Resan med stort R

Hur planerar man för en jordenrunt segling på 3-5 år eller längre?

Vilken väg skall man ta?

Vad är viktigt att ha med sig?

Hur mycket pengar går det åt inför och under ett varv runt jorden med båt?

Renoveringen av båten och utrustning.

Det är målet att kunna spegla här.

 

Denna resa startade nog i slutet av juli 1990 när jag efter ett års resande jorden runt med flyg yttrade att "Nästa gång seglar vi jorden runt".

Efter att ha gått från en plywood båt på 5 meter till det fatala priset av 5000 :- till en Långedrag 40 via en Misil II, en Compis 28 och en Sweden yacht 34 känner vi nog att det är dax för att kasta loss och göra varvet.

Brest till Gijon

Fint besök Fint besök

Då kom då den stora dagen, mamma och Michael skulle komma på besök till båten. Dom var på bilsemester i Bretagne och hade med sig paket och delar från Sverige, och inte minst våran AIS som varit på lagning i Danderyd och nu startade upp så fint efter 86 dagars frånvaro. Våra barn hade även skickat med en överraskning i form av ett paket med kakor och godis. Bara våra favoriter i hela paketet. Det blev en bra dag med god fika och till eftermiddagen serverade vi grillad tonfisk med mango/avocado salsa. Blev lyckat även denna gången. Det var kul att höra lite om vad som händer hemma bland. Till kvällen åkte dom vidare till sitt hotell i Roscoff. En av dagarna snörade vi på oss gympaskorna och tog en promenad till IKEA som låg en timma bort. Vi fikade på Dajmtårta och fick handlat lite småprylar men framför allt herrgårdsost, köttbullar, prinskorvar och lingon. Det var en lycklig besättning som tillslut kom tillbaka till båten.

Men nu var det Biscaya som gällde. Vi lämnade Brest och gick 10 distans ut till Camaret sur Mer som är en bra stad att starta från. Vi prickade tidvattnet ut och var där fortare än kvickt och kunde lägga till i yttre hamnen. Inte många båtar nu så här sent på säsongen. Vi fick letat upp både affär och bageri. Sedan vilade vi inför nästa dag. Vi startade morgonen med att handla upp oss på bröd att ha under resan. Vi hade bestämt att det inte var någon ide att stressa iväg tidigt utan vi förberedde matlådor som vi lätt kunde ta fram under seglingen och bredde mackor. Vid 10:40 var vi beredda, nu gällde det. Vi tuffade ut från hamnen och satte segel och kurs söder över. Det var lagom med vind och vi seglade på med vindroder de första timmarna. Vi hade blivit varnade för att gå genom ett sund där strömmen kunde vara kraftig och skulle följaktligen runda allt istället. Det var 17 distans rakt väster ut innan vi skulle kunna falla av mot söder igen. Men när vi skulle falla av insåg vi att strömmen var minst lika stark där ute. Vi var fast och gjorde 0,5-1 knop framåt. Det blev till att gå ännu längre ut på motor och segel i den kraftiga sjön innan vi kunde göra ett nytt försök söderöver. När vågorna gick som högst flög några skåp upp och kryddor och porslin spreds i hela båten. Totalt kaos kan man säga. Sedan blev det lugnare och vi kunde segla på under natten utan problem, och så fortsatte det första dygnet. Fram på eftermiddagen började dock det larma i gps och annan el utrustning. Batterierna var på gång att ta slut. Konstigt nog så det blev att koppla om till extra batterierna. Vi misstänkte att generatorn kanske kortslöt batterierna och dag två planerade vi att byta till den nya starkare generatorn vi hade i reserv. Men när jag hade skruvat av den gamla generatorn visade det sig att den nya inte alls passade. Klart nerköp, så det blev till att skruva fast den gamla igen. Det blev att bara ha igång det viktigaste och då räckte strömmen. Natten till tredje dagen hamnade vi i ett stiltjebälte och bestämde att det fick bli lite motorgång. Havet var lugnt och solen lyste på himmelen. En härlig dag. Vi märkte även att det blivit klart varmare och kunde börja plocka av oss lite kläder, vilken skön känsla. Fram på kvällen började vi se ljus från land men enligt plottern skulle vi fortfarande ha 25 distans kvar till Gijon. Något stämde inte tänkte vi för vi skulle vara framme 23:20 stod det. Helt plötsligt slog plottern om och visade 01:20 istället och då stämde avståndet bättre. Hela kusten var upplyst av lampor och syntes så långt ut visade det sig. Vid 02:00 rundade vi in runt hamnpiren efter 330 distans och 63 timmar, in i en helt tyst hamn, trodde vi ja! Spanien på en fredagkväll/natt. Det var fullt liv i hamnen med band som spelade så det hördes över hela hamnen. Barerna var öppna och folk över allt. Det var tydligen någon festival som firades. Vi var väl kanske inte festsugna utan trillade i säng så fort det gick efter att ha konstaterat att vi faktiskt seglat över Biscaya utan större problem. Vi var grymt nöjda.

Vi sov till 13:30 nästa morgon/eftermiddag och kunde lösa hamnavgift för fyra nätter till priset av tre innan lågsäsongen började. Så nu har vi varit här i tre dagar och fixat med båten och vandrat runt i stan både dagtid och kvällstid. Festen höll på hela helgen. Det känns att vi kommit till värmen äntligen och att vi trivs bra här i Gijon. Kan nog bli några dagar till som det ser ut eftersom vi lämnat iväg generatorn på lagning på en båtverkstad. Troligen blir det en ny generator istället. Igår kväll var vi ute på en sirderia och drack den lokala cidern som hälls från hög höjd ner i glaset och sedan skall man svepa innehållet i glaset. Till cidern fick vi gröna oliver och ihop blev det en bra kombo

Guernsey till Brest

Backracing bil Backracing bil

Vårat besök på Guernsey fortsätter. Den nya lilla laddaren pinnade på i nära två dygn med att ladda vårat startbatteri som trogna läsare kommer ihåg var helt tomt när vi skulle in i hamn. Så när vi sedan vred på startnyckeln fungerade allt som det skulle igen. Vilken lycka! Nu satt ju vi inte och slappade i två dagar utan passade på att se oss omkring. En dag tog vi lokalbuss 91 som gick ett varv medsols efter kusten runt ön på 90 minuter. Hade vi haft lust att åka motsols så hade vi fått ta 92,an. Man betalar 1 pund för att kliva på bussen. Halvvägs runt hoppade vi av och vandrade runt vid en gammal fästning sedan andra världskriget och ut på havsbotten som normalt ligger på fem meters djup men nu var helt torrlagd. Efter en timma kom nästa buss och vi betalade 1 pund till för att kliva på igen. Nu tänker säkert någon klipsk person att då kan man ju sitta kvar på bussen hela dagen och det är helt rätt. Man betalar bara för att gå på. Sedan slappade vi den dagen. Vi hamnade tydligen i Peter Port under någon ”bank holiday”, så det mesta var stängt både söndag och måndag. På söndagen var det liten marknad och ett maraton runt ön i det gråkalla vädret. På måndagen gick vi en sväng på stan men hamnade i sittbrunnen rätt kvickt igen. När vi satt där reflekterade vi på att ett gäng ungdomar höll på och lekte och gjorde burn outer med sina bilar längre bort efter hamnen lät det som. Tänkte väl mest att konstigt att dom får hålla på så länge utan att någon stoppar dom. Efter några timmar var vi på promenad och av en slump gick vi bort en sväng åt det hållet som oljudet kom från och då visade det sig att en hel väg efter kajen och upp snirklande efter berget var avstängd. Det var sportbils tävling, ett backrace. Och vi hade missat alltihopa! Typiskt! Vi kunde bara vandra runt och se hur dom packade ihop sina bilar och rullade hem. Vi gick ut på piren och spanade efter delfiner istället men fick inte se några. Vi träffade även på svenskbåten Hakuna Matata som även dom är på väg söderöver och tänkte sig över till Karibien någon gång efter jul.

Herm Herm

Men efter sex nätter så tänkte vi att nu tar vi en tur till en av grannöarna, nämligen Sark. Planen var att vi skulle ligga på svaj utanför och ta gummibåten in och vandra runt för att kanske få se en lunnefågel eller två. Vi var uppe i tid och tuffade ut på högvatten mot bensinstationen som öppnade 8:00. De gjorde alla andra med visade det sig. Efter att ha köat en timme för att fylla våra tankar med skattefri diesel (ca 6 kr/l) så var vi på väg. Det var bara en sak vi inte tänkte så mycket på innan vi nästan var vid Sark. Det var springflod, så strömmen var mycket kraftig mellan öarna och vi insåg att det finns inte en sportmössa att vi kan ankra här. Så vi vände tillbaka mot Peter Port och tänkte att vi får nog ligga på vänte bryggan över dagen innan vattnet stigit igen så vi kan komma in i hamnen igen. Men icke, eftersom det var springflod så hann vi in med 20 minuters marginal över tröskeln och lade till på andra sidan pontonen för att få lite förändring. Sedan travade vi iväg efter kajen och steg på en turbåt till nästa grannö istället som heter Herm. Där hittade vi även solen och vandrade runt ön i några timmar utan att se några lunnefåglar, men fick en trevlig vandring. Efter en stund på båten tillbaka mot Guernsey så ropade kaptenen upp att om någon var intresserad så simmade några delfiner bredvid båten. Det blev klang och jubel på däck och båten cirklade runt i 10 minuter extra så att alla kunde få en bra titt. Nöjda över att äntligen ha fått se delfiner, även om det inte var från våran egen båt så gick vi hem och fixade med morgondagens mat för seglingen mot Roskoff

LÁber Wrec´h LÁber Wrec´h

Så näste morgon styrde vi åter ut mellan hamnpirarna och styrde söderöver i svag motström. Det var 74 nm till Roskoff och det flöt på i ömsom medström och motström. Vårat vindroder Roddy/Nemo styrde bra och helt plötsligt så hade vi delfiner simmande vid båten om en bara för någon minut. Efter 14 timmar kunde vi styra in i gästhamnen 22:00 i totalt mörker. Det var kolsvart men vi lyckades att hitta en ledig plats, på rätt brygga dessutom. Bara det var en bedrift. Vi sov hårt efter den utmaningen. Nästa morgon kunde vi konstatera att vi nog hamnat så långt från toaletter och annat väsentligt som det bara gick, men vi låg kvar på den platsen. Roskoff visade sig inte vara en så stor stad men det var tydligen ett semestermål för engelska turister och det gick två olika färjor i skytteltrafik över kanalen till England. Vi promenerade runt och letade efter det vi alltid gör, var ligger närmaste mataffär och bageri? Båda hittades och ordningen var återställd. Det märks att det börjar bli eftersäsong nu och sommar bussturer och liknande slutar gå och personalen i gästhamnarna börjar bli trötta på turistbåtar. Men efter att vi vandrat runt i botaniska trädgården och byn så gick vi efter fyra nätter vidare mot Brest. Vi hade sett att andra båtar haft en tuff segling med strömmarna runt udden ner mot Brest så vi delade av turen och gick till LÁber Wrac´h, 32,2 nm första dagen och 51,3 nm andra dagen. Vi hade strömmen med oss i stort sett hela tiden och det var bara sista 10 nm in mot Brest som vi fick 2,5 knop motström. Så nu är vi här! Nästa segling blir troligen rätt över Biscaya till Gijon i Spanien. En liten tur på 310 nm. Vi följer flera båtar som vi träffat som seglade iväg idag på förmiddagen.

Dieppe till Guernsey

Kusten vid Dieppe Kusten vid Dieppe

Tiden går fort nu och det händer en del, framför allt med båten tyvärr. Det har inte varit tid för skrivande på ett tag nu men nu gör vi ett försök. Vi börjar där vi slutade, i Dieppe.
Vi gillade staden direkt, trevlig hamn med trevlig personal som sa god morgon när man mötte dom. Kan även bero på att jag hade på mig en t-shirt i samma färg som dom som jobbade i hamnen. Det rullade tyvärr en del när tidvattnet gick in och ut trots att vi låg nästan längst in på pontonen. Gott om bagerier och restauranger nära kajen och en lång strandpromenad. Vi hann med att vandra runt och upp på utsikten med Jesus på korset.

Strandpromenaden Strandpromenaden

Men efter fem nätter puttrade vi vidare mot Fecamp, mest för att det skulle hända något och att det skulle bli lite kortare inför seglingen till Cherbourg som var nästa mål egentligen. Så istället för 100 distans från Dieppe skulle det bli 70 distans från Fecamp. Tanken var att vi skulle stanna en dag och sedan segla vidare. Segla är dock fel ord, det blåser västlig vind hela tiden och det är rätt i nosen dit vi skall. Nåväl, men på morgonen (läs 04:00) när vi skulle vidare så upptäckte vi på vädret att det skulle bli åska och kraftiga vindar. Ni fattar, vi vände på oss och somnade om istället. Det blev en vandring upp för berget till ett gammalt kloster som låg 110 möh. Det började med att vi missade stigen som tydligen startade in genom något som såg ut som någons bakgård. Men efter en mindre omväg i branta backar kom vi rätt och kunde strax avnjuta utsikten som var fin. Vi hade även fått med lite fika och dricka upp så sittande på en bänk med fin utsikt fick vi lunchat. Nerför hittade vi rätt och passade även på att palla björnbär till nästa dags yoghurt.
 Nästa dag var vi stela i lederna efter gårdagens klättring så vi tog en guidad tur på Benedictin palatset där dom även tillverkar klosterlikören. Efter rundvandringen fick man provsmaka i små glas, och se, efter en liten benedictin i varje knä kände vi oss lite mjukare.
Nästa morgon var det då dags att gå vidare tänkte vi, 4:00 stampade vi ut mellan pirarna efter att ha tankat lite. Det var kolsvart och vi gick på motor eftersom vinden var rätt emot som vanligt, vi börjar vänja oss nu. Men efter två timmar när gryningen kom så insåg vi att det här fungerar inte. Vi kommer aldrig att hinna i höjd med Barfleur till strömmen vänder. Så vi vände och efter fem timmar var vi på väg in mellan pirarna igen. Och där blev det stopp! Vattnet tog slut. På vägen in gick larmet och innan vi han vända satt vi fast mellan två stora stenar mitt i infarten. Vi kom ingenstans. Som tur var har vi stålbåt så det händer inte så mycket. Vi ropade upp hamnen och frågade om dom hade några tips. Vänta ni där ni är, inga problem sa vi. Tidvattnet är på väg in, check. Och mycket riktigt så var vi loss efter fem minuter och kunde något stukade styra in på platsen bredvid den vi lämnat. Väl i hamn upptäckte vi att ventilen som vi har i fören hade läckt in vatten efter alla översköljningarna, men inte värre än att det kunde vänta lite. Vi somnade några timmar till. Sedan blev det några dagar med torkande, tvättande, funderande och planerande innan vi tillslut kom iväg igen efter sju nätter i Fecamp. .

Lanterna kontroll Lanterna kontroll

Nu lämnade vi 18:30 istället och fick en fin nattsegling mot Cherbourg med fiskebåtar och containerbåtar på radarn hela natten. När vi kom runt vid Barfleur prickade vi tidvattnet perfekt och det såg ut att bli två toppentimmar fram med kraftig medström. Då ökade den sydliga vinden som vi som vanligt hade rätt i näsan till 14 s/m. När vinden blåser emot strömmen brukar det betyda korta höga vågor och det här var inget undantag förutom att dom var höga som hus kändes det som. Det blev att kryssa fram med många djupdykningar i vågorna. Men fram kom vi och kunde trötta styra in i gästhamnen där en kille i gummibåt tog emot och guidade oss till en bra plats på pontonen. När vi kom ner under däck var det sjöblött i salongen. En av våra däcksluckor hade läckt in och en hel del saker var blöta. Senare problem sa vi och somnade efter en trots allt bra nattsegling. Nästa dag blev det tork och tvätt igen av allt blött. Vågorna hade även orsakat en kortslutning i lanternan fram som behövde fixas. Även däcksventilen som läckte igen tätade vi en gång för alla med sikaflex i stängt läge. Nästa morgon vid frukost smakade inte vårt te som det brukar, underligt. Efter någon sekund insåg vi att det var bräckt vatten. Vi hade fått in saltvatten i dricksvattentankarna när vi dök i dom höga vågorna. Troligen hade det pressat in bakvägen via luftningen. Det blev att byta vatten i tankarna och att montera avstängnings ventil på luftningen.
Vi träffade en dansk båt som gav oss bra tips om Spanien. Även en mataffär som var stor även i svenska mått mätt fanns och vi fick bunkrat upp inför kanalöarna som alla säger skall vara dyra. Vi passade även på att fira våra födelsedagar med restaurangbesök och inhandlande av gemensam present, en ”Dramat”.

Yttre hamnen i Peterport Yttre hamnen i Peterport

Efter tre nätter i Cherbourg motorseglade (fortsatt vinden i näsan) vi vidare mot Guernsey. Det blev en fin segling och efter åtta timmar styrde vi in i yttre hamnen på Peter Port och la oss vid vänte pontonen. Genast kom en liten båt och bokade in oss för en plats och lämnade över tullpapper att fylla i under tiden vi väntade på högvatten. Strax efter kom ytterligare en båt med en kille som tog upp betalning, sedan var allt fixat och klart och vi kunde lugnt koppla av till dom kom ut och guidade oss till våran plats. Så efter en dryg timma var det dags, och som en blixt från klar himmel är våran startmotor helt död. Försöker med allt men vi får inte igång motorn. Kari frågar då killarna med båtarna om dom kan hjälpa oss in, och det kunde dom visst det. Efter tio minuter låg vi förtöjda långsides pontonen i inre hamnen. Idag har det felsökts och fixats med startmotorn men eftersom batteriet är helt slut har vi inte kunnat testa om den fungerar eller inte. Våran en månad gamla mastervolt laddare slutade fungera igår så vi har jagat runt och hittade tillslut den sista batteriladdaren på hela ön. Väl tillbaka i båten visade det sig att det var engelsk kontakt så det blev ut på stan och fixa en adapter till Europakontakt. Nu laddar den äntligen. Men, det bästa på hela dagen. Vi har druckit afternoon tea på en restaurang. Helt magiskt med alla scones, smörgåsar och kakor. Så nu slappar vi proppmätta i båten.

Nieuwpoort till Dieppe

Det blev en blöt natt kan jag meddela. Men nästa dag var det sol igen precis som vi vill ha det. Vad som inte riktigt var som vi vill ha det var att vindmätaren troligen snurrat klart för den var helt död. Den har varit lite tveksam i sina rapporter det senaste men nu ville han inte längre. Misstanken var att åskan och regnet förstört något. Nåväl, vi gick in på stan och botaniserade bland fiskaffärerna som var ytterst välsorterade men det blev inte handlat något. Vi fick några idéer inför vårat kommande besök i båten kommande vecka.

Strandpromenad i regn Strandpromenad i regn

Men så på söndagen hade vi räknat på tidvatten och strömmar och tydligen räknat bra för vi seglade på bra i vinden mot Dunkerque i Frankrike. Lite långt ut visade det sig eftersom alla andra strök nära kusten där vi fegade ur pga. sandbankar. Men vi kom fram som vi skulle och sladdade in på besöksbryggan på Grand large marina. Den ligger lite fel om man vill gå på stan och titta i kyrkor, för vill man det skall man välja någon av de centralare hamnarna. Vi ville ha nära till stranden, strandpromenaden, krigsmuseet och restaurangerna. Gissa om vi hamnade rätt! Fem minuter till samtliga. Vi hade tydligen fått med oss lite regn från Neiuwport och det kom lagom tills vi knötit fast i bryggan. En promenad på strandpromenaden blev det i regnet och det var rätt mysigt ändå. Nästa dag (läs måndag) tog vi och röjde i båten inför våra vänners besök och blev nöjda över att kunna hitta två kojplatser till i båten. Det var ett tag sedan dom var synliga senast. Båten fick dock en viss slagsida mot styrbord eftersom v i packade allt där. Sedan var det vindmätaren som skulle fixas och 500 meter till en välfylld båtbutik stod det i mobilen, fågelvägen över vattnet ja. Det blev att promenera runt halva hamnen men det var det värt för dom hade lite att välja på. Först testade vi att byta en T-koppling vid vindmätaren och kolla anslutningarna, i toppen på masten som allt annat som krånglar med denna båt. Hjälpte inte, så vi beställde en ny vindmätare och den skulle komma på tre dagar. Vi väntade besök så det var inga problem. 

ePå tisdagen började vi med att leta upp ett ordentligt snabbköp och hittade ett mitt i stan och fick bunkrat upp med allt som kunde behövas dom kommande dagarna vilket visade sig vara en hel del. Vi hittade även en fiskaffär och fick tag i färsk tonfisk till middag nästa dag. Men nu var det dags för våra kompisar från Marbäck att komma via Bryssel. Det hade kollats i appar och inhämtats information från andra båtar om att det skulle gå bussar från flygplatsen till Dunkerque med något byte på vägen. Skulle vara framme vid busshållplatsen 1000 meter bort vid 18:00. Toppen sa vi, men när vi precis skulle kasta in maten i ugnen och promenera dit fick vi ett sms som sa att någon buss inte existerade utan dom kom med tåget vid 21:00 på andra sidan staden. Så vi promenerade dit, låg inte långt ifrån snabbköpet som vi var på tidigare på dagen visade det sig. Men tåget kom som det skulle och vi kunde ta emot två trötta resenärer. Sen middag, lite bubbel och sedan det blev sängdax.

Morgonen efter läste vi 1 augusti i loggboken. Tiden går fort. Nybakat bröd från bageriet och vi var på topp i båten. Vi promenerade iväg till ett militärt museum, Dunkerque 1940, som låg som i en sanddyna. Där fick vi se hur operation Dynamo hade gått till. Det var mellan 27 maj-4 juni 1940 som engelsmännen evakuerade 338 226 soldater från Dunkerques stränder och hamn eftersom de var omringade av tyskarna. Lite spännande att se men samtidigt skrämmande. Det var det kulturella för dagen och sedan ockuperade vi en plats i sanden med solstolar och badkläder. Skönt att koppla av i solen och bara slappa. Till kvällen blev det marinerad grillad tonfisk med mango/avokado sallad och sweet potatoes. Var till och med godare än det låter och det vill inte mena lite det. Solen tar och det blev en tidig kväll. På torsdagen var vi kulturella och vandrade runt i de centrala delarna av staden och klämde en kyrka av bara farten. Sedan var det ju det här med glass suget, alla kände mitt på dagen att en ordentlig glass inte skulle sitta fel så vi hamnade på strandpromenaden med en ordentligt tilltagen glass framför oss. Men det blev nästan för bra med all grädde, vi gick i koma i på badstranden efteråt. Till kvällen var vi alla eniga om att nu blir det lugnt med sötsakerna ett tag. Vi hamnade på restaurangen vid bryggan där vi avnjöt en lagom middag. Nå men något litet till efterrätt borde vi väl våga oss på tänkte vi. Efter lite googlande av franska ord i menyn kom vi fram till ett val som antingen kunde vara en liten Cream brulee eller en liten petit choux med glass. Vi beställde och in kom två jättelika petit chouxer med glass och chokladsås, var. Den dagen gick till historien. Proppmätta ramlade vi i säng

På fredagen bestämde vi att vi måste promenera bort gårdagens efterrätter och så blev det. Vi gick så långt strandpromenaden räckte och tillbaka igen. Målet var ytterligare ett museum men det var alldeles för långt bort visade det sig. En av våra vänner ville pröva musslor och vi hamnade på en liten restaurang som snabbt ordnade fram varsin ångande gryta med musslor var. Kari beställde en sallad som kanske inte var riktigt i hennes smak men den gick ner. Men då ringde telefonen, alltid lika förvånande. Våran vindmätare hade kommit till butiken på tre dagar som utlovat. En liten cykeltur och vi hade den i båten. Eftermiddagen blev i sanden och vattnet. På lördagen vinkade vi av våra vänner som tog tåget till Bryssel igen och sedan blev det mastklättring igen för att byta vindmätaren. Visade sig att man ändrat en del sedan våran gamla mätare och den kabel som trogna läsare kommer ihåg att vi bytte i Varberg efter närkontakt med en borrmaskin, ja se den passade inte längre. Ny kabel skulle dras till en liten server nere i båten och sedan kopplas ihop med nmea2000 nätet. Men fungerade gjorde det.

Fiskhandlare på torget Fiskhandlare på torget

 Söndag morgon låg vi i startblocken igen fångade strömmen söderöver mot dagens mål som var Bologne sur mer. Den danska båten vid bryggan var mer försiktiga och dom ville vänta en stund till. Dom hade haft en ful segling till Dunkerque och var nog lite uppskrämda som vi tolkade det. Vi fick en bra segling dom 40 distansen och kunde ropa upp hamnen och fråga om plats. Vi fick svar men det visade sig att där inte var någon plats utan vi fick order om att lägga oss utanför en ny 45 fotare. Men dom ville nog inte, när vi sa att hamnkaptenen sagt att vi skulle ligga där sa dom att dom skulle gå tidigt sa vi toppen, vid fyra eller fem. Då skulle dom nog inte gå tidigt längre erkände dom. Vi gjorde en tilläggning som du kunde lagt ett ägg emellan båtarna och sedan sa dom inte mer om det. Knappt hade vi lagt fast innan den danska båten kom och lade sig på våran utsida och då mulnade 45 fotaren igen. Men har man varit på Laesö så vet man hur man skall passera över andras båtar utan att märkas så dom hade nog inget att gnälla om efteråt. Gnälliga eller buttra kanske man skall säga var dom på hamnkontoret när vi skulle betala. Vi var nog mest till besvär kändes det som. Även toaletter och duschar var lite sunkiga. Vi var inte utanför grindarna men kände att här blir vi inte kvar. Så nästa morgon motor-seglade vi vidare i den svaga vinden mot Dieppe, en liten tur på 65 distans med en hel del motström. Där var det ett helt annat mottagande. Innanför pirarna ropade vi upp hamnkaptenen och fick en plats tilldelad. Vi svängde in på platsen som inte var jättebra men fungerade, då kom en kille i gummibåt och sa att det inte var en bra plats utan han hade en bättre plats längre in. Han guidade oss och var snabbt uppe på bryggan och tog förtampar och la fast. Han önskade oss välkomna till Dieppe och gav oss koden till grinden och info om var hamnkontoret låg samt öppettider. Väl på hamnkontoret frågade dom om det var första gången vi var i Dieppe och gav oss en påse med kartor och information om staden. Vilken skillnad mellan två hamnar. Här blir vi kvar ett par dagar.

Dordrecht till Nieuwpoort

Det regnar…
Ny företeelse för oss för vi har inte sett regn sedan Leeuwarden för tre veckor sedan och då blev det knappt blött på däck. Det är det nu kan jag meddela, ett ordentligt åskoväder drar över här i Nieuwpoort. För dom som kan sin geografi så vet ni att vi är i Belgien. Vi gjorde inte som alla andra och seglade förbi nio mil av sandstrand som utgör Belgiens kust och hamnade i Frankrike utan vi svängde in. Men vi tar det från början.

Vi lämnade Dordrecht 19/7 och hamnade efter bara 15 distans i Willemstad. En mycket trevlig stad som från luften ser ut som en stjärna eftersom det går en gammal försvarsmur av den formen runt hela staden. Ingen stor stad men den andades lite lyx över det hela, och det var lite högre klass på det mesta i den lilla staden som restauranger och butiker. Men vi tog en dag extra för att vandra runt hela byn efter muren och lyxade med bakverk från fina bageriet och en laddare från båtbutiken.

Men på lördagen, 21 för att vara exakt så slussade vi ut och kom ut på ett innanhav som det knappt gick att se vattnet för alla båtar på. Har aldrig tidigare sett så många båtar på en gång förut. Det var lite som i visan ”Är det kappsegling? Nej det är lördag”. Skillnaden var kanske att dom inte skulle till Brännö brygga. Nej här verkar folk mer vara ute och segla lite hur som utan mål. Finns det bara plats att vända på båten så är det full segelsättning och full fart tycks det. Men dom är duktiga måste man säga och alla väjer som dom skall även om det känns lite nära ibland. Vi gick för motor i den svaga vinden för vi hade ett mål för dagen. Att gå genom tre slussar. Efter tredje slussen kom vi till Wolphaartsdijk (säg det snabbt). Vi hamnade i en liten hamn, minsta hittills, som tillhörde Belgiens kungliga kryssarklubb. Hamnkaptenen blev väldigt glad över vårat besök, så glad att han åkte iväg till närmaste båtaffär för att köpa en svensk flagga att hissa ihop med de andra besöksflaggorna. De hade aldrig haft en svensk båt där tidigare. Han fick bara tag på en liten gästflagga men den vajade så fint ihop med sina stora kamrater i flaggstången. Det fanns en superbra affär ett stenkast därifrån så vi provianterade. Det som fanns gott om mer runt detta ställe var campingar så affären blomstrade!

Nästa dag gick vi en timma upp i kanalen och kom ut i en liten sjö som heter Veere Meer. Den skulle innehålla flera tilläggnings platser enligt sjökortet men våran erfarenhet av liknande ställen har varit att om du sticker 1,9 meter så är det för grunt överallt. Så var inte fallet här. På varje ställe var det ordentliga bryggor byggda som det var ordentligt djupt vid och det stod soptunnor och bajemaja utplacerade. Det första stället var en ö som det tog 10 minuter att gå runt, Arnemuiden. Dessutom körde dom runt och klippte en 10 meter bred remsa runt hela ön så det gick att picknicka var som helst. Ni hör, här var vi tvungna att stanna tre dagar helt klart. Enda kruxet var att man bara fick stanna 24 timmar för att sedan flytta sig minst 150 meter. Och svenska som vi är lydde vi och gick 0,9 distans dag två till nästa plats för att dagen efter gå tillbaka till samma ö igen. Där låg minst en båt kvar sedan vårat senaste besök så det är nog ingen hård kontroll. Det var det dock på eldningsförbudet. Några båtar ställde upp engångsgrillar och körde igång. Då kom en ribb båt och en bister polis steg iland och det var inte korv som skulle provsmakas. Några allvarliga åthutningar och dom åkte vidare igen. Har inte en aning om hur dom hade koll men en helikopter flög över en stund innan så vi misstänker att dom rapporterat. Vi hann med att slappa lite och badade en hel del. 30 grader i luften kräver det. Det blev även hyllbygge i aktern och fixande med gummibåten. Kari har sytt myggnät till alla luckorna så nu är det bra ventilation i båten. Vi hade köpt bröddeg på burk i Tyskland så vi bakade varje morgon i våran omni ugn. Lyxigt värre med nybakade frallor.

Men så på onsdagen 25/7 tuffade vi vidare in i nästa kanal där vi gick konvoj genom fem broar på två timmar. 11 distans och vi var redan framme i Vlissingen som var målet. Eftersom vi ätit ut vårt matförråd så letade vi upp en mataffär för proviantering. För dom som undrar så svälter vi inte utan det blir toppenmat mest hela tiden. Däremot töjer sig kläderna i värmen verkar det som. Framför allt shorts passar sämre och har en förmåga att falla ner om man inte har skärp på sig. Mycket besynnerligt.

Men då var det tidvatten igen. Det hade vi inte funderat på under lite mer än tre veckor i kanalen, så fram med nautical almanackan och räkna, fundera och planera. Vi kom fram till en bra plan som borde fungera, så klockan 6:00 ropade vi upp slussen och slussade ut i tidvattnet. Och våran plan stämde perfekt, vi hade medström hela vägen hit till Nieuwpoort i den svaga vinden. In i kanalen och på vägen in stod en skylt med anropskanaler till de tre olika gästhamnarna. Vi ropade upp VVW hamnen och fick brygga och plats innan vi ens var framme. Mycket bra service. Idag har vi cyklat in till centrum och legat på stranden några timmar. Otroligt varmt i sanden, men om man väntar en stund är det inte lika långt till vattnet. Fyra meter tidvatten gör att vattnet kommer till dig om du väntar. Eller om man har otur får man knalla en bit extra för att man tog det för lugnt. När vi satt och tog en pizza kom det ett litet åskoväder men det gick över lagom till vi ätit klart. Så vi tog våra cyklar och trampade hem lagom till det stora ovädret kom och det har hållit på några timmar nu.

Enkhuizen till Dordrecht


Enkhuisen visade sig vara en mysig stad, och vilken tur det eftersom vi stannade fyra nätter. Vi hade bestämt att vi skulle besöka vänner i Alkmaar på söndagen och så blev det. Vi traskade iväg till stationen och klev på ett tåg som gick tre minuter senare. Tog en timma att komma fram. Där blev det grillning och guidad tur runt sevärdheterna. Trevligt att vi hamnade där, och trevligt att vårat pack från England med motordelar även hade hamnat där. Glädjen var total m.a.o.
Så på måndagen vidtog blev det mekar dag med byte av en trasig luftskruv på diesel pumpen. Så nu behöver vi inte byta blöjor på motorn varje dag. Det kom även några nya impellrar till vattenpumpen så vi bytte även den. Nu skall allt vara på topp med den motorn. Vi han även med att starta upp byggandet av hyllor akter över så vi kan få ordning på alla grejor som ligger akter över.

Men så efter fyra nätter drog vi oss ner mot Amsterdam. Vi hade fått tips om en hamn som hette sixhaven som skulle ligga centralt. Väl där missade vi infarten eftersom vi inte fattade att den trånga infarten mellan stålspont var rätt. När vi kommit innanför hittade vi en trång hamn som var full med båtar. Blir nog inget med det kände vi men helt plötsligt hördes en visselpipa från en båt och en man som signalerade som en hel semafor i vit skepparmössa dök upp som gubben i lådan. Hamnkaptenen visade det sig. Han packade in oss bredvid en motorbåt och fram på kvällen hade han packat in ytterligare 10 båtar i den redan fulla hamnen. Såg ut som Laesö under högsäsong när han var klar. Men vilken hamn! Toppen fräscha pontoner och toa/dusch. Mer centralt gick nog inte att hamna. Vi hade 10 minuter till två olika gratis färjor som avgick var femte minut över till centralstationen mitt i Amsterdam. Så vi tog det lätta sättet och körde ”hopp on-hopp off” med både båt och buss. Var ett enkelt och bra sätt att se turistfällorna på lagom avstånd. Det var två månaders väntetid för att besöka Anne Franks hus så av det blev det inget. Vi är nog inga bra turister, det finns säkert hundra saker som man ”borde” se i en sådan stad som Amsterdam men vem orkar det? Vi ser det vi känner för och det går inte att planera allt.

Så efter två nätter puttrade vi vidare ner till Haarlem, ingen lång tur men lagom. Lade oss efter kajen mitt i staden på en lite för kort plats eftersom peket stack förbi skylten som visade gränsen mellan 24 timmars platser och 30 minuters platser. Kan ju inte spela någon roll tyckte vi men se tyckte inte den kvinnliga brovakten. Så det blev att backa upp på badbryggan på båten bakom (kanske inte ända upp, det var minst 15 centimeter kvar) för att hon skulle bli nöjd. Vi börjar inse att dom flesta städerna ser likadana ut men tog ändå en tur på byn för att stärka våran uppfattning och den stämde.
Dagen efter hade vi siktet inställt på Gouda. Visade sig att vi siktat mot stjärnorna och knappt hamnade i trädtopparna. Efter 16 broar (både tåg och bil) så var vi i Alpen an den Reijn och det blev stopp kände vi. Om vi räknade rätt hade vi lika många broar kvar innan Gouda och det var osäkert om vi skulle få någon plats i marinan och bron in till stan stängde 18:00. Vi såg ett mysigt café vi kajen och en ledig plats framför som vi sladdade in på. Visade sig att vi hade dom rosa glasögonen på denna dag om än dåligt putsade för det mysiga caféet visade vara den lokala puben. Platsen var dok bra så 50% blev rätt. Det blev en cider på puben för att knycka deras WIFI men vi kände oss lite som udda fåglar bland alla stamgäster. Ett bad i kanalen och dagen blev komplett.
Morgonen efter smög vi iväg mot Gouda igen och det visade sig att vi hade räknat fel, det blev bara 11 broar varav tre var järnvägsbroar med fasta öppningstider men det flöt på som det skulle. Väl där styrde  vi in i ett dike mellan två betongfabriker i ett industriområde, tänkte att nu är vi totalt fel. Det var vi inte visade det sig utan vi kom in till en liten båtklubb som fixade en fin plats till oss. Det var precis plats för oss att kunna vända runt i diket. Vi vandrade på byn men det mesta är stängt på en söndag. Vi stannade vid en liten sluss mitt i staden där en man satt och spelade på ett mousett dragspel under ett träd. En annan man kom i feeling och kom med ett skamligt förslag (han pratade holländska så en viss osäkerhet råder) till Kari när hon skulle fotografera slussen.
Mer spännande än så blev det inte så vi körde vidare nästa dag och hamnade i Dordrecht och det visade sig vara ett lyckokast. Först väntade vi vid fel bro eftersom den gästhamnen var stängd men sedan blev det rätt. Här i Holland ligger gästhamnarna mitt i kanalerna. Precis som om vi skulle fixa till osthyveln vid skeppsbron så den gick att öppna och släppa in båtar ända in till Brunnsparken. Hur trevligt som helst. Detta var dessutom en trevlig stad att vandra omkring i och det blev tre nätter. Det tog en hel dag men nu blev hyllan i aktern klar och det blev lite bättre ordning bland våra saker. Jag säger lite för det återstår en hel del innan vi är klara.
Dagen efter fick vi äntligen tagit tag i våran AIS som fick en inpackning och transport med posten till Stockholm för en lagning hoppas vi. Nu har vi även testat gummibåten för första gången och även utombordaren var pigg på att starta efter fyra års vila. På kvällen vart vi bortbjudna till svenskbåten Alila som var på väg norröver efter ett års segling medelhavet tur och retur. Dom hade en massa tips om hamnar söderöver och fina ställen att besöka. Vi fick även ”ärva” fyra Pilotes över  Frankrike, Spanien och Portugal. Tack Tindra. .

Cuxhaven till Enkhuizen

Idag ligger vi mitt inne i Holland efter en händelserik vecka. Vi stannade i Cuxhaven i tre nätter och fick ett par fina dagar med sedvanlig tvätt och mekande. Det var några svenska båtar i hamnen och dom flesta var på väg söder ut. Vi träffade även den norska båten MAMOSA som även den seglar söder ut. Dom hade haft lite strul med vindinstrumentet och fått tag på en ny givare i Kiel. Så vi hjälpte till med att hissa upp Martin (skepparen) i masten så han kunde montera givaren och även en ny windex som måsarna hade brutit av. Toppen lätt när man har el-vinschar.

Så på måndagen var det dags att gå vidare. Vi gick upp och väckte tuppen vid 03:30 och vid 4.00 var vi iväg. Våran plan var att gå med tidvattnet ut och komma så långt som möjligt innan det vände och den planen fungerade. Det blev en lång dag innan vi efter sexton timmar kunde lägga till på Borkum. Vi var något utblåsta men nöjda efter en bra segling. Väl i hamn stegade jag bort efter kajen och pratade med besättningen på NOS båten Defender som hade sin hemmahamn på Borkum. Kul att se en D-båt på nära håll, den var enorm i jämförelse med Rescuer. Vi somnade tidigt den kvällen.

Nästa morgon tog vi utgående ström ur hamnen och fick en lite kortare segling till Lauwensoog i Holland där vi tänkte gå in i kanalerna. På vägen dit seglade vi över sandbankar, i alla fall om vi skulle tro vårat sjökort. Visade sig att inget stämde med sjökortet utan prickarna låg på helt andra ställen. Nå väl, verkligheten verkade som toppen att gå efter och vi kom i hamn utan några incidenter. Nästa dag onsdag så var vi uppe i lagom tid för att slussa in i kanalerna. Det enda som saknades var vatten. Vi stod med kölen 60 cm ner i leran i gästhamnen, visade sig att det gjorde alla. Så det var till att vänta 2 timmar så hade vi vatten under kölen igen och kunde slussa in i kanalerna. Det känns lite ”feppligt” första gången man slussar men även det gick fint. Väl inne i kanalen gick vi över en liten sjö innan vi svängde in i ett som jag upplevde det litet dike mellan två åkrar. Djupmätaren larmade och levde över att vi bara hade 20-50 cm under kölen. Men så skulle det vara. Vi gick i en liten konvoj på 7 båtar varav vi var tre båtar från Sverige. Vi och Nike (Najad 360) från Göteborg och Life (HR 46) från Malmö. Broar och slussar timade perfekt och vi gled igenom som ingenting. Vi tänkte stanna i Grou men när vi väl kom dit var stan så liten att vi missade platsen som vi kunde stannat på och vipps så var vi utanför stan igen på fel sida en bro. I sista svängen ut fick vi även möte av en annan båt så vi gick tätt i innerkurvan och där var det inte djupt utan vi planade ut några förhöjningar i leran med kölen. Krävs mer för att stoppa tretton ton stålbåt som har ångan uppe. Jaja, vi stannar efter kanalen istället tänkte vi. Sagt och gjort, efter en stund hittade vi en stopp plats i sidan på kanalen som vi styrde mot. Den leran hade vad som krävdes för att få stopp på våran båt. Var tydligen 90 cm djupt och vi sticker 190 cm. Men efter lite backande var vi loss och kunde köra vidare längs kanalen. Nästa försök slutade 50 cm ut från stopp platsen, tydligen behövde vi 20 cm till under kölen för att vi skulle kunna komma in. Sedan gav vi upp och körde ikapp dom andra båtarna som låg och väntade vid sista bron innan Leeuwarden. Visade sig att bron var stängd mellan 16-18 under rusningstrafiken, men 18:02 kunde vi köra in i staden och lägga till i kanalkanten mitt i centrum.

När vi vaknade på torsdagen regnade det så vi blev kvar en dag till. Vi utforskade staden och firade Simons födelsedag med en fika på bagels och cheesecake. På kvällen mötte vi en JRSK båt med fam. af Ekström som var på väg hem till Sverige efter ett år ToR medelhavet.

Nästa dag låg vi i start groparna till bron öppnade 9:00. Som på ett givet kommando släppte tiotalet båtar (4 svenska) och gick i olika riktningar. På vägen ut passerade vi tre järnvägsbroar och det kan jag säga, tågen stannar inte för båtar utan vi blev liggande och snurrade i 30 minuter vid varje bro innan vi kom igenom. Men sedan flöt det på bra. Vi seglade till och med över åkrar om man skulle tro våran plotter (som vi slutat lyssna på här i Holland). Det har tydligen kommit till nya kanaler sedan sjökortet skrevs. Våran app (Waterkaarten) i telefonen och i paddan stämmer däremot klockrent så den kör vi efter. Vid dagens slut hade vi kommit längre än vi tänk och hade bara en sluss kvar innan vi var ute i innanhavet i Holland. Så vi svängde in i en kanal och hittade en båtklubb som såg bra ut. Dom har ett toppen system här, vi bara lade till vid hamnkapten så kom han ut och kryssade i en ledig plats på en karta som vi fick. Inget letande utan rätt direkt.
Så idag lördag slussade vi ut i sjön och hade lugna 14 distans över till Enkhuizen.

Nyborg till Cuxhaven.

.Denna veckan har vi fått bra fart under kölen.
Vi seglade från Nyborg på söndagen och fick en fin segling innanför Langeland, vinden var inte så stark utan vi fick stötta med motor bitvis. Fram på eftermiddagen kom vi till Rudköping och det kändes som ett lagom mål för dagen, och det var det. Skönt att inte behöva stressa utan vi hann med att gå en tur till centrum och handla. All såg ut att forsa förbi ute i rännan så det var inte många gästbåtar mer än vi.

Dagen efter styrde vi kursen mot Kiel. Det började med lite motorgång genom en trång ränna för att tillslut komma ut på öppet vatten och vi kunde sträcka ut mot målet. När vi närmade oss Kiel mötte vi det ena segelfartyget efter det andra på väg ut. Vi kom senare på att det varit ”seglar veckan i Kiel” och alla fartyg hade varit där. På vägen in var det även många vanliga båtar ute och seglade. Kielborna verkar vara ute och segla på kvällarna i ur å skur. På tal om skur så har vädret blivit klart bättre denna veckan, 20 grader varmt och solsken mest hela tiden. Vi körde in så långt det gick men hittade inte någon ledig plats. Hamnen vi hört talas om ( sporthafen Wik ) lyste även den med sin frånvaro och dom är inte helt bäst på att skriva ut på sjökortet var gästhamnarna ligger. Men vi hade koordinaterna på vart hamnen skulle ligga kom vi på och då gick det toppen att hitta. Väl i hamn tog det inte många minuter innan hamnvakten stod på kajen och tog upp betalning och lämnade information om toaletter och duschar. Han kom även med en karta över Kiel där han ritade in var snabbköp, hamnkontor och närmaste båttillbehörs affär låg.

Nästa dag promenerade vi in mot centrum och var inne hos hamnkaptenen på vägen och fick info om slussningen i kanalen. Det visade sig att båttillbehörs affären inte var så välsorterad utan vi gick till turistinformationen och frågade om det möjligen fanns en till i stan. Det gjorde det visade det sig, lika lång promenad till genom stan. Så vi knatade på och hittade butiken som var i storlek av Hjertmans, Erlandsson brygga, SeaSea och Viking hopslaget ( Flintbecker strase 2) Dom hade allt man kan vilja ha och lite till. Helt klart värt en promenad. Sedan var det bara att traska hemåt igen. Så efter sex timmar var vi tillbaka i båten något möra. Men tyvärr var våran AIS lika tyst trotts mutor med nya kontakter.

Så nästa dag tog vi oss tillbaka till tillbehörs butiken för att köpa ny VHF antenn och kabel till masten. Visa från gårdagens strapatser tog vi våra cyklar denna gång och då gick det snabbt och lätt. Det visade sig att jag även borrat i antennkabeln när jag förstörde nätverkskabeln i Varberg. Så efter att vi dragit ny kabel och fått dit den nya antennen funkade allt? Inte då, AISen är lika tyst men nu lägger vi ingen mer energi på den.

Så morgonen efter gick vi mot slussarna vid 7.20 på morgonen och tänkte att vi får väl ligga en stund och se om vi kan komma igenom slussen in i kanalen. Vi ropade upp slussvakten som sa att det bara var att köra in när det blev vitt ljus och det blev det efter 30 sekunder. Så med flytande fendrar körde vi in och slussade 10 cm upp och var ute i kanalen betalt och klart 8:20. Ibland har man flyt. Sedan blev det motorgång hela dagen. Vi gick 80 av dom 100 km som kanalen är innan vi hittade en vik där man fick stanna i kanalen. Det var några pålar mitt ute på vattnet som vi förtöjde i. 

Dagen efter slappade vi och innan bakade bröd till frukost körde vidare nr mot slussarna i Brunsbuttel vid 10:30. Väl där slussade vi ut i Elbe med tidvattnet på väg in. Det var mer än vad holländaren med den stora motorbåten gjorde. Han trodde att han skulle hinna om han drog på lite i hamnen, det gjorde han inte. Däremot fick han besök av polisen som ville ha ett litet samtal. Såg ut att bli ett dyrt samtal eftersom han i ivern att hinna slussen höll på att krocka med en färja. Ett par timmar senare kom han ikapp oss på vägen ut. Efter ett par timmar släppte motströmmen och vi var lagom i hamn i Cuxhaven till att högvattnet var på väg ut igen.

Hundested till Nyborg

Bryggan på Samsö Bryggan på Samsö

Midsommarafton
Vi ligger i Nyborg på Fyn, dit vi seglade igår.
Vi kom närmast från Kalundsborg.
Det har varit lite strul med våran AIS sedan vi passerade Skaellands rev på väg från Hundested till Ballen på Samsö. På Marine traffic ser det ut som vi har stått på grund i en vecka nu. Väldigt underligt helt klart. Vad som hände där är en stor fråga för efter det vill den inte sända våran position utan blinkar ilsket gult och lyser blått (för dom som inte kan Graphene CTRX AIS er kan jag meddela, det är inte bra).

Nåväl, till Samsö kom vi ändå i blandad vind och motorgång. Vi har varit där förut så vi visste var vi skulle lägga till och fick en kanonplats långsides. Dagen efter vidtog stora tvättaredagen och maskinerna gick varma, mest torktumlaren. Projektet med att få ordning på fågelboet (lagom för en havsörn) av kablar i el centralen startade och efter två dagar såg det mycket bättre ut. Nu är allt draget i kabelkanaler med ordentliga matarkablar fram. Det blev i huvudsak mekar dagar, Kari körde symaskin så nu har vi skydd på våra reservdunkar och utombordaren ser glad ut igen. Inga ”slappedagar här inte”.
Lite slappade vi och åt gott.

Men sedan blev vi rastlösa igen, brukar bli så efter några dagar. Så vi tänkte att vi går vidare mot lilla bält och Bogense verkade ligga en lagom segling bort. Gjorde de säkert också, om det inte varit vinden, 10–14 meter i nosen och två knops motström. Vi kryssade med långa fina kryssben i ett par timmar och insåg tillslut att vi inte kom minsta lilla närmare målet, om inte målet varit vindkraftparken syd om Samsö för då var vi ”spot on” mest hela tiden. Så vi sa, det blir stora bält istället. Så vi vände och fick en kanonläns ner mot stora bält. Vart tar vi vägen? Kalundsborg ser ut att vara åt rätt håll Det var det inte kan jag meddela. Visade sig att det låg in i en fjord sisådär 6 distans. Efter lite testande av bryggor i hamnen hamnade vi långsides längst ut på en flytbrygga. Det här blir bra sa vi. Det var det inte visade det sig. Men å andra sidan fanns inte en plats i hela hamnen som var skyddad i den vinden. Vi fendrade ordentligt och så fick det bli. Vi såg på kyrkor och tittade runt som dom turister som vi trots allt är.

Men efter två nätter av kraftig sjögång så seglade vi vidare. Lämnade en avgnagd vattenslang som tydligen hade gullat med våran stora kulfender. Fullt flöde ut och ingenstans att stänga av. Vi skrev en lapp till hamnkaptenen.  Bära eller brista sa vi och så kämpade vi oss ut mot vågorna i fjorden. Visade sig att det gick som tåget utan motström så vips var vi på rätt kurs ner genom stora bält och mot den höga bron i fjärran. En titt på sjökortet visade att vi skulle kunna gå under bron närmare land och slippa gå under hög delen som inte låg i våran kurs. 18 meter stod det att det skulle vara, jo tjena. Skulle tro att Donsöbron är högre. När vi kom fram till bron kändes det som det saknades 5-6 meter för att vi skulle komma under. Jobbig känsla med en segelbåt kan jag meddela. Så vi tvärvände och tog en extra två timmars tur ut och rundade under hög delen på bron. Och nu är vi här i Nyborg. Ligger tryggt mellan pålar igen i den byiga vinden.

. Det hände en hel del denna veckan men vi har kul mitt i allt strul. Träffar många som är på väg ner mot medelhavet eller kanarie holmarna. Vi träffade ett Norskt par ombord på Mamosa på Anholt och dom dök även upp på Samsö. Ser ut som dom går till lilla bält.
Idag har det varit felsökning av AIS och tvätt (ja vi tvättar när vi kan och måste).
 

2014 > 08

Efter en blåsig natt gled vi ur hamnen vid sju och tog sikte mot Kullens fyr.
Det visade sig att när vi väl kom ur hamnen så blåste det inte så mycket som det kändes tidigare när vi låg förtöjda vid bryggan.
Det blåste ändå en del, över 20 sekundmeter som mest i ett av regnovädren som vi seglade igenom men båten uppförde sig alldeles utmärkt.
Efter 11 timmar hade vi avverkat de 58 distansen till Varberg och det kändes välbekant att lägga till på Getteröns båthamn i lä bakom pirarmarna.
Det blev två dagar med familjebesök, hotell frukost och cyckeltur in till Centrum mellan regnskurarna. För det märks att vädret börjar bli kallare nu, det är inte samma värme som när vi gav oss iväg för 17 dagar sedan. Nu är det bara de sista 38 distansen hem till Styrsö kvar och dom klämmer vi i morgon. 

Läs hela inlägget »

Nästa morgon sken solen igen och vinden var något mildare i styrka. Vi kom iväg utan problem via dieselpumpen mot Höganäs.
Vi hade en fin halvvind och de 28 distansminuterna var avklarade redan vid 14:00. Över öresund blåste det upp ordentligt och gästhamnen var inte direkt skyddad mot sydväst vinden så det blev en tuff tillägning med ett stukat mantåg som resultat, borde gå att bocka tillbaka igen.
Det kändes som att det inte var mycket folk ute eller så hade hela Höganäs tagit siesta för lite öde var det i hamnen och uppe i centrum när vi gick runt, men det var ju å andra sidan söndag.
Det blev båtvård och tömmande av grå vatten ur kölsvinet istället, 80 nya liter dieselblandat vatten förpassades till miljöstationen och ett nytt gäng blöjor för att torka ur det värsta. Var vattnet kommer från är fortfarande en gåta men jag misstänker att dieseln kommer från någon slang koppling i samband med tankning. Vi har som tur var beställt nya slangar och överfyllningsskydd som ligger och väntar hos VIKING YACHT när vi kommer hem. Tråkigt arbete nu att hålla torrt.
Nästa dag hittade vi till ICA och fick handlat våran mjölk till kaffet igen och sedan gav vi oss ut på jakt efter något trevligt ställe att luncha på.
Vi gick å vi gick men det såg inte helt lätt ut att hitta något öppet ställe utan hamnade tillslut vid porten till Höganäs fabriksområde. Tänkte att vi går väl tillbaka igen då, men då såg vi en liten skylt med något om en outlett med lergods men även en saluhall. Vi tänkte att vi köper pickninick mat om det finns och hittar något i lä att sitta. Sagt och gjort vi stegade dit och hittade en liten saluhall med lokalproducerade saker men även ett litet kafé. Men då äter vi här istället tänkte vi, men inte då.
Vi hittade en liten skylt om att det fanns en resturang på övervåningen så vi gick upp och litade men det såg lite öde ut bland kontoren som låg dar. Så passerade vi igenom en dörr och hamnade i en gammal industrilokal på flera hundra kvadratmeter med en fantastisk atmosfär och en otroligt fin buffé.
Höganäs Saluhall var något utöver det vanliga med allt från vegitariskt via grillat, italienskt till sushi, och sedan en massa olika dessert allternativ.
I ett hörn satt en två musiker och spelade lugn bakrundsmusik på gitarr och saxofon med en grym kännsla.
Vi snudd på rullade tillbaka till båten för en välbehövlig vila och bokläsande i förpiken i blåsten.
Det blev tidigt i säng för imorgon seglar vi till Varberg om allt går som det skall.
 

Läs hela inlägget »

Även denna morgon väckte vi tuppen och hade planen klar.
Snabbt toabesök, vattenkokning till te och kaffe och sen kastar vi loss.
Inte så långt visserligen.
I planen ingick även denna morgon att vi backar till vid diesel pumpen och medan jag tankar kilar Kari iväg till bageriet som öppnar sju och köper frukost frallor.
Men när Kari sprungit iväg och jag tänkte peta in bensinkortet inser jag att någon sådan öppning inte finns på denna pumpstation, och gissa om jag letade. Hittade däremot en skyllt som meddelade att det gick utmärkt att tanka varje dag mellan åtta och tio med manuell betjäning, vid andra tider kontakta hamnvakten.Så det blev att vänta, men vid halv åtta såg jag att det rörde sig vid hamnkontoret och jag tänkte att detta är andra tider. Jag kommer strax sa killen som bestämde, och det stämde, 8:00 gled vi ur hamnen tankade, packade och klara.

Planen var att vi skulle gå mot Öresund och försöka ta oss ner till Ven framöver, så första etappmålet blev Hundested som vi såg det, en nätt liten tur på 48 distans.
Det var vindstilla så vi gick på motor en stund, visade sig att den stunden blev hela dagen.
Solen sken och allt var på topp och vi låg i liten ränna mellan sandbankarna på väg mot att korsa rännan för trafiken mot/från Stora bält. Då larmar AISen om att någon kommer ikapp oss så jag vänder mig om och ser att ett stort tankfartyg kommer ångande. Jag hade sett det innan och då låg det flera distanser söderöver i farleden. Tänkte i mitt stilla sinne att: här skall inte du vara lilla gubben.
Troligen hade dom missat en sväng i farleden och hamnat ordentligt ur kurs för när de kom rätt igen svängde de norr i farleden igen. Även vi kom ut i farleden men korsade den snabbt eftersom det var ordentligt med trafik som ville fram. Vi fortsatte vidare över sandbankarna mot vårat mål, det är spännande när det knappt är en meter under kölen långa sträckor.

Väl framme hittade vi en bra plats mellan pålar och var nöjda över det eftersom vi räknade med att bli inblåsta något dygn i denna hamnen. Och så blev det, nästa morgon blåste det ordentligt så vi softade hela dagen med promedad och grillning.
Vi såg även den första Norska båten sedan Anholt, en segelbåt i 50 fots klassen, tyvärr i släptåg på militärens räddningsbåt som hjälpt dem ur sjönöd i den starka vinden.
Sedan när jag stod och grillade på kajen kom det in en Tysk familj med en större Bavaria som tog ett varv i hamnen och sedan fann en ledig kajplats som de snabbt svängde in mot. Vad de inte observerat var att det stack ut en järnbalk över vattnet tillhörande sjösättnings kranen på 8 meters höjd. Jag var förlångt ifrån för att hinna göra något insåg jag och såg för mitt inre hur först förstaget gick av och masten kom efter. Som tur var kom en man springande efter kajen och han få stopp på båten, det var inte 1 meter kvar.
Ser ut som vädret skall bli dåligt i några dagar framöver så vi siktar nog på Höganäs i morgon och sedan blir det hemåt som det ser ut.

Läs hela inlägget »

Idag kom vi iväg
Lagom med vind och solsken, och tidiga var vi.
Efter halva vägen föll vi även denna dag på ”två knops regeln” (Blåser det så lite att vi inte gör två knop startar vi motorn) och motorseglade mot Samsö.
Vid tretiden på eftermiddagen rundade vi piren och insåg att vi inte var ensamma om att få en plats i denna hamn. Inte en ledig plats mellan pålar och flera båtar på väg in så vi såg en svensk båt (växer inte på träd här) som vi snabbt la oss på utsidan om, innan dom själva hade förtöjt till och med visade det sig, men allt blev bra.
Det visade sig vara en mycket trevlig hamn med flera resturanger, bageri och en fiskvagn där vi fick handlat fiskfrikadeller, remuladsås och Samsö potatis.
Vi somnade som två klubbade sälar och vaknade nästa morgon lagom till att båtarna innanför skulle gå som aviserat, eller skulle dom det? Hände inte mycket där inte.
Men båten utanför oss vaknade även de så vi släppte förtöjningarna och gled in mellan pålar på bryggan bredvid där platser redan fanns lediga.
Vi hade redan innan fått reda på att ”Cash is king” på denna ö och det visade sig stämma.
Förutom hamnavgiften och i affären gick det inte att betala med utlänska kort t.ex. MasterCard.
Men vi kom förberedda, så vi tog alla mynt vi hittade och hyrde två cyklar och trampade iväg över ön.
Vi hade nämligen hittat info om ett Falkcenter på ön där de visade upp olika rovfåglar.
Såg inte ut att ligga så långt bort enligt kartan vi hade och det gjorde det inte heller visade det sig.
Men som vanligt är det lustigt hur det här med skalan på kartan kan ställa till det.
Istället för att trampa de fyra kilometer som det var närmaste vägen så trampade vi i ren iver i en kringgående rörelse ca. åtta kilometer istället och smög oss på falkcentret från fel håll. Gick det med.

Men betala med kort gick inte här heller så vi halade upp "pappas plånbok" , fick fram kontanter och blev vänligt mottagna.
Med ett sittunderlag var under armen gick vi ner för en stig och ut på en äng där vi satt som i en cirkel.
Det var ungefär femtio personer och vi som satt runt ängen och exakt 11:00 startade uppvisningen.
Rovfåglarna flög fritt över oss och landade på olika pinnar precis bakom oss allt eftersom de som häll i uppvisningen gick runt och placerade mat på pinnarna i en cirklande rörelse runt ängen.
Totalt visade de upp två örnar, en pilgrimsfalk och en berguv. En fågel i taget.
Efter uppvisningen fick de som ville hålla en rovfågel på armen, kostade trettio kronor och pengarna gick till avelsverksamheten. Man kunde även få hålla en av örnarna gratis men då var det utan den stora skinnhandsken, ingen av besökarna valde detta alternativ vad vi såg.

Vi trampade i alla fall hem till båten efter att vakat ut ett stort regnoväder som blåste över på en halvtimme och kortaste vägen tillbaka till hamnen var verkligen kort.
Så det blev softande och pannkaks stekande i sittbrunnen och en tidig sorti i säng för imorgon bär det av mot Hundested på Sjaelland.

Läs hela inlägget »

Nästa morgon var vi uppe med tuppen eller åtminstone solen. Siktet inställt på Ballen havn på Samsö.
Några vi pratat med sa att där skulle vara trevligt och de broskyrer som vi fick på turistbyrån igår visade även de på att det kunde vara en bra hamn att gå till. Något dåligt med platser under högsäsong men nu borde det inte vara några problem.
Det var knappt någon vind och havet låg nystruket så vi puttrade iväg på motor och segel.
I en hel distans utanför hamnen.Sen dog motorn. Ner och kolla i motorrummet.
Å titta så mycket slem/skit som ligger i botten på förfiltret!
Problemet framstod i sin tydlighet direkt, det var tvärstopp i filtret.
Så vi seglade tillbaka mot Grenaa i den svaga vinden och tänkte att vi seglar tillbaka in i hamnen igen och löser problemet vid bryggan, så får det bli.

Men vid pirarna in till hamnen visade sig nyttan/nackdelen med att gå upp tidigt.
Alla andra båtar hade vaknat och skulle ut när vi ville in.
Inte direkt läge att försöka segla in där inte.
Så vi la oss på utsidan hamnen och ankrade på tre meters djup.
Vi fick letat upp gummibåten ur de djupaste gömmorna och pumpat upp den och på med motorn.
Så med reservdunk och tankkort i högsta hugg körde jag in till hamnen för att tanka lite ny ren fin diesel till kommande filter rengöring och på två röda var jag tillbaka i båten för en stärkande kopp morgonkaffe innan arbetets början. Och för dom som undrar om jag verkligen fick igång utombordaren med våran motorstatistik kan jag bara säga: den gick kanonbra.

Sedan monterades filtret ut och vi hade en trevlig stund i sittbrunnen med att spola ut allt klet ur filtret, det tog en stund men efter två timmar så hade vi rengjort och luftat systemet och motorn small igång igen.Så vi kände att det får vara nog med strul för en dag och puttrade in i hamnen igen och för att få lite omväxling från de tidigare dagar la vi oss på platsen bredvid där vi legat tidigare. Vilket resulterade i att jag senare på kvällen missade vår båt och var på väg upp i fel båt.
Väl förtöjda igen gjorde vi slag i saken och kollade i tanken efter mer skräp och vatten, fick ut lite till så nu hoppas vi att saker och ting skall flyta lite bättre med den motorn.
Resten av dagen blev det rast å vila i sittbrunnen och på eftermiddagen fick vi även lite underhållning.
Började med att Kari noterade en liten båt med ett äldre par ombord, ser vi allt som oftast.
Det som gjorde detta par lite annorlunda var att de var klädda i gamla orange räddningsvästar, ser man inte varje dag på vuxna människor kom vi fram till.
Nåväl, in på platsen bredvid oss siktade de så vi tänkte att vi kanske skulle hjälpa till med att ta emot förtamparna.
Men då händer följande: de puttrar på in mellan pålarna och mitt på båten stod kvinnan beredd att lägga på en av akterförtöjningarna, mannen stod vid rodret med ett leende på läpparna.
När kvinnan lagt på om pålen sprang hon fram för att ta emot vid bryggan, då fastnar akterförtöjningen i mantåget och båten lovar så fint upp i den sträckta förtöjningen och finner sin plats i sidan på en ny Rassy 34 där den börjar tugga på mantåget med fören. Kvinnan står i fören och undrar varför de inte kommer närmare bryggan medan manen fortsatt tittar framåt med samma leende på läpparna. Upp kommer tysken som äger Rassyn och viftar och skriker samtidigt som förtöjningen sakta släpper så att båten fortsätter i tät kontakt med Tyskens båt fram mot bryggan.
Tysken skriker högre och viftar än mer frenetiskt medan mannen vid rodret fortsatt tittar framåt med samma tidigare nämnt leende. Precis innan bryggan går allt skrik igenom hos mannen och han inser att det kan vara bra att lägga ur växeln och slå full back. Tysken besinnar sig och inser att en annan taktik är att föredra och det blir han som får hoppa över i parets båt och fixa med förtöjningarna.
Så nu håller vi stort avstånd till äldre personer i räddningsvästar.

Läs hela inlägget »

Vi kom iväg som vi skulle och la oss i kölvattnet på färjan mot Grenaa. Inte för att vi inte visste vägen utan för att det blev trångt i hamnen när den gick och lämpligt att inte vara ivägen.
Vi siktade mot vindkraftparken och rundade alla 111 kraftverken och siktade efter en fin segling med lagom vind Grennaa fram på eftermiddagen. Gott om plats var det i hamnen, förutom första platsen som vi kom halvägs in på innan brädden på våran båt översteg brädden mellan pålarna, inte med mycket men det räckte. Så vi backade ut igen och tog ny satts......
Och slank in på en annan plats .
Vi fick oss varsin jätte macka med två stekta spättor, lax, räkor och majonäs till kvällen och rullade tillbaka till båten.
På tal om rulla, dom har stora problem här i Danmark med att toalettbåsen inte sitter fast ordentligt.
Varända toa vi varit på under resan har gungat när man suttit där, underligt.

Nästa dag var lovat regn och det blev det. Så vi gick och tittade på hajarna på Kattigat akvariet ett par timmar. Lyckades att pricka in när det var dax för matning och fick se bl.a. två sköterskehajar som av ren glädje, och hunger misstänker jag, simmade upp på land för att bli kliade på magen och få mat. Det blev även klappande av rockor innan vi kände oss nöjda och gick tillbaka till båten där arbete väntade.
Vi hade nämligen upptäckt att det stod vatten med bränsle i under motorn och kände att det måste vi få bort innan vidare segling, och det fanns miljöstation på området där det gick att lämna av i ett oljefat.
Så våran trogne oljasug plockades fram och jag började tömma, tänkte att det borde vara 2-3 svängar till miljöstationen för att bli klar.
Men inte, tio gånger blev det och pumpen rymmer ca 8 liter så det var inte lite skit vi fick upp.
Blöjor modell XL inhandlades och fi fick upp även det sista kletet.
Vi var helt slut efter detta och nöjda kunde vi somna in i en klart renare båt för att nästa dag kunna gå mot Samsö, men icke.
Nästa morgon när vi vaknade öste regnet ner och ingen vind, vi tittade på varandra och bestämde att "vi har semester" så det skall inte seglas i detta väder. Vi läste bok och kopplade av i bibloteket= förpiken hela förmiddagen. Sedan gick vi in till Grenaa centrum och tillbaka för att ha varit där och för att luncha.
I morgon går vi till Samsö, den saken är klar.

Läs hela inlägget »

0

Peket på och det blev fint