några dygn framöver. Vi kände oss inte helt redo utan sa att vi väntar någon dag. Camarinas är ingen stor by så det tar inte lång stund innan man hittar. Det är en hyggligt stor fiskehamn. Det finns tre supermarket i varierande storlek och med varierande utbud. Det finns dessutom fem affärer som säljer allt som har med knyppling att göra. Så vill man hårddra det är gubbarna ute och fiskar medans tanterna sitter hemma och knypplar.
Vi hittade en lagom vandringsled som gick utefter kusten och den gick vi en av dagarna. Den skulle vara totalt 22 km men vi lyckades korta av den till 16 km genom att gena rätt över på ett ställe. Det räckte och blev över för våra otränade kroppar. Utsikten var fantastisk här på dödens kust som det kallas. Konsigt nog kom vi ur sängen nästa dag utan problem så vi är nog i bättre form än vi tror.
Efter en vecka tyckte vi att vi hittat ett fönster i vädret för våran överfart med ett kryssben över hela biscaya.Så vi preppade med mat och smörgåsar plus allt annat som kunde tänkas förtäras under dom kommande fyra dygnen. Så dagen efter var vi uppe och kom iväg snabbt men det visade sig att vindarna hade vridit lite till men åt fel håll, varför aldrig åt rätt håll? Vi insåg att dethär håller inte och dessutom regnade det. Så vi föll av och gick till A Coruna och genast sprack himlen upp och solen värmde igen. Så nu ligger vi här några dagar och väntar på vind. Här finns allt min kan behöva i en mycket störra stad.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Bert » Karantän :  ”Ni har ingen tur. Först med motorn och nu med karantänen. Här i Holland ser det ..”

  • Niklas Rosengren » Getterön till Anholt:  ”Var det inte trevligt på Anholt? Ni seglade ju vidare så fort.”

  • Johan Larsson » Var tar tiden vägen.:  ”Hej på er kusin & Kari, hittade detta på nätet. Är det redan dags, mindes det so..”

  • kari » Det går frammåt:  ”kul att se att du jobbar på! Kände nästan lukten bara av att läsa det du skrive”

  • Oscar » Detta är ett blogginlägg:  ”Fick du borrat? Tittade efter dig men vi har nog om varandra.”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln