2020 > 11

Nästa morgon slussade vi ut och följde fiskebåtarna ut i tidvattnet som även det var på väg ut. Det känns att vi är mer vana nu än senast vi var här. Litar mer på djupen i sjökortet och kunde ta lite genvägar. Målet för dagen var Norderney och efter en trevlig segling kom vi med ingående tidvatten fram innan solen gick ner. Vi genade även här över sandbankarna och följde en av NOS vindkraftbåtar Maker en stund. Gick bra även om det visat sig nu efteråt att dom bara stack 0,65 m mot våra 1,9 m. Det blev bara en natt och vi såg inte så mycket av Norderney. Vi kände att det för säkerhets skull vore bra om vi stressade på upp genom Kiel kanalen för att få mer tid på slutet i Danmark. Så nästa morgon lämnade vi och gick med strömmen ut och norröver. Vi hade bra flyt med tidvattnet en bra stund. Men som alla vet, det får man ofta igen på slutet. Precis när vi började närma oss att svänga upp i Elbe mot Cuxhaven vände tidvattnet i mot oss och vinden dog ut. De sista 5 nm tog oss tre timmar med motorn jobbande som aldrig förr. Men fram kom vi tillslut och kunde rätt sega lägga till i hamn för vila ett par nätter. Nu var det ju bara Kiel kanalen kvarnhjul gott om tid kvar till Karis tid på ortopeden. Så vi bunkrade upp med mat och hittade till glasskiosken. Visa av tidigare möte med strömmen i Elbe så valde vi medström upp mot Brunnsbüttel när vi kunde slussa in ihop med en stor pråm. Här kan man snacka om gott om plats så det var inga problem att möta stora fartyg till skillnad mot i Holland där vi mer än en gång var nära att sugas med och krocka med stora fartyg som inte hade koll på hur mycket problem dom kunde skapa för fritidsbåtar i kanalen. Vi hade bestämt oss för att gå halva kanalen ungefär och stannade i Oldenbüttel. Där gick en liten kanal in med bryggor efter kanterna som man låg gratis vid. Nästa morgon när vi vaknade var det dimma när vi tittade ut men vi tänkte att den lättar nog. Det gjorde den lite så efter frukost gick vi ut i den stora kanalen igen. Där var dimman ännu tätare visade det sig. Men vi valde att gå vidare eftersom vi såg alla fartyg på plottern  och själva var vi synliga på AIS. Radarn visade allt ända ner till ankorna som simmade i kanalen. Dessutom stod Kari i fören och höll koll framåt så vi kände oss säkra. Det tog tillslut 3,5 timmar innan dimman släppte och sedan var det behagligt i sittbrunnen. Vi kom fram mot Kiel och slussade ut på eftermiddagen. Å tänka sig, vi fick ett varmt mottagande utanför slussen av vatten polisen som vill ha en pratstund med oss. En färjeskeppare hade ringt och klagat. Det visade sig, som vi nog misstänkt att man inte fick gå med fritidsbåt i om det var under 50 meter fri sikt. Eftersom vi kunde argumentera att vi hade full koll på andra och oss själva kom vi undan med 25€ i böter. Vi hade bestämt oss för att fortsätta förbi Kiel och gå till Damp som ligger strax norröver. Fram på kvällen låg vi förtöjda i vad som mest liknade en semester ort i Polen. Där fanns restauranger och affär med bageri. Vi stannade en natt och fortsatte vidare norröver och in i dimman som nu blev mer av nu ju längre norr över vi kom men oftast släppte det under förmiddagen. Assens blev nästa hamn som vi angjorde ihop med en större mängt kappseglare som förflyttade sig mellan olika kappseglingar runt om i Danmark. Det var en kölbåtsklass i 28 fots storleken. Vi utforskade inte heller denna hamnen utan gick vidare nästa morgon genom lilla bält mot Juelsminde. Denna dagen låg dimman tät och av den fina passagen förbi Middelfart blev mest en grå och konturlös upplevelse tyvärr. Juelsminde kändes som en typisk dansk stad och vi kände oss genast som hemma. Det blev att uppsöka en affär för inhandlande av Rød Pölse och dansk leverpastej. Smakade kanonbra. En ordentlig glasskiosk fanns även det så halva besättningen åt sig mätt på glass medans den andra halvan testade den nyss inhandlade korven. Hamnen kändes trevlig och vi hade nog kunnat stanna någon dag till om inte tiden rann på som den gör. Vi hade lyckats skuta på ortoped tiden en vecka så nu låg vi ändå rätt bra till. Men vi seglade vidare efter en natt. Nästa stopp blev Århus som vi tidigare om åren pratat om att segla till men inte hunnit.  Vi fick en plats långt in i hamnen hos motorbåts klubben som blev perfekt. Eftersom vinden skulle komma fel i kombination med att vi fick mer tid så blev vi kvar tre nätter och fick tid att tvätta av all rost som kommit på skrovsidorna sedan València. Vi pumpade upp gummibåten och efter ett varv med sprayflaskan och vattenslangen såg båten respektabel ut igen. Vi kom även iväg in på stan och fixade smørrebrød som vi längtat efter. Det var skönt att vara i Danmark enades vi om. Vi hade kollat vädret och hittat en lucka som gjorde att vi hann till Grenå innan nästa lågtryck kom. Nu kändes det verkligen som att vara hemma igen. Även om mycket nu var nedstänkt efter sommar säsongen så var ändå bageriet och fiskaffären öppna som vanligt. Det blev m.a.o luksus stjerneskud och wienerbröd. Kan de bli bättre?  Efter tre nätter var det ändå dags att ta det sista benet över till Sverige och vi satte kurs mot Varberg. Vi rundade vindkraft parken och Anholt och kunde fram på kvällen lägga till på Getterön och fick ett varmt mottagande med fisksoppa och hembakt bröd. Aldrig har det smakat så gott som då efter en kall sista segling. Nu var vi hemma kände vi och det har blivit mer sant den senaste tiden. Vi har bestämt att sälja lägenheten i Göteborg och har köpt lägenhet i Varberg. Doris har fått en plats i hamnen på Getterön så allt har löst sig på bra sätt.

Läs hela inlägget »

Nu fortsatte vi norröver och blev det en fin segling till Vlissingen där vi slussade in i kanalen och angjorde den lokala båtklubben strax innan mörkret kom. Det blev en natt där och sedan bar det iväg genom kanalen och genom Veerse meer som kändes lite kallare nu en senast vi stannade där. Målet för dagen var Bruinisse som Lilla Anna 3 hade tipsat om. Så vi slussade in där till kvällen och hamnade på den finaste och mest välskötta gästhamnen på hela resan. Vi stannade två nätter av bara farten och botaniserade bland bageri och restauranger. På land till försäljning låg Lilla Anna 3 och såg fin ut.
Efter det så blev det Dordrecht som vi även besökte på vägen ner. Vi timade in järnvägsbrons öppning mitt i Dordrecht och kunde sedan slinka in på en fin plats i den trånga gästhamnen mitt i stan. Man ligger bra och skyddat mitt inne bland husen och personalen är lagom avslappnade. Det har visat sig att det går utmärkt att gå kanalerna även med gipsad däckspersonal. Efter en natt tuffade vi vidare och hade bra flyt med broarna så vi passerade Gouda av bara farten. Fram på eftermiddagen kom vi Alphen an den Rijn där vi hamnade efter kaj i kanalen. Det finns gott om platser som är gratis att ligga på i kanalen genom hela stan. Klockan 20.00 stänger broarna så efter det är det helt stilla i vattnet. Vi har börjat komma in i det här med broar och slussar nu och hittills har vi haft bra tur och inte behövt vänta i stort sätt alls. Nästa stop blev en favorit, nämligen Haarlem. Även här ligger man mitt i stan och det är nära till allt. Lite ont om el-anslutningar kanske men vi klarar oss bra utan. Vi stannade ett par nätter på vägen ner så vi kände att en natt blir lagom nu när vi kommit på att vi har en tid att passa. Karis handled skulle nämligen visas upp i Sverige fyra veckor efter operationen, så vi står på. Från Haarlem var det inte långt till Amsterdam men vi körde förbi gästhamnen Sixhafen och slussade in i Ijmeer som var full av provar och mudderverk. Vattenytan var även sänkt med 80 cm så om det kändes grunt förra gången vi gick här var det lite nervösare denna gången. Det visade sig dok att vårat nya sjökort var uppdaterat med de nya djupen så vi kunde trixa oss fram med 10 cm under kölen ibland. Fram på kvällen slussade vi över till IJsselmeer och tog direkt babord in i gästhamnen i Enkhuisen. Efter lite trixande hittade vi våran bokade plats och kände oss nöjda över dagen. Ännu nöjdare efter att vi konstaterat att den kraftiga obalansen som vi fick efter en back manöver i hamnen inte berodde på att vi tappat ett blad på propellern utan på en bit kraftig plast som sedan släppte efter ytterligare en backning.  I Enkhuisen fick vi besök av våra vänner Anneli och Bert som bor i Alkmaar. Det blev ett trevligt besök över en lunch nu i dessa Covid-19 tider. Det märks under resan upp genom Europa att det är munskydd och handsprit överallt man kommer och det känns bra. Det känns nu som om vi inte är så långt från Sverige nu även om det är en bit kvar. Våran resa fortsatte över sjöar och kanaler och mitt på IJsselmeer blev vi även den här gången invaderade av små flugor. Helt otroligt att det kan komma så många samtidigt. Vi sopade ihop drivor med döda flugor efter att vi sprutat insektsmedel som vi efter förra gången lärde oss att det var enda sättet att bli av med dom. Så in i kanalen igen vid Lemmer och vidare norröver i kanaler som snart mer liknade ett dike. Vi hade bokat plats i en liten gästhamn i Terherne och där svängde vi in på fel sida av märket. Gick inte alls det, vi satt bra i leran. Backade loss och på rätt sida med alla fingrar korsade och se det gick bättre. Inne i gästhamnen var det bättre djup och vi låg bra över natten. Nu kanske någon tänker att det skall ju finnas tillägnings platser efter kanalen. Visst finns de det, men djupet brukar vara för motorbåtar och det saknas oftast en meter i djup för att vi skall komma i närheten av kanten på kanalen. Näst sista etappen i kanalen gick till Leeuwarden vilket är en favorit. Man ligger mitt i en park mitt i stan. Kan inte bli bättre med el och vatten tillgängligt efter kanten. Man får bara hålla koll uppåt så man inte drar masten i en trädgren som sticker ut över kanalen. Vi blev kvar ett par nätter eftersom det skulle blåsa småspik och åt fel håll ute på Nordsjön och inte ville vi ut i det. Leeuwarden är en trevlig och mysig stad att knalla omkring i. Gott om trevliga restauranger och caféer. Nu hade vi bara sista etappen kvar i kanalerna och efter att ha krigat oss fram bland alla söndagslediga holländare kom vi till Lauwersoog  på eftermiddagen men väntade med att slussa ut i tidvattnet. Vi la oss i gästhamnen och kopplade av inför nästa dag.

Läs hela inlägget »

Nu var det länge sedan det blev något skrivet och det har sina randiga själ och rutiga orsaker. Mer om detta senare. Vi lämnade Roscoff efter åtta trevliga och händelserika dagar. Trotts vinden så sken solen och vi fick några fina promenader. Det kan bli rätt så strömt i marinan och det gäller att planera för det när man skall ut och in genom hamnhålet eller skall ut mellan pontonerna. Vi hade en fin Fransk båt liggande bredvid oss och ägaren gick där och kollade och fixade. Förtöjningarna hade han inte lika stor koll på så hanns båt låg hela tiden och knödde mot våran båt och 30-40 cm från  hanns ponton. Har efteråt insett att han nog inte hade riktigt koll på hur det fungerar med förtöjningar, och vissa andra saker när det gäller båtar visade det sig. Det första vi reagerade på var att han hade så mycket saker på däck. En fin liten träjolle låg alldeles framför sprayhooden. Vi diskuterade om han såg något från sittbrunnen. Båten hade ett två meter långt bogspröt som gjorde att båten blev lite längre än de 13 meter som skrovet. Nåväl, en morgon hade han bestämt sig att dom skulle vidare och samtliga fyra ombord var på däck för att hjälpa till. Dom kastade loss och backade hastigt ut från sin plats, sedan blev det full fart fram och fullt roder åt babord. Nu åker vårat vindroder han vi tänka, men det klarade dig! Däremot rensade han fördäck från pullpit, knapar, mantåg och annat ej tidigare lösa saker med sitt långa fina bogspröt på en båt två platser bredvid oss. Mannen som stod på fördäck kunde inget annat göra än att hålla i sig. Det hördes nog över hela hamnen men fransmannen bara backade loss och försökte lämna hamnen som om inget hade hänt. Hamnvakten kom dok runt hörnet och tog ett allvarligt samtal med kapten. Dagen efter lämnade vi med sikte mot Cherbourgh. Vi hade räknat lite optimistiskt med medström i stort sätt hela seglingen och vi hade oväntat bra segling med ytterst lite motström. Vi gick på nedsidan av Guernsey och Sark och såg ljusen från land mitt i natten när vi passerade. Fram på morgonen rundade vi hörnet vid Auderville och hamnade i tideriffsen utanför udden men även denna gång kom vi någorlunda helskinnade igenom. Väl i Cherbourgh blev vi tilldelade en plats över radion. Vi gjorde ett försök men kände rätt omgående att det kan ni feteglömma! Så vi tog en plats som vi kände passade bättre och det gick lika bra visade det sig. Det blev ett stopp på två nätter med vila och handlande. Vädret bjöd traditionsenligt på regn men den här gången hade vi en båt som var tät.  Nu hade vi fått upp farten och kände att det var lika bra att stå på medans vinden var åt rätt håll. Så vi seglade vidare mot Dunkerque som vi angjorde 36 timmar senare. Vi snek separations zonerna och Kari pratade med fiskebåtar mitt i natten om hur vi skulle gå för att vara minst i vägen. Även här hade vi varit tidigare och i kvällsmörkret seglade vi in i marinan. Hamnvakten mötte på pontonen och det var då vi snäppte upp svårighetsgraden på seglingen. Kari föll på däck och fick vänster arm/hand under sig. Så när vi fått fast  båten fick hamnvakten köra oss till närmaste sjukhus för något som inte skull kunna böjas i underarmen gick att böja medans handleden som vinkat så fint under resan inte gick att böja. Mitt i natten på akuten konstaterade dom att vi hade rätt i våra observationer och att här behövdes operera in lite metal av ädel sort. Så vi gick tillbaka till båten för några timmars sömn innan Kari skulle vara tillbaka på morgonen för operation. Nästa morgon blev det operation och fram på eftermiddagen kunde jag kvittera ut en opererad och gipsad fru. Hon hade fått förhållningsorder om att hålla sig lugn några dagar och det passade bra eftersom vinden var åt fel håll. Vi fördrev några fina dagar med att bland annat hämta ut det nya sjökortet vi beställt till den lokala båtbutiken och äta musslor i curry.

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Bert » Karantän :  ”Ni har ingen tur. Först med motorn och nu med karantänen. Här i Holland ser det ..”

  • Niklas Rosengren » Getterön till Anholt:  ”Var det inte trevligt på Anholt? Ni seglade ju vidare så fort.”

  • Johan Larsson » Var tar tiden vägen.:  ”Hej på er kusin & Kari, hittade detta på nätet. Är det redan dags, mindes det so..”

  • kari » Det går frammåt:  ”kul att se att du jobbar på! Kände nästan lukten bara av att läsa det du skrive”

  • Oscar » Detta är ett blogginlägg:  ”Fick du borrat? Tittade efter dig men vi har nog om varandra.”

Arkiv