2020 > 07

Rota var en trevlig hamn. På vägen ner låg vi i Cadiz på andra sidan viken men efter att ha testat bägge hamnar vinner Rota helt klart. Fina gränder och hus som inte såg så speciella ut men innanför dörrarna mot gatan visade sig ha lummiga oaser på innergårdarna (bilder i föregående inlägg). Det fick bli några nätter med lite vila och slappande. Vi mötte en svensk segelbåt som hette Akka och som var på väg ner mot medelhavet. Det blir tredje Akka vi möter på denna resan. Våran autopilot heter även den Akka.
Men så kom ett fönster att segla vidare och vi släppte förtöjningarna och tog en dygnssegling till Lagos. Det blev inte så mycket vind som var lovat men riktningen var rätt. Vi kollar både Predict wind och Windy och nu börjar dom få en paddel i vattnet om kommande väder. Efter bara några timmar ryckte det till i fiskespöt och jag tänkte jäkla måsar låt bli våran tunacatcher. Dom har dykit efter den innan men som tur var aldrig fasnat utan bara släppt den igen. Men det här var napp på riktigt. Efter en liten stund låg det en liten bonito och sprattlade i disk baljan. Efter som han verkade lite stressad så bjöd vi på lite kinesisk whisky för att lugna hans nerver. Och nog blev han lugn, han dog. Resten av dygnet flöt på som det skulle och när vi kom in i Portugal så var det som väntad fiskebåtar och nät, både flytande och bottennät överallt. Vi la till i Lagos på morgonen men bestämde oss för att ligga kvar vid väntebryggan eftersom vi skulle segla vidare tidigt nästa morgon.
Lagos var sig likt. Samma personer satt på samma uteserveringar med något alkoholhaltigt på tidig förmiddag. Det bar fler turister nu och folk var lite mer avslappnade när det gällde covid-19. Vi kom lagom för att vinka av våra tyska vänner Harry och Helga som seglade mot Madeira. Det är skönt att ibland redan veta var affärer och båtbutiker ligger och det blev en effektiv förmiddag med bunkring av både mat och motorolja. Boniton blev rensad och lagd i marinad så till lvällen blev det stekt bonito med avocado och mango salsa ihop med stekt sweet potato.
Redan tidigt nästa morgon seglade vi i soluppgången vidare mot Porto.. Även denna morgon var vindarna lätta så vi fick stötta med motorn. Vi passar på att ta oss norröver nu när vindarna är svaga till skillnad mot det vanligtvis starka nordliga vindarna. På natten rullade dimman in och det blev att ta på långkalsonger och sjöställ. Inte riktigt vad vi hade täkt oss. På morgonen var vi trött, blöta och less på dimma så vi la om kursen mot Cascais istället. Väl i hamn så släppte dimman och vi fick tankat och checkat in. Vi vilade oss i form och tog en sväng förbi Pauls bageri där vi fick tag i riktigt gott bröd. Vi var stamkunder hos Paul när vi låg i Brest.
Nästa dag fortsatte vi norrut och målet för dagen var Penish. En udda liten hamn. Vi visste sedan tidigare att det var ont om gästplatser och att toa med dusch var begränsat. Mycket riktigt, det var bara en glad polis som tog imot oss när vi lagt oss på utsidan av en annan båt på pontonen. Han tog våra uppgifter och meddelade att eftetsom det var söndag så fanns drt ingen som kunde skriva in oss eller ge oss tillgång till grinden till pontonen eller till toaletter och duschar. Han skulle komma på måndag 10:00. E du go eller tänkte vi. Tanken bar att vi skulle passa på att gå en liten bit till innan det skulle bralla i ordentligt på eftermiddagen nästa dag. Vi mailade till hamnen om att vi visst ville göra rätt för oss men inte kunde vänta och att om dom kunde skicka info så kunde vi skicka pengar via banken.
Sagt och gjort, vi drog iväg mot Nazare som låg en tur till Laesö bort( 27 distans för den som inte är från Götet) och hann precis in i hamnen innan det började blåsa ordentligt. Denns gång hamnade vi på båtklubben isället för i fiskhamnen. Vilken skillnad, detta är nog den mest välskötta gästhamn vi varit i. Rent och prydligt och en personal som är fantastiskt trevliga och omtänksamma. Det blev två nätter och vi fick både tvättat, diskat och handlat. Även glass stod på schemat. Vi hittade en italiensk glass affär och efter som det kom regn satte vi oss vid ett bord och pekade i menyn. Hittade en glass som såg stor ut på bild men vis av tidigare tillfällen tänkte jag att den är nog inte så stor i verkligheten. .Men hoppsan, den var större. Så stor glass har jag inte sett sedan Dunkirk för två år sedan. Mätta å glada kom vi tillbaka till båten. Vi mötte en Norrman som hade köpt en båt i kroatsien och nu ensamseglade hem den till Arendal. Första båt vi möter som har met rost än vi. Vi kom i säng tidigt inför nästa dags dygnssegling.
Nu äntligen var målet Porto och det blev en bra segling som började med dimma, denna jobbiga dimma. Men sedan klarnade det upp och vi la oss på 60 meters kurvan för att slippa fiske redskap men av an tillfällighet tänkte alla portugals fiskare att just där var det nog bra fiske. Det blev en slalombana värdig Ingemar Stenmark mellan flaggorna. Men vi börjar bli vana nu. På natten kunde vi se redskapen på radarn så det gick fint. Vad vi mer såg på natten var den fantastiska marelden kring båten. Helt fantastiskt. Ibland kom det en extra glödande ring en bit från båten och då var det delfiner som hoppade. Vi har haft glada delfiner varje dag kring båten sedan Gibraltar. Vid 5:30 på morgonen la vi till i Doro marina i Porto.

Läs hela inlägget »

Det blev inte mycket gjort i Motril utan vi lämnade nästa morgon för att segla till Caleta de veles som vi förra året låg inblåsta i under tolv dagar. Där var det sig likt om än fler turister på stranden. Dom hade kört med traktorer och plattat till remsor med rätt avstånd för att underlätta för badarna att hålla rätt distans till andra badare. Såg lite kul ut med de små flaggorna som man märkte ut sin plats med.
Det blev två nätter och sedan seglade vi vidare. Känns som vi vill komma ur medelhavet nu. Lite trötta på att vind prognoserna inte stämmer. Kasta tärning om vindriktning och styrka blir exaktare.
Vi kom till Benalmadena fram på eftermiddagen och knöde oss in på en plats som låg bra mycket bättre än den vi låg på förra året. Här märktes det att det var klart mer turister än sist. Vi tog en tur i till mataffären i värmen och var helt slut efteråt. Konstigt nog är vi inte riktigt vana vid värmen ännu. Men det är synd att klaga.
Men nu hade bi fått upp farten så vi fortsatte nästa morgon till Estepona som vi besökte förra året med. Lite kul att man får en flaska vin när man checkar in. I år var det vitt vin. Äntligen fick vi lämnat oljan efter senaste motorservicen på deras miljöstation. Hittils har vi inte hittat någon som kan ta imot olja men här var det ordning å reda. Vi gick en sväng på hamnen men mycket mer än så blev det inte.
De senaste dagarna har vi sett mycket delfiner och dom har simmat framför stäven nästan varje dag. Vi har saknat det i Valencia.
Vi kunde se Gibraltar klippan i fjärran och mot den siktade vi nästa dag. Vi har haft tur med vind och ström de senaste dagarna och även denna gången rundade vi klippan utan problem. Vi har hört om andra båtar som haft lite jobbigt med att vinden och tidvattnet har mötts på udden och givit hemska vågor. Den här gången gick vi mot la Linja som ligger innanför Gibraltar och i Spanien. Visade sig vara ett bra val. Trevlig och fräsh hamn, dessutom hygligt billig. På vägen dit körde vi in och tankade billig diesel i Gibraltar i alla tankar och dunkar vi hade. Det var nära och bra att gå från hamnen över startbanan och över gränsen till Gibraltar. Vi strosade omkring i gränderna och hittade en liten resturang som serverade en grym chicken tikka. Det kändes som att vi hade sett vad vi skulle förra gången så nu kunde vi bara vandra omkring som vi ville. Morrisons snabbköp fick ett besök men det blev mest engelska kakor och andra ”livets nödvändigheter”. Tillbaka i båten var vi möra efter promenaden.
Det dök upp ett bra väderfönster med fin vind så efter två dygn så seglade vi ut ur medelhavet. Det var många båtar som seglade iväg på morgonen men det visade sig att så mycket vind blev det inte trots allt. Det blev motor igen och vi insåg att viinte skulle hinna upp till Rota ovanför Cadiz i vettig tid så det blev Barbate istället. Det är en bra hamn att ligga i när det blåser hårt och set gjorde det nästa dag. Det ramlade in flera båtar som hade missat att det skulle bralla i ordentligt. Vi väntade två nätter och sedan stack vi på morgonen ut bland vågorna för att komma till Rota. Gammal sjö var det, men vilken segling! Länge sedan som vi fick en sådan fin segling och helt plötsligt verkar väder prognoserna stämma igen.

Läs hela inlägget »

Det blev två nätter i Torrevieja. Det var ju söndag så vi fick leta efter bröd men till slut hittade en affär som hade nybakat. Det märks att det finns många svenskar i Torrevieja eftersom flera resturanger hade menyer på svenska.
Sedan seglade vi vidare och hamnade i Cartajena. Även här blev det två nätter och vi fick besök av Per och Monica Samuelsson som sålde sin katamaran Alice och köpte lägenhet i Torrevieja förra året. Dom kom ner till Cartajena för en tidig lunch på stan med oss. Det var trevligt att träffa dom och höra hur dom överlevt karantänen. Vi fick vandrat runt och tittat bla. på en amfiteater som finns bevarad. Även mataffären fick ett besök men efter det blev det stopp. Man blir helt slut av att promenera runt i den här värmen.
Vädrerprognoserna här i medehavet stämmer lite sisådär kan man säga. Det går lika bra att köra sten, sax och påse om vilket håll det skall blåsa åt. Det blir en del motorgång. Så nästa dag puttrade vi vidare söderöver och hittade en trevlig naturhamn i skydd av en halvö utanför Calabardina. Det låg ett tiotal båtar i viken när vi kom men vi var bara fyra båtar kvar på morgonen.
Nästa stopp blev Garrucha som vi även stannade i förra året på väg till Baliarena. Hamnen känns ny och bryggorna är fina. Det var något fler båtar i hamnen men annars var det lika illa ställt med duschar och toaletter. Dom har inte riktigt kommit ikapp med att bygga tillräkligt många. Det blev en natt och på morgonen började dom lasta gips på ett stort fartyg, så det var skönt att slippa dammet.
Det blev det en längre segling mot Almerimar. Vi hade hört från flera båtar att det var en bra hamn och det stämde. På vägen hände det som jag aldrig trodde skulle hända. Vi fick napp! Vet inte vem som blev mest förvånad, jag eller den tonfisk som vevades in. Väl i hamn märktes det att flera resturanger hade fått bomma igen nu när det inte fanns några turister att servera. Covid-19 har slagit hårt även här. Vi blev kvar i tre dagar och väntade in rätt vindar. Där fanns även en dykshop så jag fick äntligen fyllt min dyktub. Nu skall vi bara hitta någon bra hamn där jag kan få skrapat klart under båten.
Av en tillfällighet såg vi ett inlägg i en långseglingsgrupp på facebook där någon ville ha hjälp med att kolla laddningen på deras båt som låg på land i Motril. Vi hade ändå planerat att stanna till där så så fick det bli. Det brallade i ordentligt när vi sladdade in på en plats på Club nautico. Det visade sig att varvet där båten låg på land var granne med club nautico så efter vi checkat in så gick jag över och fick tag i rätt person på varvet som låste upp båten. Via facetime blev jag sedan guidad igenom rätt menyer på displayen. Det fick bli en nödlösning som jag sedan guidade varvsägaren igenom. Hoppas han förstod.

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Bert » Karantän :  ”Ni har ingen tur. Först med motorn och nu med karantänen. Här i Holland ser det ..”

  • Niklas Rosengren » Getterön till Anholt:  ”Var det inte trevligt på Anholt? Ni seglade ju vidare så fort.”

  • Johan Larsson » Var tar tiden vägen.:  ”Hej på er kusin & Kari, hittade detta på nätet. Är det redan dags, mindes det so..”

  • kari » Det går frammåt:  ”kul att se att du jobbar på! Kände nästan lukten bara av att läsa det du skrive”

  • Oscar » Detta är ett blogginlägg:  ”Fick du borrat? Tittade efter dig men vi har nog om varandra.”

Arkiv