2020 > 08

Efter att ha traskat runt i A Coruna i sex dagar var både vi och vädret på bra humör. Vi hade väntat på ett utlovat lågtryck som skulle ge oss lagom med vind och i rätt riktning. Det kom och vi lämnade A Coruna vid 15:00 efter att vi bunkrat upp med både diesel och mat för att i gammal sjö stampa oss norröver. Fram på kvällen lugnade vågorna sig och det blev en behaglig segling. Tyvärr lugnade sig även vinden på eftermiddagen andra dagen så vi startade våran fina motor som stöttning. Det var lovat regn någon gång på det tredje dygnet men av det såg vi inte något. Vi hade sol och lätta moln hela tiden. Det blev en trevlig överfart och vi körde tre timmars vakter under nätterna denna gången. Förra gången vi korsade biscaya så körde vi två timmars men då handstyrde vi hela tiden. Kari fylde år mitt ute på havet och firades med pressent inköpt i Valencia och gömd ombord i två månader. Efter 72 timmar rundade vi piren i Camaret sur mer mitt bland en massa almogebåtar som visade upp sig. Vi hade för säkerhets skull bokat plats i hamnen och det var tur för det blev knö fullt efter vi lagt till. Camaret sur mer visade sig från sin bästa sida medherb värme och solsken och vi fick en mycket bättre känsla för staden än senast vi var här. Kan nog ha att göra med att då var det regn och blåst samt att vi var nervösa inför korsandet av biscaya. Vi blev kvar i två nätter och fick sova ut ordentligt.
Å så var det dax att räkna med tidvatten igen. Alltid lika roligt. Nä. Men vi kliade oss i våra huvuden och fick flisor i fingrarna men kom fram till när det var lämpligt att segla och det visade sig att ytterligare tio båtar tänkte likadant. Så som i ett pärlband rundade vi den besvärliga udden (om man har motström) och gjorde 7-8 knop med utspirade segel och medström. Vi hade räknat så fint att lagom när strömen vände var vi framme i Roscoff som var målet för dagen. En glad marinero i gummibåt mötte utanför hamnen och guidade oss till rätt plats och hjälpte även till att stötta upp oss i den starka strömen som blir i hamnen. Det blev kanon och vi fick en bra plats.
Det är kapseglingar här för en ny klass som inte blivit stor i Sverige ännu. Maxi650 heter den och båtarna är knubbiga men riktigt snabba. Dom är 6,5 meter långa och över två meter breda. Det är en kölbåt med mycket segel. Tyvär blåser det förmycket dom senaste dagarna (20 s/m)så dom går mest omkring och väntar. Det gör även vi för nu vill vi komma vidare och det blir Cherbourg eftersom kanal öarna är stängda för båtar och har 14 dagars karantän plus covid19 test innan man får gå iland. Idag har vi firat nästa födelsedag och varit på stans bästa resturang/pizzeria. Vi hade tur som var tidiga och fick ett bord för sedan blev det fullt på 15 minuter.

Läs hela inlägget »

Porto var som vi minns det sedan förra gången på väg söderöver, men inte alls lika mycket turister. Det märks att covid-19 slagit hårt på turismen. Tyska turister finns det ju fortfarande. Vi tog några lugna dagar i väntan på en bra vind norr över. Blev en vecka tillslut. Vi passade på att besöka Churchills portvins tillverkning även denna gången eftersom det ingick i hamnavgiften. Det blev några turer till en konstnärsbutik där Kari fick handlat lite mer akvarell papper och lite andra nödvändigheter.
Den fina vinden norröver lyste med sin frånvaro men en morgon körde vi vidare i svag motvind. Det blev motorgång ett dygn upp till Camarinas för att ha en bra start inför biscaya överfarten. Vi kom in samtidigt som en dansk båt och dom frågade om vi också var på väg över biscaya. Visst sa vi. Nu alltså? sa dom. Det visade sig att det var fina vindar just då och några dygn framöver. Vi kände oss inte helt redo utan sa att vi väntar någon dag. Camarinas är ingen stor by så det tar inte lång stund innan man hittar. Det är en hyggligt stor fiskehamn. Det finns tre supermarket i varierande storlek och med varierande utbud. Det finns dessutom fem affärer som säljer allt som har med knyppling att göra. Så vill man hårddra det är gubbarna ute och fiskar medans tanterna sitter hemma och knypplar.
Vi hittade en lagom vandringsled som gick utefter kusten och den gick vi en av dagarna. Den skulle vara totalt 22 km men vi lyckades korta av den till 16 km genom att gena rätt över på ett ställe. Det räckte och blev över för våra otränade kroppar. Utsikten var fantastisk här på dödens kust som det kallas. Konsigt nog kom vi ur sängen nästa dag utan problem så vi är nog i bättre form än vi tror.
Efter en vecka tyckte vi att vi hittat ett fönster i vädret för våran överfart med ett kryssben över hela biscaya.Så vi preppade med mat och smörgåsar plus allt annat som kunde tänkas förtäras under dom kommande fyra dygnen. Så dagen efter var vi uppe och kom iväg snabbt men det visade sig att vindarna hade vridit lite till men åt fel håll, varför aldrig åt rätt håll? Vi insåg att dethär håller inte och dessutom regnade det. Så vi föll av och gick till A Coruna och genast sprack himlen upp och solen värmde igen. Så nu ligger vi här några dagar och väntar på vind. Här finns allt min kan behöva i en mycket störra stad.

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Bert » Karantän :  ”Ni har ingen tur. Först med motorn och nu med karantänen. Här i Holland ser det ..”

  • Niklas Rosengren » Getterön till Anholt:  ”Var det inte trevligt på Anholt? Ni seglade ju vidare så fort.”

  • Johan Larsson » Var tar tiden vägen.:  ”Hej på er kusin & Kari, hittade detta på nätet. Är det redan dags, mindes det so..”

  • kari » Det går frammåt:  ”kul att se att du jobbar på! Kände nästan lukten bara av att läsa det du skrive”

  • Oscar » Detta är ett blogginlägg:  ”Fick du borrat? Tittade efter dig men vi har nog om varandra.”

Arkiv