2013 > 07

Det märks att semestrarna inte startat riktigt ännu, och speciellt på Laesö.
Det var inga större problem att få en toppen plats vid bryggan i Österby eftersom en motorbåt gick precis när vi kom in i hamnen.
Kvällen avslutades med en riktig gourmet middag på bryggan. Grillspett, två olika pastarätter som vi hade rester kvar av, potatissallad och på toppen av detta en halv pizza som även den blivit kvar sedan tidigare hamnar. Allt detta tillagat eller värmt över våran nya grill som inte kommit till användning innan under resan pga. vädret. Kunde inte bli bättre och nu fick vi även lite plats i kylboxen. Samt lite gott att dricka därtill.
I vanlig ordning hyrde vi varsin cykel nästa dag och trampade bort till saltsylderiet, som alla talar om, på andra sidan ön. Av någon anledning så hade det inte blivit av att vi varit där förut. En glad Dansk berättade historien om hur dom en gång i tiden började utvinna salt ur grundvattnet. Normalt brukar vi förstå Danska språket någorlunda men här var man borta redan efter någon minut, lite förstod vi och efter att efteråt ha diskuterat och samanfattat våra olika delar så klarnade bilden lite mer vad han berättat.
På vägen hem hittade vi en garntillverkare med egna får, Laesö Uldstue, så det blev att handla garn till en ny tröja.
Tanken var att vi skulle besöka våra kantarell platser men det satte regnet stopp för, det var bara att trampa på i full fart tillbaka till båten för att torka kläder och läsa bok.

Nästa dag när vi seglade hemåt mot Bratten igen kunde vi konstatera att årets mål var uppnådda; Norge och nattsegling till Skagen. Frågan var om Kari tyckte att det var Ok och det var det!

Läs hela inlägget »

Vid 7 tiden på morgonen rundade vi piren i Skagen efter 16 timmar från Kragerö i Norge. Enligt våran gps ca 85 distans men loggen pekade på 94. Så känslan att vi hade lite motströmt ett tag stämde väl.
I hamnen låg båtarna 6-7 i varje led men av en tillfällighet hade en hel rad lämnat så vi fick en plats ända inne vid kajen.
Snacka om flyt.
Sedan blev det dax för sängen och när hamnvakten knackade på vid 12 blev det frukost.
Det var nog tjugo år sedan jag var i Skagen senast med båt, mycket var sig likt t.ex. vädret (regnet hängde i luften). Det blev en shoping runda på byn för att få ett efterlängtat danskt winerbröd till kaffet, men även svenska sjömanskyrkan fick ett besök.
Det blev tidigt i säng och en god natts sömn.

När vi skulle gå morgonen därpå var vi 3 båtar av 6 i raden som skulle iväg. Tysken på våran utsida var vidtalad kvällen innan och även han skulle söderöver. Ett par båtar ut låg en Amerikansk Hallberg-Rassy 48.a med ett pensionerat par som bott och seglat i 6 år runt om i världen med sin båt. Mycket trevliga. Även dom hade vi pratat med och bestämt att vi går ca 9:00 och dom sa att "då går vi med".
När klockan var slagen var vi beredda och klara men det visade sig att Amerikanaren inte riktigt visste hur etiketten var när man kontaktar och meddelar båtarna på utsidan (helst kvällen innan) om att man skall gå.
Så de två Norska båtarna längst ut fick ett hastigt uppvaknande och släppte förtöjningarna.
Sen började cirkusen, det visade sig att även om man äger och seglar en HR 48.a i 6 år så garanterar det inte att man kan hantera den, och så var det tyvärr i detta fallet.
Vinden låg i från sidan men han hade bogpropeller så det borde inte varit några problem.
Så efter 5 minuters trixande satt han med en annan båts ankarlina bakom rodret i samma stund som han trodde sig kunna komma ut. Full gas hjälpte inte i detta läge utan gjorde att tampen satt stenhårt i mellan rodret och skäddan. Så det var bara att förtöja igen. Amerikanaren gick till hamnkontoret för att ragga en dykare, men se det var inte att uppbringa förrän tidigast vid 12 tiden.
I detta läget erbjöd jag mig att att ta fram mina dykgrejer (vilket min fru redan hade räknat ut skulle ske) och lösa problemet. På med utrustningen och hoppa i sjön. Sedan vidtog ett kapande och skarvande av ankerlinor på 4 meters djup, tampbiten som satt i kläm på båten fick sitta kvar eftersom den inte gick att rubba och inte hade någon inverkan på rodret. Sedan var dom snabbt iväg ut ur hamnen och vi andra kunde så sakterliga komma iväg någon timme försenade. Den tyske ensamseglaren på utsidan oss erkände i ett svagt ögonblick till Kari att han var lite nervös när det blev hans tur att kasta loss, men efter några tips och råd från den kvinnliga befälhavaren på våran båt gick det som smort.
Även vi kom ut och satte segel i vinden som var lite kraftigare än vi trodde, men fick en trevlig segling ner till Laesö.
 

Läs hela inlägget »