Resan med stort R

Hur planerar man för en jordenrunt segling på 3-5 år eller längre?

Vilken väg skall man ta?

Vad är viktigt att ha med sig?

Hur mycket pengar går det åt inför och under ett varv runt jorden med båt?

Renoveringen av båten och utrustning.

Det är målet att kunna spegla här.

 

Denna resa startade nog i slutet av juli 1990 när jag efter ett års resande jorden runt med flyg yttrade att "Nästa gång seglar vi jorden runt".

Efter att ha gått från en plywood båt på 5 meter till det fatala priset av 5000 :- till en Långedrag 40 via en Misil II, en Compis 28 och en Sweden yacht 34 känner vi nog att det är dax för att kasta loss och göra varvet.

Cascais

Det blev ett lite längre stopp här i Cascais än vad vi trodde från början. Dels för att vindarna antingen har varit för hårda eller från fel håll, och dels för att vi trivs bra i marinan och kopplar av inför sista sträckan ner mot vår vinterhamn i Lagos. Vi har snart legat här i 14 dagar och som vindarna blåser blir det troligen några dagar till. Vi har varit inne i Lissabon med tåget två gånger under tiden och vandrat runt. Kändes som en lite krånglig stad att hitta i och känslan är att gratiskartorna som man får på turistbyrån endast fungerar om man tar sig runt med hop on-hop off bussar och spårvagnar. Men vi har promenerat upp och ner för alla åtta kullarna som Lissabon består av och hittat alla turistfällorna. Specialspårvagnar som klättrar i branta backar och gamla hissar som gör transporten upp och ner för kullarna mer behaglig. Men vi har promenerat istället och hittat Starbucks för gott kaffe och fika. Alldeles nere vid stationen hittade vi en stor matmarknad med en massa olika restauranger och med långbord i mitten där man sedan slog sig ner med sin mat. Vi hittade de lokala vaniljbakelserna Nata och köpte med oss hem. Vi hittade även en el butik som hade enfas 32A kontakter till landströmmen på bryggan. Så nu har vi en egen adapter mellan 16-32A uttagen och slipper lägga 50 euro i deposition i hamnarna för att låna. Det märks att det är höstlov i Sverige för det är väldigt många svenska familjer överallt i Lissabon. En kul sak är att när vi sökte på webben om vad man skulle se i Lissabon stod det att man skulle åka till Sintra (har vi varit) och åka till Cascais (där bor vi) först bland förslagen, så vi kände oss ändå i fas med alla borde. 

Senaste nyheter

Foto Imagin Foto Imagin

Det har även blivit ett nytt besök på den lokala restaurangen med grillspetten ihop med besättningarna på Akka och Imagine och det blev en sen natt/tidig morgon för flera efter olika sittningar efteråt i båtarna. 
Vi har funderat på att kanske investera i en autopilot till båten och det visade sig att Patrik på Akka precis hade beställt en från Sverige och under veckan har dom bytt ut den gamla. Perfekt läge att kolla på plats hur sakerna ser ut och hur dom eventuellt skulle kunna passa i våran båt.

Igår bestämde vi oss för att ta en liten roadtrip upp till Nazare´som vi kände att vi passerade lite väl fort på vägen ner. Vi hade ju ett blåsväder på gång och stannande bara en natt. Sagt och gjort, vi hyrde en bil och körde dom femton milen norröver och fick en toppendag uppe på klippan där vi besökte fyren där det ibland kan rulla in trettio meter höga vågor och där det anordnas big-wave surftävlingar. Tyvärr var det inga monstervågor när vi var där men dom var helt klart stora. Det grundar tydligen upp från 200 meters djup till 20 meter genom en canyon in mot fyren och det skapar perfekta förhållande för monstervågor. Helst ska vinden komma från NNV.
Det blåste bra och en heltokig skärmflygare hade bestämt sig för att starta på en liten yta vid en parkering ivrigt påhejad av två filmteam. Gick nog inte som planerat utan han blåste direkt i starten upp, bakåt och kraschade tre våningar upp på ett hustak innan kyrkan. Som sagt inte den vassaste kniven i lådan. 
Vi körde ner till strandpromenaden och picknickade på det vi hade med oss och Kari fotade vågor, båtar och några gamla tanter som sålde torkad fisk. 
På vägen hem stannade vi i O´bidos, som är en gammal medeltida stad som omges av en ringmur och har en fin akvedukt som en gång i tiden ledde in vatten från bergen. Vi strosade runt tills regnet jagade oss tillbaka till bilen.

Povoa Da varzim till Cascais

Vi bestämde oss för att segla vidare söderöver. Det kändes långt att segla direkt till Figuriera da Foz så vi bestämde oss för att ta en kort tur till Porto för att korta av lite. Vi hade ju tagit tåget in två gånger men tänkte att någon dag till kan vi nog fördriva. Sagt och gjort, vi seglade dit och blev mötta i hamninloppet av en kille som guidade oss in till en plats, välkomnade oss och tog emot förtöjningarna. Alltid lika trevligt. I receptionen fick vi en kanongenomgång på vad som fanns att se och vad som ingick i vistelsen på marinan, och det var en hel del visade det sig. Det första fick vi redan nästa morgon. Vid åtta tiden hördes tassande steg vid båten och när vi en stund senare tittade upp i sittbrunnen låg där fyra nybakade frallor i en påse. Ingick varje dag. Sedan på förmiddagen behövde vi handla och då meddelade vi det till receptionen som på fem minuter fixade fram en gratis übertaxi som körde oss till ett stort varuhus som marinan hade en deal med. Väl där anmälde vi oss i informationen och bokade upp returresan som även den var gratis. I en av de elva våningarna fanns en mycket välfylld livsmedelshall som hade allt vi behövde och en hel del till. Sedan kollade vi in de andra tio våningarna med lyxbutiker och allt annat man inte behöver i en båt. Två minuter innan utsatt tid var vi vid informationen och blev hämtade av en chaufför som körde ner oss till marinan igen. Marinan hade även en deal med Churchills, en av portvins tillverkarna dit man kunde gå och få en 30 minuters guidad tur och provsmaka. Vi kände väl att det har vi ju redan testat och det var väl inget märkvärdigt. Men nästa dag bestämde vi oss för att ändå testa. Marinan ringde och bokade in oss till 13:30. De tog 45 minuter att vandra dit så vi var tidiga och tänkta att vi går in och väntar. Vi kom in i som det såg ut en liten restaurang på andra våningen i ett gammalt stenhus och blev genast mottagna av en kvinna som bad oss slå oss ner vid ett bord. Genast kom det fram varsitt vinglas med en lite vin i och sedan fick vi information om detta vin. Flaskan på bordet så vi kunde läsa informationen även på den. När vi smuttat lite på den upprepades proceduren med ytterligare ett vinglas med en annan sorts vin. Efter detta kom det in ett torrt portvin som tydligen skulle serveras kallt och som aperitif gärna ihop med oliver eller något salt- så in kom även ett fat med salta kex. Vid det här laget var vi mer än nöjda med vad vi fått uppleva och nu var det flera bord som hade gäster. Då var det dags för rundvisningen och det blev en guidad tur runt i olika lokaler där vi fick se hur portvinet lagras och bildspel om hur det framställdes. Druvorna kom från egna vingårdar in åt Douro dalen och sedan efter skörden fottrampades druvorna. Det var sex enögda zigenare som trampade fram och tillbaka i två timmar. Tydligen hade dessa zigenare en speciell sorts fotsvamp som gav den speciella smaken vid jäsningen.  Nä, jag bara luras. Men det krävdes sex personer som trampade runt i ett stenkar i två timmar för att det skulle bli rätt och dom var barfota. Det slet tydligen hårt på fötterna. De berättade även att vissa årgångar var exceptionellt bra och kunde då lagras hur länge som helst. Det krävdes en sommar med lagom mycket sol och lagom mycket nederbörd. Var väl ungefär sju årgångar på trettio år. De fick kallas vintage port och var exklusiv. Sedan var guidningen klar, men då var det tillbaka ut till vårat bord igen där våra glas och flaskor stod kvar. Nu kom det in två olika sorters portvin efter varandra och även nu följde en presentation av varje flaska och glas av guiden. Smakade fantastiskt. Folk började droppa av men vi satt och funderade på att kanske köpa med en flaska Tawny. Vi frågade hur länge det gick att lagra en flaska. Fem år var svaret. Vår fråga resulterade i att de kom in med ytterligare en flaska, denna gång en vintage från 2016 som var den senaste exklusiva årgången. Smaken var ännu bättre, så när vi gick ut hade vi en 2016 i en fin trälåda med oss. Vi var väldigt glada att vi gick på denna guidade tur som skulle ta 30 minuter men som i själva verket tog 2 timmar. Som tur var hade vi stadiga skor på fötterna, det blev ju några glas och vandringen hem till båten gick bra.

Eftersom vi skulle segla tidigt nästa morgon så betalade vi hamnavgiften och det visade sig att nattvakten kunde lämna tillbaka vår deposition för passerkortet nästa morgon. Vid 7:15 blir bra sa vi och mycket riktigt så stod vakten där så vi kunde segla någon minut senare.
Det blev en blandad segling till Figureira da Foz. De 70 distansen gick på elva timmar med 15 s/m i byarna till 1 s/m och motorgång. Väl i hamn möttes vi av ett par på den danska båten Pani Jensen som vi träffat på flera gånger längs vägen ända sedan Dunkirk. Dom hade legat här i två veckor nu eftersom ett par ventiler i topplocket hade bränt och toppen fick renoveras. Tyvärr har strömmen försvunnet på verkstaden efter stormen så toppen väntar på renovering. Vi reagerade på att det var glassplitter överallt på trottoarerna och gatorna men det visade sig att flera väntkurer och rutor på uteserveringar hade krossats i stormen. Tak hade blåst av från hus och båtar i marinan hade slitit sig.

Nästa dag tog vi tåget upp till Aveiro och efter järnvägen kunde vi se massor av stormskador. Vi vandrade runt i Aveiro och fikade på en uteservering men det kändes väldigt turistiskt och tillrättalagt med kanalerna och båtarna som körde guidade turer och slogs om de turister som kom förbi. Vi åkte tillbaka till Figureira och slappade i båten och förberedde för att segla vidare söderöver och hinna ner till Cascais utanför Lissabon innan nästa oväder skulle komma in mot Portugal till helgen. Men än så länge hade vi flera dagar till dess.

Nästa dag när vi rev av lappen på almanackan stod det tisdag och vi kastade loss och la oss att vänta vid receptions/tank pontonen. Killen där tog sovmorgon och ramlade in en halvtimma efter han skulle öppna så vi hann tanka innan. Vi skulle inte så långt, ca 42 distans så det gjorde inget att vi blev lite sena. Vi kryssade oss fram mellan fiskenät och flaggor innan vi kom ut på 40 meters linjen där det oftast inte är så mycket fiskeredskap. En och annan fiskebåt låg där och efter en stund blev vi passerade av en som la ut nät 200 meter på vår styrbord men det var lugnt. Helt plötsligt svänger han babord i en båge och passerar framför oss medans han fortfarande lägger ut nät. Det blev lätt panik innan vi insåg att nätet borde sjunka innan vi passerade över och det stämde, det var lugnt. Portugisiska fiskare är sjövilda tydligen.
Fram på eftermiddagen kom vi in i hamnen i Nazare men det visade sig att det var fullt i den privata hamnen men vi hittade en bra långsides plats i den lilla kommunala gästhamnen bland fiskebåtarna. Det fanns inte många lediga platser där heller eftersom en ponton hade blåst sönder i stormen. Vi hade nog stannat mer än en natt om vi haft en bättre plats och utforskat fyren på klippan som är känd för sina monstervågor på upp till 30 meter som bryter in när det blåser rejält.

Nästa morgon gick vi dom 28 distansen vidare söderöver och låg först i ett pärlband av båtar som gick mot Peniche och det visade sig att det var tur för vi fick den sista långsides platsen vid pontonen och när kvällen kom låg båtar i både dubbla och trippla led. Det känns som om vi hade trott att de senaste hamnarna skulle varit större än dom visade sig vara. Vi vandrade runt och botaniserade bland affärer och glasskiosker men hamnade i båten och läste bok. Det gungade en del under natten vilket berodde på alla fiskebåtar som hade bråttom ut för att kolla nät och burar. Men det gjorde att även vi kom iväg tidigt mot varmare breddgrader. Det var 50 distans till Cascais men det blev motorgång eftersom vinden lyste med sin frånvaro. Samlade sig nog inför den kommande stormen natten fredag-lördag. Utanför Cascais såg vi mycket delfiner som hoppade högt upp i luften men tyvärr inte i närheten av vår båt. Annars har vi sett delfiner varje dag det senaste.

Marinan i Cascais var väldigt fin och vi lade till vid receptions pontonen och blev tilldelade en bra plats i incheckningen. Vår vana trogen hittade vi supermarket och bageri och vi hann även att reka hur vi skulle ta oss till Sintra nästa dag. Det visade sig att buss var det bästa alternativet. Så nästa morgon vandrade vi iväg och tog buss 403 till Sintra via Cape de Roca. Sintra är en stad full av palats och borgar som finns med på Unescos världsarvslista. Det visade sig att vi inte var ensamma om att åka dit denna dag. Det gick tretton turister på dussinet men vi krigade oss ombord på buss 434 som tog oss upp till Moorish castle som är en gammal borg som muslimska befolkningen byggde på 1000 talet. Det var som kinesiska muren fast i miniformat. Det var en hel del klättrande upp och ner längs muren och utsikten var fantastisk. Vi såg Pena palace en bit bort men gav upp tanken på att gå dit eftersom köerna att komma in var långa. Vi promenerade runt och tog lite kort innan vi krigade oss ombord på bussen hem.

Vi är flera svenska båtar som ligger i marinan och vi hade bokat in ett restaurangbesök med killarna på Akka från Långedrag som vi träffat tidigare. Dom hade hittat en liten lokal restaurang en bit utanför centrum. Så efter en liten öl i deras båt tog vi en taxi och hamnade på ett litet ställe med långbord. Det fina med denna restaurangen var att man bestämmer vilken rätt man vill ha och sedan ingår vin eller öl, val mellan sex olika efterrätter, oliver och bröd samt kaffe på maten. Billigast var kyckling för 8 euro och dyrast var grillspett med kött och scampi för 12 euro. Alla tog vin till maten så vi fick in två 1 liters tillbringare att dela på. Maten och drycken smakade fantastisk och med gott sällskap blev vi sittande en bra stund innan det blev dags att ta en taxi ner för berget igen.

Muros till Povoa Da Varzim

Vinden blåste på ordentligt även nästa dag men solen sken. Vi passade på att köra lite tvättmaskiner och pilla med båten. Vår vindflöjel på vindrodret blåste av under natten men den avblåsta delen gick att fiska upp längst in i den lilla hamnen på förmiddagen. Lagningen sedan vi knäckte den i Sixhaven marina i Amsterdam höll inte så det blir nog att fixa en ny under vintern. Vi kör med reserven under tiden.  Vi vandrade runt ibland de gamla stenhusen i stan och hittade bageri och en marknad. Nästa dag var vinden borta och vi tog en långpromenad längre in i rian och passerade genom mindre byar och tillslut var vi ute på den gamla landsvägen. Mitt i en sväng tittade vi ner och såg en helt fantastisk strand nere i en liten vik. Dit måste vi bara kände vi och efter ett par hundra meter hittade vi en stig som ledde ner till den. Där nere var det helt vindstilla och varmt och eftersom ingen var i närheten kom tanken på ett snabbt bad. Bara känna med foten hur varmt vattnet var bara innan. Det var det inte kan jag meddela, max 15 grader skulle jag tro. Otroligt kallt helt enkelt så något bad blev det inte.

Nästa morgon seglade vi vidare in i nästa ria söder ut. För dom som inte vet vad en ria är kan ni tänka norsk fjord fast inte fullt så höga berg och full med musselodlingar och fiskeredskap. Vi hamnade i Podra da Caraminal som visade sig vara en lugn liten stad, även den med stora musselodlingar utanför. Lågsäsongen har börjat nu efter 1/10 så det är klart billigt att ligga i de flesta hamnarna. Vårt mål med denna staden var att vandra upp i bergen och hitta en gammal bäck som rann nerför berget och bildade små dammar längs vägen som gick att bada i. Piscina Naturales kalas det här. Fullt av gamla ruiner och någon gammal stenbro. Vi hade hört om tidigare båtar som tagit taxi upp och gått ner från berget. Nu hade vi även hört från Elin Alida att det kanske inte var så mycket vatten i vattenfallen. Vi hittade skyltarna och vandrade genom byn och uppför berget. Efter en timma var vi där stigen upp genom skogen startade. Eller stig är väl synd att säga, snarare liten väg som till att börja med även kunde fungera att släpa ut en gammal farmor på. Men allt eftersom krympte stigen och tillslut var det bergsgets stig att ta sig fram på. Efter en bra bit och många dricka pauser kändes det som att nu måste vi vara framme snart, och det var vi! Helt fantastisk utsikt och en fin lite damm, alla strapatser och trötthet var som bortblåsta. Vi hade med badkläder men eftersom det inte fanns någon annan i närheten blev det bad i födelsedags kostymen. Konstigt nog kändes vattnet någon grad varmare än havet och det blev tre dopp innan vi svalkat av oss. Så efter en fika i det fantastiska vädret vandrade vi tillbaka nerför igen och vilade våra kroppar resten av dagen.

Vi har ju skaffat ankrings tillstånd för några naturområden i Galicien och ett av dom var en ö som heter Isla Cies. Den blev nästa dags mål och vi kastade ankare ihop med några andra båtar i en fin vik. Efter att vi pumpat upp gummibåten körde vi in och upp på sandstranden. Vattnet börjar bli varmare igen känns det som. Vi gick runt en tur på ön som var fin med en massa olika vikar och stränder men allt verkar vara eftersäsong just nu och vi åkte ut till vår lilla båt igen. Natten var lugn och vi var inte så många båtar som låg kvar över natten visade det sig.

Det var kraftig vind på gång nästa dag så vi seglade vidare in till Baiona på fastlandet 8 distans bort och hann förtöja innan vinden och regnet kom. Vi tog en sväng runt strandpromenaden som går runt den gamla borgen i hamnen och njöt i största allmänhet. Kändes som det var en turiststad och det gick tretton glassbarer på dussinet. Helt rätt stad att vara i om man som jag (Sten) älskar glass. Så det blev en hel del glass men vi han även testa det vita vinet, Albariniovin, som Galicien är känt för.

Nu var vi klara med Spanien för denna gången och tänkte att vi seglar mot Portugal. Det blev en 55 distans segling längs kusten ner till Povoa de Varzim som ligger 30 km norr om Porto. Vi hade hört att det skulle vara en billig och bra hamn och det känns bra. Många lägger upp sina båtar här och grann båten från Finland lyfts idag. Det strömmar rätt bra av tidvattnet i denna hamnen har vi upptäckt och inte blir det bättre av att det är springflod och sydliga vindar nu sedan några dagar. Vi startade första dagen med en sport som kallas ”Leta fender”. Någon gång under natten hade en av våra bättre fendrar passat på att lämna båten och fly. Vi fick en bra promenad runt hamnen och pirarna utan att hitta rymmaren. Det blev även utforskat lite i stan och vi hittade en stor marknad med fisk på en våning och frukt på en annan. Det blev även en titt på alla som nyligen dött i grannskapet. Svårt att inte notera eftersom dom sätter upp små anslag i skyltfönster med bild och namn på dom döda. Lite underligt kan tyckas men tydligen normalt här. Vi sitter uppe i klubbhuset och läser vissa dagar eftersom det är svårt att sitta i båten när den slingrar sig i förtöjningarna. De flesta av båtarna har problem nu i den sydliga vinden eftersom pirarna in i hamnen inte skyddar när det är sydliga vågor som pressar på in i hamnen och skapar kraftiga strömmar.

Vi tog metron in till Porto och letade upp en liten båtshop där vi utökade vårt fender bestånd och hittade även lite motorolja till båten. Porto är en kuperad stad så det blev mycket upp och ner bland turisthak och affärer innan vi tog metron hem igen. Blev det inget portvin? undrar säkert någon. Nix, vi bestämde att vi får ta en dag till i Porto och gör portvinshusen och ta en hop on/off buss runt bland sevärdheterna. Så efter ytterligare en dag av slappande, promenerande och bokläsande var det lördag och dags att åka in med metron igen. Vi tog med vårn frukost och fikade på tåget istället för i båten och var inne redan 9:00. Det är lite mysigt att gå runt i en stad innan allt kommit igång. Lite lugnare och tystare på något sätt. Vi hoppade på en buss och åkte ett varv ut mot havet där vågorna gick höga och bröt in mot klipporna och visade vilken kraft det är i vågorna som kommer på atlanten. Vi bytte buss och hamnade på Portvinskajen ihop med alla andra turister för lite provsmakande. Vi hade fått tips om stadiga skor (tack Göran) eftersom man själv kunde bli lite ostadig av portvinet och det stämde. Det blev lite ostadigt, starka grejor det där portvinet. Sedan blev det dags för lunch på Cais da Ribiera. Det fick bli en test av en francesinha som är en stor varm macka med kött i ett lager, skinka i nästa och choritso korv i sista lagret. Alltihop gratinerat i en hejdlös mängd ost. Sedan häller du sås över och sedan ett rått ägg på och gratinera lite till. Serverat med pommes frites. Öl och vin knappen hade levererat (tack Göran) så vi testade även det gröna vinet och superbock som är det lokala ölet här och vi tackade åter för tipset om stadiga skor. Det var mycket folk i rörelse efter kajen på en lördag så vi åkte en tur med bussen och hamnade på centralstationen som är känt för sitt otroliga kakel i tak och väggar med tiotals tusen plattor som bildar vackra tavlor.
Sedan blev det dags att åka tillbaka till båten för att förbereda för det värsta ovädret i Portugal på 179 år. Det blev några extra tampar innan vi var nöjda. Det var mer än vad grannbåtens hund i schäfer storlek var. Han gick och skällde på bryggan åt alla som gick förbi. Dom hade lämnat honom på däck och åkt till stan men sedan hade han hoppat ner på bryggan och hade tydligen gått där hela dagen och skällt. Till slut gick jag dit och hittade ett handtag på ryggselen som jag tog tag i och markerade för honom att nu hoppar du ombord och det gjorde han då med min hjälp. Det var tydligt att det han hade velat hela dagen men ingen förstod honom. Sedan var han tyst resten av kvällen. Det var en tryckt stämning i hamnen och alla trippelkollade sina förtöjningar inför natten. Några diskuterade om de skulle sova i land. Vid 20:00 började vinden vina från norr i masten och öka kraftigt. Båten blev helt still för första gången på flera dagar, vinden och regnet smattrade hela natten men båten låg still i sina förtöjningar. Vi tog frukost på ett litet café på morgonen och det verkar som om det värsta ovädret gått strax söder om oss visade morgon TV. Mellan Porto och Lissabon hade mycket blåst sönder, mest i inlandet. Så idag slappar vi vidare och väntar ut vindarna. Tydligen kommer en dust till i natt.

Gijon till Muros

Det blev som vi trodde med generatorn, den var för gammal för att laga med alla relän och regulatorer som satt bredvid generatorn. Så en ny beställdes och den skulle komma dagen efter sa dom. Vi var beredda på ett par dagars väntan i bästa fall och kanske en vecka innan den skulle dyka upp, men eftermiddagen efter ringde verkstaden och meddelade att generatorn hade kommit. Så den satt tillslut på plats med nya GROVA kablar till batteriet. Det var en hel del kablar och el kopplingar som kunde rensas bort efter den gamla generatorn och resultatet blev bra.

Herkules Herkules

Vi vandrade runt och njöt av Gijon i sex dagar innan vi fick den där känslan i kroppen igen att det var dags att segla vidare. Vädret gjorde att det blev en dygnssegling till A Coruna, en sträcka på 157 distans och efter 28 timmar seglade vi in i yttre hamnen och Club Nautico. Vi hade följe av delfiner flera timmar under natten i månljuset, en härlig känsla. Fram på morgonen rullade den fuktiga dimman in och det kändes nästan som om det regnade. Men i A Coruna var det sol och värmen steg igen i våra kalla kroppar. Vi hade på oss ordentligt med underställ och sjöställ men i dimman hjälpte inget. Vi hittade bageri och supermarket och tog en liten promenad men sedan var det tidigt i säng. Vi har märkt att nattseglingarna tar hårdare på oss och att det tar ett dygn innan vi kommer ikapp. Men nästa morgon var vi åter på topp och vandrade iväg på strandpromenaden efter frukost. Vi hamnade vid fyren Herkules som är världens äldsta fortfarande fungerande fyr i bruk. Utsikten från klippan var milsvid och även om det inte var några höga vågor så hade dom vågor som rullade in enorm kraft och vattnet sprutade högt upp över grunden.

Katedralen Katedralen

Nästa morgon var picknicksmörgåsarna packade och vi tog buss 1A till busstationen och efter en kort promenad så satt vi på tåget mot Santiago de Compostela. Det var snabbtåg och efter 25 minuter stod vi på perrongen i Santiago. Planen för dagen var att se och uppleva att flera tusen personer pilgrimsvandrar hit, i 34 dagar och 800 km från franska Pyrenéerna, för att se- nämligen katedralen. Det var inga problem att veta vilket håll vi skulle gå åt från stationen utan följde strömmen upp genom staden. Vi lyckades komma bakom tre pilgrims vandrare precis när de gick in på torget framför katedralen noga med att inte titta mot katedralen innan de stod mitt på torget och vände sig och föll i gråt inför synen av byggnaden. Det var nästan så att vi drogs med i deras glädje och runt torget låg många vandrare i solen nöjda med sin bedrift och flera anslöt under dagen. Vi smög omkring i några timmar bland gränderna och gick 1 km på pilgrimsleden så nu är det bara 799 km kvar att gå vid senare tillfälle. Tåget tillbaka gick lika fort men nu gick vi sista biten istället för att ta bussen till hamnen. Efter den utflykten var vi nöjda och sov gott trots att det rullar lite i hamnen, men det verkar vara samma sak i hamnen i centrum.

Vi hade köpt ett stort skiljerelä till laddningen i Brest men hade inte kabel så det räckte att koppla in det i Gijon ihop med generatorn. Så nästa dagsuppgift blev att leta upp en båtaffär som kunde tänkas ha 50 mm² kabel. Vi fick ett kryss på kartan tjejen på kontoret i marinan och började vandringen genom staden. Väl där hittade vi efter lite frågande och letande en liten butik som vid första anblick inte såg så mycket ut för världen, men skenet bedrog. Det började lite trögt, på frågan om kabeln ville killen bakom disken först skicka oss vidare. Då sa den gamle mannen som även han befann sig bakom disken något och jag fick följa med in i katakomberna av hyllor och entresollbjälklag, 30-40 meter in och titta, där låg en kabelstump som både var av rätt sort och längd. Det visade sig att den äldre mannen byggt upp hela butiken men att brorsonen hade tagit över. Gubben hade koll på allt, i huvudet. Då blev nästa fråga -diodlampor till lanternorna, de landade även dom på disken till toppen pris. På baksidan fanns en bild på en topplanterna med ankarljus i och jag pekade och undrade om han kanske även hade en sådan liggande. Det hade han och efter lite längre letande låg även den på disken utan kartong men rätt märke och komplett. Så det blev ny kabel till den med och det var nog de längsta 26 meterna kabel jag någonsin köpt. När vi sedan skulle betala prutade killen bakom disken friskt med sig själv och ett 30-40 tal euro försvann bara för att jämna till slutsumman. Han var nöjd men vi var nöjdare. Så hem till båten och meka. Så nu har vi bra laddning till bägge batteribankerna. Sedan var det kabelbytet i masten som skulle fixas. Den gamla kabeln kom ut som den skulle men att få igenom den nya visade sig var svårare. Det blev stopp och guidelinan släppte. Men det fanns mer kablar i masten och en ny guidelina drogs igenom med antennkabeln. När sedan den skulle tillbaka låste sig allt och det blev åter stopp och även denna guidelinan släppte. Det blir att ta ner masten kom vi fram till men en kontroll med närmaste varv visade att dom isåfall skulle lyfta hela båten och sedan ringa in en kran som kunde lyfta ner masten när båten var på land för så jobbade dom. Blev inget med det. Det blev en kabelkanal på utsidan masten som temporär lösning i stället tills vi lyfter båten nästa år.

Tröst lunch Tröst lunch

Men nu var vi klara med A Coruna och nästa morgon var vi uppe tidigt och smög runt till tankstationen och fyllde tanken. Men sedan började problemen, när vi skulle vidare startade inte motorn. Efter lite mätande kunde vi konstatera att det inte var ström fram till startnyckeln. Det blev att tjuvkoppla motorn och köra tillbaka till vår plats och felsöka vidare. Det visade sig att där satt en liten bilsäkring på motorn som vi efter 8 års ägande av båten inte hade en aning om. Det blev att byta säkringshållare och efter ytterligare lite felsökning hittades en blöt plastpåse med el kopplingar och skavda kablar i ett hörn under en durk. Troligen något den förra ägaren gömt där. Sedan fungerade motorn igen.

Herkules Herkules

Det blev en dag extra i A Coruna men sedan var vi på gång igen. Nästa mål var Camarinias 55 distans bort. Det var en vacker morgon och Herkules fyren var mäktig när vi passerade men sedan rullade dimman in igen men inte lika kraftig som tidigare. Vinden uteblev även den, Windy appen har inte haft många rätt den senaste tiden tyvärr. Det blev motorgång och vid 18 tiden var vi framme. Ett par timmar innan vi kom fram fick vi en fripassagerare som landade på båten och gjorde sig hemmastadd under vårt doghouse och följde med ända in till land.  Vi gick en sväng i byn men dimman gör tyvärr att det fort blir kallt när solen går ner. Vi fick även sällskap av svenskbåten Imagine senare på kvällen. Men nu var det oväder på gång enligt alla prognoser så vi gick vidare nästa morgon mot Muros som ligger 40 distans söder ut och är lite större och mer skyddat. Men den utlovade medvinden uteblev så det blev motor även idag och även dimma idag. Vi börjar vänja oss nu. I Muros var det sol och värme och vi mötte ytterligare en svenskbåt som heter Elin Alida som har en bra blogg om de olika riorna här. Till kvällen kom vinden och det har blåst ordentligt hela natten men vi ligger bra här i marinan och vi blir kvar några nätter medans vinden drar vidare.
Som ni ser har det varit mycket strul med båten senaste tiden men vi har det skönt under tiden och njuter av att vara på väg söder över mot en varm vinter.

Brest till Gijon

Fint besök Fint besök

Då kom då den stora dagen, mamma och Michael skulle komma på besök till båten. Dom var på bilsemester i Bretagne och hade med sig paket och delar från Sverige, och inte minst våran AIS som varit på lagning i Danderyd och nu startade upp så fint efter 86 dagars frånvaro. Våra barn hade även skickat med en överraskning i form av ett paket med kakor och godis. Bara våra favoriter i hela paketet. Det blev en bra dag med god fika och till eftermiddagen serverade vi grillad tonfisk med mango/avocado salsa. Blev lyckat även denna gången. Det var kul att höra lite om vad som händer hemma bland. Till kvällen åkte dom vidare till sitt hotell i Roscoff. En av dagarna snörade vi på oss gympaskorna och tog en promenad till IKEA som låg en timma bort. Vi fikade på Dajmtårta och fick handlat lite småprylar men framför allt herrgårdsost, köttbullar, prinskorvar och lingon. Det var en lycklig besättning som tillslut kom tillbaka till båten.

Men nu var det Biscaya som gällde. Vi lämnade Brest och gick 10 distans ut till Camaret sur Mer som är en bra stad att starta från. Vi prickade tidvattnet ut och var där fortare än kvickt och kunde lägga till i yttre hamnen. Inte många båtar nu så här sent på säsongen. Vi fick letat upp både affär och bageri. Sedan vilade vi inför nästa dag. Vi startade morgonen med att handla upp oss på bröd att ha under resan. Vi hade bestämt att det inte var någon ide att stressa iväg tidigt utan vi förberedde matlådor som vi lätt kunde ta fram under seglingen och bredde mackor. Vid 10:40 var vi beredda, nu gällde det. Vi tuffade ut från hamnen och satte segel och kurs söder över. Det var lagom med vind och vi seglade på med vindroder de första timmarna. Vi hade blivit varnade för att gå genom ett sund där strömmen kunde vara kraftig och skulle följaktligen runda allt istället. Det var 17 distans rakt väster ut innan vi skulle kunna falla av mot söder igen. Men när vi skulle falla av insåg vi att strömmen var minst lika stark där ute. Vi var fast och gjorde 0,5-1 knop framåt. Det blev till att gå ännu längre ut på motor och segel i den kraftiga sjön innan vi kunde göra ett nytt försök söderöver. När vågorna gick som högst flög några skåp upp och kryddor och porslin spreds i hela båten. Totalt kaos kan man säga. Sedan blev det lugnare och vi kunde segla på under natten utan problem, och så fortsatte det första dygnet. Fram på eftermiddagen började dock det larma i gps och annan el utrustning. Batterierna var på gång att ta slut. Konstigt nog så det blev att koppla om till extra batterierna. Vi misstänkte att generatorn kanske kortslöt batterierna och dag två planerade vi att byta till den nya starkare generatorn vi hade i reserv. Men när jag hade skruvat av den gamla generatorn visade det sig att den nya inte alls passade. Klart nerköp, så det blev till att skruva fast den gamla igen. Det blev att bara ha igång det viktigaste och då räckte strömmen. Natten till tredje dagen hamnade vi i ett stiltjebälte och bestämde att det fick bli lite motorgång. Havet var lugnt och solen lyste på himmelen. En härlig dag. Vi märkte även att det blivit klart varmare och kunde börja plocka av oss lite kläder, vilken skön känsla. Fram på kvällen började vi se ljus från land men enligt plottern skulle vi fortfarande ha 25 distans kvar till Gijon. Något stämde inte tänkte vi för vi skulle vara framme 23:20 stod det. Helt plötsligt slog plottern om och visade 01:20 istället och då stämde avståndet bättre. Hela kusten var upplyst av lampor och syntes så långt ut visade det sig. Vid 02:00 rundade vi in runt hamnpiren efter 330 distans och 63 timmar, in i en helt tyst hamn, trodde vi ja! Spanien på en fredagkväll/natt. Det var fullt liv i hamnen med band som spelade så det hördes över hela hamnen. Barerna var öppna och folk över allt. Det var tydligen någon festival som firades. Vi var väl kanske inte festsugna utan trillade i säng så fort det gick efter att ha konstaterat att vi faktiskt seglat över Biscaya utan större problem. Vi var grymt nöjda.

Vi sov till 13:30 nästa morgon/eftermiddag och kunde lösa hamnavgift för fyra nätter till priset av tre innan lågsäsongen började. Så nu har vi varit här i tre dagar och fixat med båten och vandrat runt i stan både dagtid och kvällstid. Festen höll på hela helgen. Det känns att vi kommit till värmen äntligen och att vi trivs bra här i Gijon. Kan nog bli några dagar till som det ser ut eftersom vi lämnat iväg generatorn på lagning på en båtverkstad. Troligen blir det en ny generator istället. Igår kväll var vi ute på en sirderia och drack den lokala cidern som hälls från hög höjd ner i glaset och sedan skall man svepa innehållet i glaset. Till cidern fick vi gröna oliver och ihop blev det en bra kombo

Guernsey till Brest

Backracing bil Backracing bil

Vårat besök på Guernsey fortsätter. Den nya lilla laddaren pinnade på i nära två dygn med att ladda vårat startbatteri som trogna läsare kommer ihåg var helt tomt när vi skulle in i hamn. Så när vi sedan vred på startnyckeln fungerade allt som det skulle igen. Vilken lycka! Nu satt ju vi inte och slappade i två dagar utan passade på att se oss omkring. En dag tog vi lokalbuss 91 som gick ett varv medsols efter kusten runt ön på 90 minuter. Hade vi haft lust att åka motsols så hade vi fått ta 92,an. Man betalar 1 pund för att kliva på bussen. Halvvägs runt hoppade vi av och vandrade runt vid en gammal fästning sedan andra världskriget och ut på havsbotten som normalt ligger på fem meters djup men nu var helt torrlagd. Efter en timma kom nästa buss och vi betalade 1 pund till för att kliva på igen. Nu tänker säkert någon klipsk person att då kan man ju sitta kvar på bussen hela dagen och det är helt rätt. Man betalar bara för att gå på. Sedan slappade vi den dagen. Vi hamnade tydligen i Peter Port under någon ”bank holiday”, så det mesta var stängt både söndag och måndag. På söndagen var det liten marknad och ett maraton runt ön i det gråkalla vädret. På måndagen gick vi en sväng på stan men hamnade i sittbrunnen rätt kvickt igen. När vi satt där reflekterade vi på att ett gäng ungdomar höll på och lekte och gjorde burn outer med sina bilar längre bort efter hamnen lät det som. Tänkte väl mest att konstigt att dom får hålla på så länge utan att någon stoppar dom. Efter några timmar var vi på promenad och av en slump gick vi bort en sväng åt det hållet som oljudet kom från och då visade det sig att en hel väg efter kajen och upp snirklande efter berget var avstängd. Det var sportbils tävling, ett backrace. Och vi hade missat alltihopa! Typiskt! Vi kunde bara vandra runt och se hur dom packade ihop sina bilar och rullade hem. Vi gick ut på piren och spanade efter delfiner istället men fick inte se några. Vi träffade även på svenskbåten Hakuna Matata som även dom är på väg söderöver och tänkte sig över till Karibien någon gång efter jul.

Herm Herm

Men efter sex nätter så tänkte vi att nu tar vi en tur till en av grannöarna, nämligen Sark. Planen var att vi skulle ligga på svaj utanför och ta gummibåten in och vandra runt för att kanske få se en lunnefågel eller två. Vi var uppe i tid och tuffade ut på högvatten mot bensinstationen som öppnade 8:00. De gjorde alla andra med visade det sig. Efter att ha köat en timme för att fylla våra tankar med skattefri diesel (ca 6 kr/l) så var vi på väg. Det var bara en sak vi inte tänkte så mycket på innan vi nästan var vid Sark. Det var springflod, så strömmen var mycket kraftig mellan öarna och vi insåg att det finns inte en sportmössa att vi kan ankra här. Så vi vände tillbaka mot Peter Port och tänkte att vi får nog ligga på vänte bryggan över dagen innan vattnet stigit igen så vi kan komma in i hamnen igen. Men icke, eftersom det var springflod så hann vi in med 20 minuters marginal över tröskeln och lade till på andra sidan pontonen för att få lite förändring. Sedan travade vi iväg efter kajen och steg på en turbåt till nästa grannö istället som heter Herm. Där hittade vi även solen och vandrade runt ön i några timmar utan att se några lunnefåglar, men fick en trevlig vandring. Efter en stund på båten tillbaka mot Guernsey så ropade kaptenen upp att om någon var intresserad så simmade några delfiner bredvid båten. Det blev klang och jubel på däck och båten cirklade runt i 10 minuter extra så att alla kunde få en bra titt. Nöjda över att äntligen ha fått se delfiner, även om det inte var från våran egen båt så gick vi hem och fixade med morgondagens mat för seglingen mot Roskoff

LÁber Wrec´h LÁber Wrec´h

Så näste morgon styrde vi åter ut mellan hamnpirarna och styrde söderöver i svag motström. Det var 74 nm till Roskoff och det flöt på i ömsom medström och motström. Vårat vindroder Roddy/Nemo styrde bra och helt plötsligt så hade vi delfiner simmande vid båten om en bara för någon minut. Efter 14 timmar kunde vi styra in i gästhamnen 22:00 i totalt mörker. Det var kolsvart men vi lyckades att hitta en ledig plats, på rätt brygga dessutom. Bara det var en bedrift. Vi sov hårt efter den utmaningen. Nästa morgon kunde vi konstatera att vi nog hamnat så långt från toaletter och annat väsentligt som det bara gick, men vi låg kvar på den platsen. Roskoff visade sig inte vara en så stor stad men det var tydligen ett semestermål för engelska turister och det gick två olika färjor i skytteltrafik över kanalen till England. Vi promenerade runt och letade efter det vi alltid gör, var ligger närmaste mataffär och bageri? Båda hittades och ordningen var återställd. Det märks att det börjar bli eftersäsong nu och sommar bussturer och liknande slutar gå och personalen i gästhamnarna börjar bli trötta på turistbåtar. Men efter att vi vandrat runt i botaniska trädgården och byn så gick vi efter fyra nätter vidare mot Brest. Vi hade sett att andra båtar haft en tuff segling med strömmarna runt udden ner mot Brest så vi delade av turen och gick till LÁber Wrac´h, 32,2 nm första dagen och 51,3 nm andra dagen. Vi hade strömmen med oss i stort sett hela tiden och det var bara sista 10 nm in mot Brest som vi fick 2,5 knop motström. Så nu är vi här! Nästa segling blir troligen rätt över Biscaya till Gijon i Spanien. En liten tur på 310 nm. Vi följer flera båtar som vi träffat som seglade iväg idag på förmiddagen.

Dieppe till Guernsey

Kusten vid Dieppe Kusten vid Dieppe

Tiden går fort nu och det händer en del, framför allt med båten tyvärr. Det har inte varit tid för skrivande på ett tag nu men nu gör vi ett försök. Vi börjar där vi slutade, i Dieppe.
Vi gillade staden direkt, trevlig hamn med trevlig personal som sa god morgon när man mötte dom. Kan även bero på att jag hade på mig en t-shirt i samma färg som dom som jobbade i hamnen. Det rullade tyvärr en del när tidvattnet gick in och ut trots att vi låg nästan längst in på pontonen. Gott om bagerier och restauranger nära kajen och en lång strandpromenad. Vi hann med att vandra runt och upp på utsikten med Jesus på korset.

Strandpromenaden Strandpromenaden

Men efter fem nätter puttrade vi vidare mot Fecamp, mest för att det skulle hända något och att det skulle bli lite kortare inför seglingen till Cherbourg som var nästa mål egentligen. Så istället för 100 distans från Dieppe skulle det bli 70 distans från Fecamp. Tanken var att vi skulle stanna en dag och sedan segla vidare. Segla är dock fel ord, det blåser västlig vind hela tiden och det är rätt i nosen dit vi skall. Nåväl, men på morgonen (läs 04:00) när vi skulle vidare så upptäckte vi på vädret att det skulle bli åska och kraftiga vindar. Ni fattar, vi vände på oss och somnade om istället. Det blev en vandring upp för berget till ett gammalt kloster som låg 110 möh. Det började med att vi missade stigen som tydligen startade in genom något som såg ut som någons bakgård. Men efter en mindre omväg i branta backar kom vi rätt och kunde strax avnjuta utsikten som var fin. Vi hade även fått med lite fika och dricka upp så sittande på en bänk med fin utsikt fick vi lunchat. Nerför hittade vi rätt och passade även på att palla björnbär till nästa dags yoghurt.
 Nästa dag var vi stela i lederna efter gårdagens klättring så vi tog en guidad tur på Benedictin palatset där dom även tillverkar klosterlikören. Efter rundvandringen fick man provsmaka i små glas, och se, efter en liten benedictin i varje knä kände vi oss lite mjukare.
Nästa morgon var det då dags att gå vidare tänkte vi, 4:00 stampade vi ut mellan pirarna efter att ha tankat lite. Det var kolsvart och vi gick på motor eftersom vinden var rätt emot som vanligt, vi börjar vänja oss nu. Men efter två timmar när gryningen kom så insåg vi att det här fungerar inte. Vi kommer aldrig att hinna i höjd med Barfleur till strömmen vänder. Så vi vände och efter fem timmar var vi på väg in mellan pirarna igen. Och där blev det stopp! Vattnet tog slut. På vägen in gick larmet och innan vi han vända satt vi fast mellan två stora stenar mitt i infarten. Vi kom ingenstans. Som tur var har vi stålbåt så det händer inte så mycket. Vi ropade upp hamnen och frågade om dom hade några tips. Vänta ni där ni är, inga problem sa vi. Tidvattnet är på väg in, check. Och mycket riktigt så var vi loss efter fem minuter och kunde något stukade styra in på platsen bredvid den vi lämnat. Väl i hamn upptäckte vi att ventilen som vi har i fören hade läckt in vatten efter alla översköljningarna, men inte värre än att det kunde vänta lite. Vi somnade några timmar till. Sedan blev det några dagar med torkande, tvättande, funderande och planerande innan vi tillslut kom iväg igen efter sju nätter i Fecamp. .

Lanterna kontroll Lanterna kontroll

Nu lämnade vi 18:30 istället och fick en fin nattsegling mot Cherbourg med fiskebåtar och containerbåtar på radarn hela natten. När vi kom runt vid Barfleur prickade vi tidvattnet perfekt och det såg ut att bli två toppentimmar fram med kraftig medström. Då ökade den sydliga vinden som vi som vanligt hade rätt i näsan till 14 s/m. När vinden blåser emot strömmen brukar det betyda korta höga vågor och det här var inget undantag förutom att dom var höga som hus kändes det som. Det blev att kryssa fram med många djupdykningar i vågorna. Men fram kom vi och kunde trötta styra in i gästhamnen där en kille i gummibåt tog emot och guidade oss till en bra plats på pontonen. När vi kom ner under däck var det sjöblött i salongen. En av våra däcksluckor hade läckt in och en hel del saker var blöta. Senare problem sa vi och somnade efter en trots allt bra nattsegling. Nästa dag blev det tork och tvätt igen av allt blött. Vågorna hade även orsakat en kortslutning i lanternan fram som behövde fixas. Även däcksventilen som läckte igen tätade vi en gång för alla med sikaflex i stängt läge. Nästa morgon vid frukost smakade inte vårt te som det brukar, underligt. Efter någon sekund insåg vi att det var bräckt vatten. Vi hade fått in saltvatten i dricksvattentankarna när vi dök i dom höga vågorna. Troligen hade det pressat in bakvägen via luftningen. Det blev att byta vatten i tankarna och att montera avstängnings ventil på luftningen.
Vi träffade en dansk båt som gav oss bra tips om Spanien. Även en mataffär som var stor även i svenska mått mätt fanns och vi fick bunkrat upp inför kanalöarna som alla säger skall vara dyra. Vi passade även på att fira våra födelsedagar med restaurangbesök och inhandlande av gemensam present, en ”Dramat”.

Yttre hamnen i Peterport Yttre hamnen i Peterport

Efter tre nätter i Cherbourg motorseglade (fortsatt vinden i näsan) vi vidare mot Guernsey. Det blev en fin segling och efter åtta timmar styrde vi in i yttre hamnen på Peter Port och la oss vid vänte pontonen. Genast kom en liten båt och bokade in oss för en plats och lämnade över tullpapper att fylla i under tiden vi väntade på högvatten. Strax efter kom ytterligare en båt med en kille som tog upp betalning, sedan var allt fixat och klart och vi kunde lugnt koppla av till dom kom ut och guidade oss till våran plats. Så efter en dryg timma var det dags, och som en blixt från klar himmel är våran startmotor helt död. Försöker med allt men vi får inte igång motorn. Kari frågar då killarna med båtarna om dom kan hjälpa oss in, och det kunde dom visst det. Efter tio minuter låg vi förtöjda långsides pontonen i inre hamnen. Idag har det felsökts och fixats med startmotorn men eftersom batteriet är helt slut har vi inte kunnat testa om den fungerar eller inte. Våran en månad gamla mastervolt laddare slutade fungera igår så vi har jagat runt och hittade tillslut den sista batteriladdaren på hela ön. Väl tillbaka i båten visade det sig att det var engelsk kontakt så det blev ut på stan och fixa en adapter till Europakontakt. Nu laddar den äntligen. Men, det bästa på hela dagen. Vi har druckit afternoon tea på en restaurang. Helt magiskt med alla scones, smörgåsar och kakor. Så nu slappar vi proppmätta i båten.

Nieuwpoort till Dieppe

Det blev en blöt natt kan jag meddela. Men nästa dag var det sol igen precis som vi vill ha det. Vad som inte riktigt var som vi vill ha det var att vindmätaren troligen snurrat klart för den var helt död. Den har varit lite tveksam i sina rapporter det senaste men nu ville han inte längre. Misstanken var att åskan och regnet förstört något. Nåväl, vi gick in på stan och botaniserade bland fiskaffärerna som var ytterst välsorterade men det blev inte handlat något. Vi fick några idéer inför vårat kommande besök i båten kommande vecka.

Strandpromenad i regn Strandpromenad i regn

Men så på söndagen hade vi räknat på tidvatten och strömmar och tydligen räknat bra för vi seglade på bra i vinden mot Dunkerque i Frankrike. Lite långt ut visade det sig eftersom alla andra strök nära kusten där vi fegade ur pga. sandbankar. Men vi kom fram som vi skulle och sladdade in på besöksbryggan på Grand large marina. Den ligger lite fel om man vill gå på stan och titta i kyrkor, för vill man det skall man välja någon av de centralare hamnarna. Vi ville ha nära till stranden, strandpromenaden, krigsmuseet och restaurangerna. Gissa om vi hamnade rätt! Fem minuter till samtliga. Vi hade tydligen fått med oss lite regn från Neiuwport och det kom lagom tills vi knötit fast i bryggan. En promenad på strandpromenaden blev det i regnet och det var rätt mysigt ändå. Nästa dag (läs måndag) tog vi och röjde i båten inför våra vänners besök och blev nöjda över att kunna hitta två kojplatser till i båten. Det var ett tag sedan dom var synliga senast. Båten fick dock en viss slagsida mot styrbord eftersom v i packade allt där. Sedan var det vindmätaren som skulle fixas och 500 meter till en välfylld båtbutik stod det i mobilen, fågelvägen över vattnet ja. Det blev att promenera runt halva hamnen men det var det värt för dom hade lite att välja på. Först testade vi att byta en T-koppling vid vindmätaren och kolla anslutningarna, i toppen på masten som allt annat som krånglar med denna båt. Hjälpte inte, så vi beställde en ny vindmätare och den skulle komma på tre dagar. Vi väntade besök så det var inga problem. 

ePå tisdagen började vi med att leta upp ett ordentligt snabbköp och hittade ett mitt i stan och fick bunkrat upp med allt som kunde behövas dom kommande dagarna vilket visade sig vara en hel del. Vi hittade även en fiskaffär och fick tag i färsk tonfisk till middag nästa dag. Men nu var det dags för våra kompisar från Marbäck att komma via Bryssel. Det hade kollats i appar och inhämtats information från andra båtar om att det skulle gå bussar från flygplatsen till Dunkerque med något byte på vägen. Skulle vara framme vid busshållplatsen 1000 meter bort vid 18:00. Toppen sa vi, men när vi precis skulle kasta in maten i ugnen och promenera dit fick vi ett sms som sa att någon buss inte existerade utan dom kom med tåget vid 21:00 på andra sidan staden. Så vi promenerade dit, låg inte långt ifrån snabbköpet som vi var på tidigare på dagen visade det sig. Men tåget kom som det skulle och vi kunde ta emot två trötta resenärer. Sen middag, lite bubbel och sedan det blev sängdax.

Morgonen efter läste vi 1 augusti i loggboken. Tiden går fort. Nybakat bröd från bageriet och vi var på topp i båten. Vi promenerade iväg till ett militärt museum, Dunkerque 1940, som låg som i en sanddyna. Där fick vi se hur operation Dynamo hade gått till. Det var mellan 27 maj-4 juni 1940 som engelsmännen evakuerade 338 226 soldater från Dunkerques stränder och hamn eftersom de var omringade av tyskarna. Lite spännande att se men samtidigt skrämmande. Det var det kulturella för dagen och sedan ockuperade vi en plats i sanden med solstolar och badkläder. Skönt att koppla av i solen och bara slappa. Till kvällen blev det marinerad grillad tonfisk med mango/avokado sallad och sweet potatoes. Var till och med godare än det låter och det vill inte mena lite det. Solen tar och det blev en tidig kväll. På torsdagen var vi kulturella och vandrade runt i de centrala delarna av staden och klämde en kyrka av bara farten. Sedan var det ju det här med glass suget, alla kände mitt på dagen att en ordentlig glass inte skulle sitta fel så vi hamnade på strandpromenaden med en ordentligt tilltagen glass framför oss. Men det blev nästan för bra med all grädde, vi gick i koma i på badstranden efteråt. Till kvällen var vi alla eniga om att nu blir det lugnt med sötsakerna ett tag. Vi hamnade på restaurangen vid bryggan där vi avnjöt en lagom middag. Nå men något litet till efterrätt borde vi väl våga oss på tänkte vi. Efter lite googlande av franska ord i menyn kom vi fram till ett val som antingen kunde vara en liten Cream brulee eller en liten petit choux med glass. Vi beställde och in kom två jättelika petit chouxer med glass och chokladsås, var. Den dagen gick till historien. Proppmätta ramlade vi i säng

På fredagen bestämde vi att vi måste promenera bort gårdagens efterrätter och så blev det. Vi gick så långt strandpromenaden räckte och tillbaka igen. Målet var ytterligare ett museum men det var alldeles för långt bort visade det sig. En av våra vänner ville pröva musslor och vi hamnade på en liten restaurang som snabbt ordnade fram varsin ångande gryta med musslor var. Kari beställde en sallad som kanske inte var riktigt i hennes smak men den gick ner. Men då ringde telefonen, alltid lika förvånande. Våran vindmätare hade kommit till butiken på tre dagar som utlovat. En liten cykeltur och vi hade den i båten. Eftermiddagen blev i sanden och vattnet. På lördagen vinkade vi av våra vänner som tog tåget till Bryssel igen och sedan blev det mastklättring igen för att byta vindmätaren. Visade sig att man ändrat en del sedan våran gamla mätare och den kabel som trogna läsare kommer ihåg att vi bytte i Varberg efter närkontakt med en borrmaskin, ja se den passade inte längre. Ny kabel skulle dras till en liten server nere i båten och sedan kopplas ihop med nmea2000 nätet. Men fungerade gjorde det.

Fiskhandlare på torget Fiskhandlare på torget

 Söndag morgon låg vi i startblocken igen fångade strömmen söderöver mot dagens mål som var Bologne sur mer. Den danska båten vid bryggan var mer försiktiga och dom ville vänta en stund till. Dom hade haft en ful segling till Dunkerque och var nog lite uppskrämda som vi tolkade det. Vi fick en bra segling dom 40 distansen och kunde ropa upp hamnen och fråga om plats. Vi fick svar men det visade sig att där inte var någon plats utan vi fick order om att lägga oss utanför en ny 45 fotare. Men dom ville nog inte, när vi sa att hamnkaptenen sagt att vi skulle ligga där sa dom att dom skulle gå tidigt sa vi toppen, vid fyra eller fem. Då skulle dom nog inte gå tidigt längre erkände dom. Vi gjorde en tilläggning som du kunde lagt ett ägg emellan båtarna och sedan sa dom inte mer om det. Knappt hade vi lagt fast innan den danska båten kom och lade sig på våran utsida och då mulnade 45 fotaren igen. Men har man varit på Laesö så vet man hur man skall passera över andras båtar utan att märkas så dom hade nog inget att gnälla om efteråt. Gnälliga eller buttra kanske man skall säga var dom på hamnkontoret när vi skulle betala. Vi var nog mest till besvär kändes det som. Även toaletter och duschar var lite sunkiga. Vi var inte utanför grindarna men kände att här blir vi inte kvar. Så nästa morgon motor-seglade vi vidare i den svaga vinden mot Dieppe, en liten tur på 65 distans med en hel del motström. Där var det ett helt annat mottagande. Innanför pirarna ropade vi upp hamnkaptenen och fick en plats tilldelad. Vi svängde in på platsen som inte var jättebra men fungerade, då kom en kille i gummibåt och sa att det inte var en bra plats utan han hade en bättre plats längre in. Han guidade oss och var snabbt uppe på bryggan och tog förtampar och la fast. Han önskade oss välkomna till Dieppe och gav oss koden till grinden och info om var hamnkontoret låg samt öppettider. Väl på hamnkontoret frågade dom om det var första gången vi var i Dieppe och gav oss en påse med kartor och information om staden. Vilken skillnad mellan två hamnar. Här blir vi kvar ett par dagar.

Dordrecht till Nieuwpoort

Det regnar…
Ny företeelse för oss för vi har inte sett regn sedan Leeuwarden för tre veckor sedan och då blev det knappt blött på däck. Det är det nu kan jag meddela, ett ordentligt åskoväder drar över här i Nieuwpoort. För dom som kan sin geografi så vet ni att vi är i Belgien. Vi gjorde inte som alla andra och seglade förbi nio mil av sandstrand som utgör Belgiens kust och hamnade i Frankrike utan vi svängde in. Men vi tar det från början.

Vi lämnade Dordrecht 19/7 och hamnade efter bara 15 distans i Willemstad. En mycket trevlig stad som från luften ser ut som en stjärna eftersom det går en gammal försvarsmur av den formen runt hela staden. Ingen stor stad men den andades lite lyx över det hela, och det var lite högre klass på det mesta i den lilla staden som restauranger och butiker. Men vi tog en dag extra för att vandra runt hela byn efter muren och lyxade med bakverk från fina bageriet och en laddare från båtbutiken.

Men på lördagen, 21 för att vara exakt så slussade vi ut och kom ut på ett innanhav som det knappt gick att se vattnet för alla båtar på. Har aldrig tidigare sett så många båtar på en gång förut. Det var lite som i visan ”Är det kappsegling? Nej det är lördag”. Skillnaden var kanske att dom inte skulle till Brännö brygga. Nej här verkar folk mer vara ute och segla lite hur som utan mål. Finns det bara plats att vända på båten så är det full segelsättning och full fart tycks det. Men dom är duktiga måste man säga och alla väjer som dom skall även om det känns lite nära ibland. Vi gick för motor i den svaga vinden för vi hade ett mål för dagen. Att gå genom tre slussar. Efter tredje slussen kom vi till Wolphaartsdijk (säg det snabbt). Vi hamnade i en liten hamn, minsta hittills, som tillhörde Belgiens kungliga kryssarklubb. Hamnkaptenen blev väldigt glad över vårat besök, så glad att han åkte iväg till närmaste båtaffär för att köpa en svensk flagga att hissa ihop med de andra besöksflaggorna. De hade aldrig haft en svensk båt där tidigare. Han fick bara tag på en liten gästflagga men den vajade så fint ihop med sina stora kamrater i flaggstången. Det fanns en superbra affär ett stenkast därifrån så vi provianterade. Det som fanns gott om mer runt detta ställe var campingar så affären blomstrade!

Nästa dag gick vi en timma upp i kanalen och kom ut i en liten sjö som heter Veere Meer. Den skulle innehålla flera tilläggnings platser enligt sjökortet men våran erfarenhet av liknande ställen har varit att om du sticker 1,9 meter så är det för grunt överallt. Så var inte fallet här. På varje ställe var det ordentliga bryggor byggda som det var ordentligt djupt vid och det stod soptunnor och bajemaja utplacerade. Det första stället var en ö som det tog 10 minuter att gå runt, Arnemuiden. Dessutom körde dom runt och klippte en 10 meter bred remsa runt hela ön så det gick att picknicka var som helst. Ni hör, här var vi tvungna att stanna tre dagar helt klart. Enda kruxet var att man bara fick stanna 24 timmar för att sedan flytta sig minst 150 meter. Och svenska som vi är lydde vi och gick 0,9 distans dag två till nästa plats för att dagen efter gå tillbaka till samma ö igen. Där låg minst en båt kvar sedan vårat senaste besök så det är nog ingen hård kontroll. Det var det dock på eldningsförbudet. Några båtar ställde upp engångsgrillar och körde igång. Då kom en ribb båt och en bister polis steg iland och det var inte korv som skulle provsmakas. Några allvarliga åthutningar och dom åkte vidare igen. Har inte en aning om hur dom hade koll men en helikopter flög över en stund innan så vi misstänker att dom rapporterat. Vi hann med att slappa lite och badade en hel del. 30 grader i luften kräver det. Det blev även hyllbygge i aktern och fixande med gummibåten. Kari har sytt myggnät till alla luckorna så nu är det bra ventilation i båten. Vi hade köpt bröddeg på burk i Tyskland så vi bakade varje morgon i våran omni ugn. Lyxigt värre med nybakade frallor.

Men så på onsdagen 25/7 tuffade vi vidare in i nästa kanal där vi gick konvoj genom fem broar på två timmar. 11 distans och vi var redan framme i Vlissingen som var målet. Eftersom vi ätit ut vårt matförråd så letade vi upp en mataffär för proviantering. För dom som undrar så svälter vi inte utan det blir toppenmat mest hela tiden. Däremot töjer sig kläderna i värmen verkar det som. Framför allt shorts passar sämre och har en förmåga att falla ner om man inte har skärp på sig. Mycket besynnerligt.

Men då var det tidvatten igen. Det hade vi inte funderat på under lite mer än tre veckor i kanalen, så fram med nautical almanackan och räkna, fundera och planera. Vi kom fram till en bra plan som borde fungera, så klockan 6:00 ropade vi upp slussen och slussade ut i tidvattnet. Och våran plan stämde perfekt, vi hade medström hela vägen hit till Nieuwpoort i den svaga vinden. In i kanalen och på vägen in stod en skylt med anropskanaler till de tre olika gästhamnarna. Vi ropade upp VVW hamnen och fick brygga och plats innan vi ens var framme. Mycket bra service. Idag har vi cyklat in till centrum och legat på stranden några timmar. Otroligt varmt i sanden, men om man väntar en stund är det inte lika långt till vattnet. Fyra meter tidvatten gör att vattnet kommer till dig om du väntar. Eller om man har otur får man knalla en bit extra för att man tog det för lugnt. När vi satt och tog en pizza kom det ett litet åskoväder men det gick över lagom till vi ätit klart. Så vi tog våra cyklar och trampade hem lagom till det stora ovädret kom och det har hållit på några timmar nu.

Enkhuizen till Dordrecht


Enkhuisen visade sig vara en mysig stad, och vilken tur det eftersom vi stannade fyra nätter. Vi hade bestämt att vi skulle besöka vänner i Alkmaar på söndagen och så blev det. Vi traskade iväg till stationen och klev på ett tåg som gick tre minuter senare. Tog en timma att komma fram. Där blev det grillning och guidad tur runt sevärdheterna. Trevligt att vi hamnade där, och trevligt att vårat pack från England med motordelar även hade hamnat där. Glädjen var total m.a.o.
Så på måndagen vidtog blev det mekar dag med byte av en trasig luftskruv på diesel pumpen. Så nu behöver vi inte byta blöjor på motorn varje dag. Det kom även några nya impellrar till vattenpumpen så vi bytte även den. Nu skall allt vara på topp med den motorn. Vi han även med att starta upp byggandet av hyllor akter över så vi kan få ordning på alla grejor som ligger akter över.

Men så efter fyra nätter drog vi oss ner mot Amsterdam. Vi hade fått tips om en hamn som hette sixhaven som skulle ligga centralt. Väl där missade vi infarten eftersom vi inte fattade att den trånga infarten mellan stålspont var rätt. När vi kommit innanför hittade vi en trång hamn som var full med båtar. Blir nog inget med det kände vi men helt plötsligt hördes en visselpipa från en båt och en man som signalerade som en hel semafor i vit skepparmössa dök upp som gubben i lådan. Hamnkaptenen visade det sig. Han packade in oss bredvid en motorbåt och fram på kvällen hade han packat in ytterligare 10 båtar i den redan fulla hamnen. Såg ut som Laesö under högsäsong när han var klar. Men vilken hamn! Toppen fräscha pontoner och toa/dusch. Mer centralt gick nog inte att hamna. Vi hade 10 minuter till två olika gratis färjor som avgick var femte minut över till centralstationen mitt i Amsterdam. Så vi tog det lätta sättet och körde ”hopp on-hopp off” med både båt och buss. Var ett enkelt och bra sätt att se turistfällorna på lagom avstånd. Det var två månaders väntetid för att besöka Anne Franks hus så av det blev det inget. Vi är nog inga bra turister, det finns säkert hundra saker som man ”borde” se i en sådan stad som Amsterdam men vem orkar det? Vi ser det vi känner för och det går inte att planera allt.

Så efter två nätter puttrade vi vidare ner till Haarlem, ingen lång tur men lagom. Lade oss efter kajen mitt i staden på en lite för kort plats eftersom peket stack förbi skylten som visade gränsen mellan 24 timmars platser och 30 minuters platser. Kan ju inte spela någon roll tyckte vi men se tyckte inte den kvinnliga brovakten. Så det blev att backa upp på badbryggan på båten bakom (kanske inte ända upp, det var minst 15 centimeter kvar) för att hon skulle bli nöjd. Vi börjar inse att dom flesta städerna ser likadana ut men tog ändå en tur på byn för att stärka våran uppfattning och den stämde.
Dagen efter hade vi siktet inställt på Gouda. Visade sig att vi siktat mot stjärnorna och knappt hamnade i trädtopparna. Efter 16 broar (både tåg och bil) så var vi i Alpen an den Reijn och det blev stopp kände vi. Om vi räknade rätt hade vi lika många broar kvar innan Gouda och det var osäkert om vi skulle få någon plats i marinan och bron in till stan stängde 18:00. Vi såg ett mysigt café vi kajen och en ledig plats framför som vi sladdade in på. Visade sig att vi hade dom rosa glasögonen på denna dag om än dåligt putsade för det mysiga caféet visade vara den lokala puben. Platsen var dok bra så 50% blev rätt. Det blev en cider på puben för att knycka deras WIFI men vi kände oss lite som udda fåglar bland alla stamgäster. Ett bad i kanalen och dagen blev komplett.
Morgonen efter smög vi iväg mot Gouda igen och det visade sig att vi hade räknat fel, det blev bara 11 broar varav tre var järnvägsbroar med fasta öppningstider men det flöt på som det skulle. Väl där styrde  vi in i ett dike mellan två betongfabriker i ett industriområde, tänkte att nu är vi totalt fel. Det var vi inte visade det sig utan vi kom in till en liten båtklubb som fixade en fin plats till oss. Det var precis plats för oss att kunna vända runt i diket. Vi vandrade på byn men det mesta är stängt på en söndag. Vi stannade vid en liten sluss mitt i staden där en man satt och spelade på ett mousett dragspel under ett träd. En annan man kom i feeling och kom med ett skamligt förslag (han pratade holländska så en viss osäkerhet råder) till Kari när hon skulle fotografera slussen.
Mer spännande än så blev det inte så vi körde vidare nästa dag och hamnade i Dordrecht och det visade sig vara ett lyckokast. Först väntade vi vid fel bro eftersom den gästhamnen var stängd men sedan blev det rätt. Här i Holland ligger gästhamnarna mitt i kanalerna. Precis som om vi skulle fixa till osthyveln vid skeppsbron så den gick att öppna och släppa in båtar ända in till Brunnsparken. Hur trevligt som helst. Detta var dessutom en trevlig stad att vandra omkring i och det blev tre nätter. Det tog en hel dag men nu blev hyllan i aktern klar och det blev lite bättre ordning bland våra saker. Jag säger lite för det återstår en hel del innan vi är klara.
Dagen efter fick vi äntligen tagit tag i våran AIS som fick en inpackning och transport med posten till Stockholm för en lagning hoppas vi. Nu har vi även testat gummibåten för första gången och även utombordaren var pigg på att starta efter fyra års vila. På kvällen vart vi bortbjudna till svenskbåten Alila som var på väg norröver efter ett års segling medelhavet tur och retur. Dom hade en massa tips om hamnar söderöver och fina ställen att besöka. Vi fick även ”ärva” fyra Pilotes över  Frankrike, Spanien och Portugal. Tack Tindra. .

Cuxhaven till Enkhuizen

Idag ligger vi mitt inne i Holland efter en händelserik vecka. Vi stannade i Cuxhaven i tre nätter och fick ett par fina dagar med sedvanlig tvätt och mekande. Det var några svenska båtar i hamnen och dom flesta var på väg söder ut. Vi träffade även den norska båten MAMOSA som även den seglar söder ut. Dom hade haft lite strul med vindinstrumentet och fått tag på en ny givare i Kiel. Så vi hjälpte till med att hissa upp Martin (skepparen) i masten så han kunde montera givaren och även en ny windex som måsarna hade brutit av. Toppen lätt när man har el-vinschar.

Så på måndagen var det dags att gå vidare. Vi gick upp och väckte tuppen vid 03:30 och vid 4.00 var vi iväg. Våran plan var att gå med tidvattnet ut och komma så långt som möjligt innan det vände och den planen fungerade. Det blev en lång dag innan vi efter sexton timmar kunde lägga till på Borkum. Vi var något utblåsta men nöjda efter en bra segling. Väl i hamn stegade jag bort efter kajen och pratade med besättningen på NOS båten Defender som hade sin hemmahamn på Borkum. Kul att se en D-båt på nära håll, den var enorm i jämförelse med Rescuer. Vi somnade tidigt den kvällen.

Nästa morgon tog vi utgående ström ur hamnen och fick en lite kortare segling till Lauwensoog i Holland där vi tänkte gå in i kanalerna. På vägen dit seglade vi över sandbankar, i alla fall om vi skulle tro vårat sjökort. Visade sig att inget stämde med sjökortet utan prickarna låg på helt andra ställen. Nå väl, verkligheten verkade som toppen att gå efter och vi kom i hamn utan några incidenter. Nästa dag onsdag så var vi uppe i lagom tid för att slussa in i kanalerna. Det enda som saknades var vatten. Vi stod med kölen 60 cm ner i leran i gästhamnen, visade sig att det gjorde alla. Så det var till att vänta 2 timmar så hade vi vatten under kölen igen och kunde slussa in i kanalerna. Det känns lite ”feppligt” första gången man slussar men även det gick fint. Väl inne i kanalen gick vi över en liten sjö innan vi svängde in i ett som jag upplevde det litet dike mellan två åkrar. Djupmätaren larmade och levde över att vi bara hade 20-50 cm under kölen. Men så skulle det vara. Vi gick i en liten konvoj på 7 båtar varav vi var tre båtar från Sverige. Vi och Nike (Najad 360) från Göteborg och Life (HR 46) från Malmö. Broar och slussar timade perfekt och vi gled igenom som ingenting. Vi tänkte stanna i Grou men när vi väl kom dit var stan så liten att vi missade platsen som vi kunde stannat på och vipps så var vi utanför stan igen på fel sida en bro. I sista svängen ut fick vi även möte av en annan båt så vi gick tätt i innerkurvan och där var det inte djupt utan vi planade ut några förhöjningar i leran med kölen. Krävs mer för att stoppa tretton ton stålbåt som har ångan uppe. Jaja, vi stannar efter kanalen istället tänkte vi. Sagt och gjort, efter en stund hittade vi en stopp plats i sidan på kanalen som vi styrde mot. Den leran hade vad som krävdes för att få stopp på våran båt. Var tydligen 90 cm djupt och vi sticker 190 cm. Men efter lite backande var vi loss och kunde köra vidare längs kanalen. Nästa försök slutade 50 cm ut från stopp platsen, tydligen behövde vi 20 cm till under kölen för att vi skulle kunna komma in. Sedan gav vi upp och körde ikapp dom andra båtarna som låg och väntade vid sista bron innan Leeuwarden. Visade sig att bron var stängd mellan 16-18 under rusningstrafiken, men 18:02 kunde vi köra in i staden och lägga till i kanalkanten mitt i centrum.

När vi vaknade på torsdagen regnade det så vi blev kvar en dag till. Vi utforskade staden och firade Simons födelsedag med en fika på bagels och cheesecake. På kvällen mötte vi en JRSK båt med fam. af Ekström som var på väg hem till Sverige efter ett år ToR medelhavet.

Nästa dag låg vi i start groparna till bron öppnade 9:00. Som på ett givet kommando släppte tiotalet båtar (4 svenska) och gick i olika riktningar. På vägen ut passerade vi tre järnvägsbroar och det kan jag säga, tågen stannar inte för båtar utan vi blev liggande och snurrade i 30 minuter vid varje bro innan vi kom igenom. Men sedan flöt det på bra. Vi seglade till och med över åkrar om man skulle tro våran plotter (som vi slutat lyssna på här i Holland). Det har tydligen kommit till nya kanaler sedan sjökortet skrevs. Våran app (Waterkaarten) i telefonen och i paddan stämmer däremot klockrent så den kör vi efter. Vid dagens slut hade vi kommit längre än vi tänk och hade bara en sluss kvar innan vi var ute i innanhavet i Holland. Så vi svängde in i en kanal och hittade en båtklubb som såg bra ut. Dom har ett toppen system här, vi bara lade till vid hamnkapten så kom han ut och kryssade i en ledig plats på en karta som vi fick. Inget letande utan rätt direkt.
Så idag lördag slussade vi ut i sjön och hade lugna 14 distans över till Enkhuizen.

Nyborg till Cuxhaven.

.Denna veckan har vi fått bra fart under kölen.
Vi seglade från Nyborg på söndagen och fick en fin segling innanför Langeland, vinden var inte så stark utan vi fick stötta med motor bitvis. Fram på eftermiddagen kom vi till Rudköping och det kändes som ett lagom mål för dagen, och det var det. Skönt att inte behöva stressa utan vi hann med att gå en tur till centrum och handla. All såg ut att forsa förbi ute i rännan så det var inte många gästbåtar mer än vi.

Dagen efter styrde vi kursen mot Kiel. Det började med lite motorgång genom en trång ränna för att tillslut komma ut på öppet vatten och vi kunde sträcka ut mot målet. När vi närmade oss Kiel mötte vi det ena segelfartyget efter det andra på väg ut. Vi kom senare på att det varit ”seglar veckan i Kiel” och alla fartyg hade varit där. På vägen in var det även många vanliga båtar ute och seglade. Kielborna verkar vara ute och segla på kvällarna i ur å skur. På tal om skur så har vädret blivit klart bättre denna veckan, 20 grader varmt och solsken mest hela tiden. Vi körde in så långt det gick men hittade inte någon ledig plats. Hamnen vi hört talas om ( sporthafen Wik ) lyste även den med sin frånvaro och dom är inte helt bäst på att skriva ut på sjökortet var gästhamnarna ligger. Men vi hade koordinaterna på vart hamnen skulle ligga kom vi på och då gick det toppen att hitta. Väl i hamn tog det inte många minuter innan hamnvakten stod på kajen och tog upp betalning och lämnade information om toaletter och duschar. Han kom även med en karta över Kiel där han ritade in var snabbköp, hamnkontor och närmaste båttillbehörs affär låg.

Nästa dag promenerade vi in mot centrum och var inne hos hamnkaptenen på vägen och fick info om slussningen i kanalen. Det visade sig att båttillbehörs affären inte var så välsorterad utan vi gick till turistinformationen och frågade om det möjligen fanns en till i stan. Det gjorde det visade det sig, lika lång promenad till genom stan. Så vi knatade på och hittade butiken som var i storlek av Hjertmans, Erlandsson brygga, SeaSea och Viking hopslaget ( Flintbecker strase 2) Dom hade allt man kan vilja ha och lite till. Helt klart värt en promenad. Sedan var det bara att traska hemåt igen. Så efter sex timmar var vi tillbaka i båten något möra. Men tyvärr var våran AIS lika tyst trotts mutor med nya kontakter.

Så nästa dag tog vi oss tillbaka till tillbehörs butiken för att köpa ny VHF antenn och kabel till masten. Visa från gårdagens strapatser tog vi våra cyklar denna gång och då gick det snabbt och lätt. Det visade sig att jag även borrat i antennkabeln när jag förstörde nätverkskabeln i Varberg. Så efter att vi dragit ny kabel och fått dit den nya antennen funkade allt? Inte då, AISen är lika tyst men nu lägger vi ingen mer energi på den.

Så morgonen efter gick vi mot slussarna vid 7.20 på morgonen och tänkte att vi får väl ligga en stund och se om vi kan komma igenom slussen in i kanalen. Vi ropade upp slussvakten som sa att det bara var att köra in när det blev vitt ljus och det blev det efter 30 sekunder. Så med flytande fendrar körde vi in och slussade 10 cm upp och var ute i kanalen betalt och klart 8:20. Ibland har man flyt. Sedan blev det motorgång hela dagen. Vi gick 80 av dom 100 km som kanalen är innan vi hittade en vik där man fick stanna i kanalen. Det var några pålar mitt ute på vattnet som vi förtöjde i. 

Dagen efter slappade vi och innan bakade bröd till frukost körde vidare nr mot slussarna i Brunsbuttel vid 10:30. Väl där slussade vi ut i Elbe med tidvattnet på väg in. Det var mer än vad holländaren med den stora motorbåten gjorde. Han trodde att han skulle hinna om han drog på lite i hamnen, det gjorde han inte. Däremot fick han besök av polisen som ville ha ett litet samtal. Såg ut att bli ett dyrt samtal eftersom han i ivern att hinna slussen höll på att krocka med en färja. Ett par timmar senare kom han ikapp oss på vägen ut. Efter ett par timmar släppte motströmmen och vi var lagom i hamn i Cuxhaven till att högvattnet var på väg ut igen.

Hundested till Nyborg

Bryggan på Samsö Bryggan på Samsö

Midsommarafton
Vi ligger i Nyborg på Fyn, dit vi seglade igår.
Vi kom närmast från Kalundsborg.
Det har varit lite strul med våran AIS sedan vi passerade Skaellands rev på väg från Hundested till Ballen på Samsö. På Marine traffic ser det ut som vi har stått på grund i en vecka nu. Väldigt underligt helt klart. Vad som hände där är en stor fråga för efter det vill den inte sända våran position utan blinkar ilsket gult och lyser blått (för dom som inte kan Graphene CTRX AIS er kan jag meddela, det är inte bra).

Nåväl, till Samsö kom vi ändå i blandad vind och motorgång. Vi har varit där förut så vi visste var vi skulle lägga till och fick en kanonplats långsides. Dagen efter vidtog stora tvättaredagen och maskinerna gick varma, mest torktumlaren. Projektet med att få ordning på fågelboet (lagom för en havsörn) av kablar i el centralen startade och efter två dagar såg det mycket bättre ut. Nu är allt draget i kabelkanaler med ordentliga matarkablar fram. Det blev i huvudsak mekar dagar, Kari körde symaskin så nu har vi skydd på våra reservdunkar och utombordaren ser glad ut igen. Inga ”slappedagar här inte”.
Lite slappade vi och åt gott.

Men sedan blev vi rastlösa igen, brukar bli så efter några dagar. Så vi tänkte att vi går vidare mot lilla bält och Bogense verkade ligga en lagom segling bort. Gjorde de säkert också, om det inte varit vinden, 10–14 meter i nosen och två knops motström. Vi kryssade med långa fina kryssben i ett par timmar och insåg tillslut att vi inte kom minsta lilla närmare målet, om inte målet varit vindkraftparken syd om Samsö för då var vi ”spot on” mest hela tiden. Så vi sa, det blir stora bält istället. Så vi vände och fick en kanonläns ner mot stora bält. Vart tar vi vägen? Kalundsborg ser ut att vara åt rätt håll Det var det inte kan jag meddela. Visade sig att det låg in i en fjord sisådär 6 distans. Efter lite testande av bryggor i hamnen hamnade vi långsides längst ut på en flytbrygga. Det här blir bra sa vi. Det var det inte visade det sig. Men å andra sidan fanns inte en plats i hela hamnen som var skyddad i den vinden. Vi fendrade ordentligt och så fick det bli. Vi såg på kyrkor och tittade runt som dom turister som vi trots allt är.

Men efter två nätter av kraftig sjögång så seglade vi vidare. Lämnade en avgnagd vattenslang som tydligen hade gullat med våran stora kulfender. Fullt flöde ut och ingenstans att stänga av. Vi skrev en lapp till hamnkaptenen.  Bära eller brista sa vi och så kämpade vi oss ut mot vågorna i fjorden. Visade sig att det gick som tåget utan motström så vips var vi på rätt kurs ner genom stora bält och mot den höga bron i fjärran. En titt på sjökortet visade att vi skulle kunna gå under bron närmare land och slippa gå under hög delen som inte låg i våran kurs. 18 meter stod det att det skulle vara, jo tjena. Skulle tro att Donsöbron är högre. När vi kom fram till bron kändes det som det saknades 5-6 meter för att vi skulle komma under. Jobbig känsla med en segelbåt kan jag meddela. Så vi tvärvände och tog en extra två timmars tur ut och rundade under hög delen på bron. Och nu är vi här i Nyborg. Ligger tryggt mellan pålar igen i den byiga vinden.

. Det hände en hel del denna veckan men vi har kul mitt i allt strul. Träffar många som är på väg ner mot medelhavet eller kanarie holmarna. Vi träffade ett Norskt par ombord på Mamosa på Anholt och dom dök även upp på Samsö. Ser ut som dom går till lilla bält.
Idag har det varit felsökning av AIS och tvätt (ja vi tvättar när vi kan och måste).
 

2012 > 06

Idag var jag nere hos Mats på Bommens skeppshandel och hämtade våra nya räddningsvästar.

Efter mycket funderande blev det varsin Spinlock Deckvest 5D 275N Hammar.

Skall vara bland det bättre som går att få fram och priset blev en bra bit under vad dom stora butikerna kan ge.

Känner att när det gäller säkerhets prylar vill jag ha det bästa.

Tog med två kit för att kunna ladda om västarna vid behov.

Läs hela inlägget »

Ibland får man svar som får en att bli alldeles tyst.

Ryktet har gott på Styrsö och de flesta vet att vi planerar för en jorden runt segling.

Många kommer fram och pratar och tycker att det låter toppen och även att de hade själva viljat kunna kasta loss och segla iväg.

Många trevliga tips och idéer kommer upp under diskutionerna.

Och så helt plötsligt dyker det upp någon som man inte alls känner som säger: "Ni kommer aldrig att komma iväg, det kommer aldrig att fungera".

Vad svarar man på de?

Jag bara gapskrattade och gick vidare.

Otroligt att det finns så negativa personer, eller är han realistisk.

Skulle inte tro det :D

Läs hela inlägget »
Etiketter: funderingar

Arkiv

Länkar

-