Nästa morgon slussade vi ut och följde fiskebåtarna ut i tidvattnet som även det var på väg ut. Det känns att vi är mer vana nu än senast vi var här. Litar mer på djupen i sjökortet och kunde ta lite genvägar. Målet för dagen var Norderney och efter en trevlig segling kom vi med ingående tidvatten fram innan solen gick ner. Vi genade även här över sandbankarna och följde en av NOS vindkraftbåtar Maker en stund. Gick bra även om det visat sig nu efteråt att dom bara stack 0,65 m mot våra 1,9 m. Det blev bara en natt och vi såg inte så mycket av Norderney. Vi kände att det för säkerhets skull vore bra om vi stressade på upp genom Kiel kanalen för att få mer tid på slutet i Danmark. Så nästa morgon lämnade vi och gick med strömmen ut och norröver. Vi hade bra flyt med tidvattnet en bra stund. Men som alla vet, det får man ofta igen på slutet. Precis när vi började närma oss att svänga upp i Elbe mot Cuxhaven vände tidvattnet i mot oss och vinden dog ut. De sista 5 nm tog oss tre timmar med motorn jobbande som aldrig förr. Men fram kom vi tillslut och kunde rätt sega lägga till i hamn för vila ett par nätter. Nu var det ju bara Kiel kanalen kvarnhjul gott om tid kvar till Karis tid på ortopeden. Så vi bunkrade upp med mat och hittade till glasskiosken. Visa av tidigare möte med strömmen i Elbe så valde vi medström upp mot Brunnsbüttel när vi kunde slussa in ihop med en stor pråm. Här kan man snacka om gott om plats så det var inga problem att möta stora fartyg till skillnad mot i Holland där vi mer än en gång var nära att sugas med och krocka med stora fartyg som inte hade koll på hur mycket problem dom kunde skapa för fritidsbåtar i kanalen. Vi hade bestämt oss för att gå halva kanalen ungefär och stannade i Oldenbüttel. Där gick en liten kanal in med bryggor efter kanterna som man låg gratis vid. Nästa morgon när vi vaknade var det dimma när vi tittade ut men vi tänkte att den lättar nog. Det gjorde den lite så efter frukost gick vi ut i den stora kanalen igen. Där var dimman ännu tätare visade det sig. Men vi valde att gå vidare eftersom vi såg alla fartyg på plottern  och själva var vi synliga på AIS. Radarn visade allt ända ner till ankorna som simmade i kanalen. Dessutom stod Kari i fören och höll koll framåt så vi kände oss säkra. Det tog tillslut 3,5 timmar innan dimman släppte och sedan var det behagligt i sittbrunnen. Vi kom fram mot Kiel och slussade ut på eftermiddagen. Å tänka sig, vi fick ett varmt mottagande utanför slussen av vatten polisen som vill ha en pratstund med oss. En färjeskeppare hade ringt och klagat. Det visade sig, som vi nog misstänkt att man inte fick gå med fritidsbåt i om det var under 50 meter fri sikt. Eftersom vi kunde argumentera att vi hade full koll på andra och oss själva kom vi undan med 25€ i böter. Vi hade bestämt oss för att fortsätta förbi Kiel och gå till Damp som ligger strax norröver. Fram på kvällen låg vi förtöjda i vad som mest liknade en semester ort i Polen. Där fanns restauranger och affär med bageri. Vi stannade en natt och fortsatte vidare norröver och in i dimman som nu blev mer av nu ju längre norr över vi kom men oftast släppte det under förmiddagen. Assens blev nästa hamn som vi angjorde ihop med en större mängt kappseglare som förflyttade sig mellan olika kappseglingar runt om i Danmark. Det var en kölbåtsklass i 28 fots storleken. Vi utforskade inte heller denna hamnen utan gick vidare nästa morgon genom lilla bält mot Juelsminde. Denna dagen låg dimman tät och av den fina passagen förbi Middelfart blev mest en grå och konturlös upplevelse tyvärr. Juelsminde kändes som en typisk dansk stad och vi kände oss genast som hemma. Det blev att uppsöka en affär för inhandlande av Rød Pölse och dansk leverpastej. Smakade kanonbra. En ordentlig glasskiosk fanns även det så halva besättningen åt sig mätt på glass medans den andra halvan testade den nyss inhandlade korven. Hamnen kändes trevlig och vi hade nog kunnat stanna någon dag till om inte tiden rann på som den gör. Vi hade lyckats skuta på ortoped tiden en vecka så nu låg vi ändå rätt bra till. Men vi seglade vidare efter en natt. Nästa stopp blev Århus som vi tidigare om åren pratat om att segla till men inte hunnit.  Vi fick en plats långt in i hamnen hos motorbåts klubben som blev perfekt. Eftersom vinden skulle komma fel i kombination med att vi fick mer tid så blev vi kvar tre nätter och fick tid att tvätta av all rost som kommit på skrovsidorna sedan València. Vi pumpade upp gummibåten och efter ett varv med sprayflaskan och vattenslangen såg båten respektabel ut igen. Vi kom även iväg in på stan och fixade smørrebrød som vi längtat efter. Det var skönt att vara i Danmark enades vi om. Vi hade kollat vädret och hittat en lucka som gjorde att vi hann till Grenå innan nästa lågtryck kom. Nu kändes det verkligen som att vara hemma igen. Även om mycket nu var nedstänkt efter sommar säsongen så var ändå bageriet och fiskaffären öppna som vanligt. Det blev m.a.o luksus stjerneskud och wienerbröd. Kan de bli bättre?  Efter tre nätter var det ändå dags att ta det sista benet över till Sverige och vi satte kurs mot Varberg. Vi rundade vindkraft parken och Anholt och kunde fram på kvällen lägga till på Getterön och fick ett varmt mottagande med fisksoppa och hembakt bröd. Aldrig har det smakat så gott som då efter en kall sista segling. Nu var vi hemma kände vi och det har blivit mer sant den senaste tiden. Vi har bestämt att sälja lägenheten i Göteborg och har köpt lägenhet i Varberg. Doris har fått en plats i hamnen på Getterön så allt har löst sig på bra sätt.

Läs hela inlägget »

Nu fortsatte vi norröver och blev det en fin segling till Vlissingen där vi slussade in i kanalen och angjorde den lokala båtklubben strax innan mörkret kom. Det blev en natt där och sedan bar det iväg genom kanalen och genom Veerse meer som kändes lite kallare nu en senast vi stannade där. Målet för dagen var Bruinisse som Lilla Anna 3 hade tipsat om. Så vi slussade in där till kvällen och hamnade på den finaste och mest välskötta gästhamnen på hela resan. Vi stannade två nätter av bara farten och botaniserade bland bageri och restauranger. På land till försäljning låg Lilla Anna 3 och såg fin ut.
Efter det så blev det Dordrecht som vi även besökte på vägen ner. Vi timade in järnvägsbrons öppning mitt i Dordrecht och kunde sedan slinka in på en fin plats i den trånga gästhamnen mitt i stan. Man ligger bra och skyddat mitt inne bland husen och personalen är lagom avslappnade. Det har visat sig att det går utmärkt att gå kanalerna även med gipsad däckspersonal. Efter en natt tuffade vi vidare och hade bra flyt med broarna så vi passerade Gouda av bara farten. Fram på eftermiddagen kom vi Alphen an den Rijn där vi hamnade efter kaj i kanalen. Det finns gott om platser som är gratis att ligga på i kanalen genom hela stan. Klockan 20.00 stänger broarna så efter det är det helt stilla i vattnet. Vi har börjat komma in i det här med broar och slussar nu och hittills har vi haft bra tur och inte behövt vänta i stort sätt alls. Nästa stop blev en favorit, nämligen Haarlem. Även här ligger man mitt i stan och det är nära till allt. Lite ont om el-anslutningar kanske men vi klarar oss bra utan. Vi stannade ett par nätter på vägen ner så vi kände att en natt blir lagom nu när vi kommit på att vi har en tid att passa. Karis handled skulle nämligen visas upp i Sverige fyra veckor efter operationen, så vi står på. Från Haarlem var det inte långt till Amsterdam men vi körde förbi gästhamnen Sixhafen och slussade in i Ijmeer som var full av provar och mudderverk. Vattenytan var även sänkt med 80 cm så om det kändes grunt förra gången vi gick här var det lite nervösare denna gången. Det visade sig dok att vårat nya sjökort var uppdaterat med de nya djupen så vi kunde trixa oss fram med 10 cm under kölen ibland. Fram på kvällen slussade vi över till IJsselmeer och tog direkt babord in i gästhamnen i Enkhuisen. Efter lite trixande hittade vi våran bokade plats och kände oss nöjda över dagen. Ännu nöjdare efter att vi konstaterat att den kraftiga obalansen som vi fick efter en back manöver i hamnen inte berodde på att vi tappat ett blad på propellern utan på en bit kraftig plast som sedan släppte efter ytterligare en backning.  I Enkhuisen fick vi besök av våra vänner Anneli och Bert som bor i Alkmaar. Det blev ett trevligt besök över en lunch nu i dessa Covid-19 tider. Det märks under resan upp genom Europa att det är munskydd och handsprit överallt man kommer och det känns bra. Det känns nu som om vi inte är så långt från Sverige nu även om det är en bit kvar. Våran resa fortsatte över sjöar och kanaler och mitt på IJsselmeer blev vi även den här gången invaderade av små flugor. Helt otroligt att det kan komma så många samtidigt. Vi sopade ihop drivor med döda flugor efter att vi sprutat insektsmedel som vi efter förra gången lärde oss att det var enda sättet att bli av med dom. Så in i kanalen igen vid Lemmer och vidare norröver i kanaler som snart mer liknade ett dike. Vi hade bokat plats i en liten gästhamn i Terherne och där svängde vi in på fel sida av märket. Gick inte alls det, vi satt bra i leran. Backade loss och på rätt sida med alla fingrar korsade och se det gick bättre. Inne i gästhamnen var det bättre djup och vi låg bra över natten. Nu kanske någon tänker att det skall ju finnas tillägnings platser efter kanalen. Visst finns de det, men djupet brukar vara för motorbåtar och det saknas oftast en meter i djup för att vi skall komma i närheten av kanten på kanalen. Näst sista etappen i kanalen gick till Leeuwarden vilket är en favorit. Man ligger mitt i en park mitt i stan. Kan inte bli bättre med el och vatten tillgängligt efter kanten. Man får bara hålla koll uppåt så man inte drar masten i en trädgren som sticker ut över kanalen. Vi blev kvar ett par nätter eftersom det skulle blåsa småspik och åt fel håll ute på Nordsjön och inte ville vi ut i det. Leeuwarden är en trevlig och mysig stad att knalla omkring i. Gott om trevliga restauranger och caféer. Nu hade vi bara sista etappen kvar i kanalerna och efter att ha krigat oss fram bland alla söndagslediga holländare kom vi till Lauwersoog  på eftermiddagen men väntade med att slussa ut i tidvattnet. Vi la oss i gästhamnen och kopplade av inför nästa dag.

Läs hela inlägget »

Nu var det länge sedan det blev något skrivet och det har sina randiga själ och rutiga orsaker. Mer om detta senare. Vi lämnade Roscoff efter åtta trevliga och händelserika dagar. Trotts vinden så sken solen och vi fick några fina promenader. Det kan bli rätt så strömt i marinan och det gäller att planera för det när man skall ut och in genom hamnhålet eller skall ut mellan pontonerna. Vi hade en fin Fransk båt liggande bredvid oss och ägaren gick där och kollade och fixade. Förtöjningarna hade han inte lika stor koll på så hanns båt låg hela tiden och knödde mot våran båt och 30-40 cm från  hanns ponton. Har efteråt insett att han nog inte hade riktigt koll på hur det fungerar med förtöjningar, och vissa andra saker när det gäller båtar visade det sig. Det första vi reagerade på var att han hade så mycket saker på däck. En fin liten träjolle låg alldeles framför sprayhooden. Vi diskuterade om han såg något från sittbrunnen. Båten hade ett två meter långt bogspröt som gjorde att båten blev lite längre än de 13 meter som skrovet. Nåväl, en morgon hade han bestämt sig att dom skulle vidare och samtliga fyra ombord var på däck för att hjälpa till. Dom kastade loss och backade hastigt ut från sin plats, sedan blev det full fart fram och fullt roder åt babord. Nu åker vårat vindroder han vi tänka, men det klarade dig! Däremot rensade han fördäck från pullpit, knapar, mantåg och annat ej tidigare lösa saker med sitt långa fina bogspröt på en båt två platser bredvid oss. Mannen som stod på fördäck kunde inget annat göra än att hålla i sig. Det hördes nog över hela hamnen men fransmannen bara backade loss och försökte lämna hamnen som om inget hade hänt. Hamnvakten kom dok runt hörnet och tog ett allvarligt samtal med kapten. Dagen efter lämnade vi med sikte mot Cherbourgh. Vi hade räknat lite optimistiskt med medström i stort sätt hela seglingen och vi hade oväntat bra segling med ytterst lite motström. Vi gick på nedsidan av Guernsey och Sark och såg ljusen från land mitt i natten när vi passerade. Fram på morgonen rundade vi hörnet vid Auderville och hamnade i tideriffsen utanför udden men även denna gång kom vi någorlunda helskinnade igenom. Väl i Cherbourgh blev vi tilldelade en plats över radion. Vi gjorde ett försök men kände rätt omgående att det kan ni feteglömma! Så vi tog en plats som vi kände passade bättre och det gick lika bra visade det sig. Det blev ett stopp på två nätter med vila och handlande. Vädret bjöd traditionsenligt på regn men den här gången hade vi en båt som var tät.  Nu hade vi fått upp farten och kände att det var lika bra att stå på medans vinden var åt rätt håll. Så vi seglade vidare mot Dunkerque som vi angjorde 36 timmar senare. Vi snek separations zonerna och Kari pratade med fiskebåtar mitt i natten om hur vi skulle gå för att vara minst i vägen. Även här hade vi varit tidigare och i kvällsmörkret seglade vi in i marinan. Hamnvakten mötte på pontonen och det var då vi snäppte upp svårighetsgraden på seglingen. Kari föll på däck och fick vänster arm/hand under sig. Så när vi fått fast  båten fick hamnvakten köra oss till närmaste sjukhus för något som inte skull kunna böjas i underarmen gick att böja medans handleden som vinkat så fint under resan inte gick att böja. Mitt i natten på akuten konstaterade dom att vi hade rätt i våra observationer och att här behövdes operera in lite metal av ädel sort. Så vi gick tillbaka till båten för några timmars sömn innan Kari skulle vara tillbaka på morgonen för operation. Nästa morgon blev det operation och fram på eftermiddagen kunde jag kvittera ut en opererad och gipsad fru. Hon hade fått förhållningsorder om att hålla sig lugn några dagar och det passade bra eftersom vinden var åt fel håll. Vi fördrev några fina dagar med att bland annat hämta ut det nya sjökortet vi beställt till den lokala båtbutiken och äta musslor i curry.

Läs hela inlägget »

Efter att ha traskat runt i A Coruna i sex dagar var både vi och vädret på bra humör. Vi hade väntat på ett utlovat lågtryck som skulle ge oss lagom med vind och i rätt riktning. Det kom och vi lämnade A Coruna vid 15:00 efter att vi bunkrat upp med både diesel och mat för att i gammal sjö stampa oss norröver. Fram på kvällen lugnade vågorna sig och det blev en behaglig segling. Tyvärr lugnade sig även vinden på eftermiddagen andra dagen så vi startade våran fina motor som stöttning. Det var lovat regn någon gång på det tredje dygnet men av det såg vi inte något. Vi hade sol och lätta moln hela tiden. Det blev en trevlig överfart och vi körde tre timmars vakter under nätterna denna gången. Förra gången vi korsade biscaya så körde vi två timmars men då handstyrde vi hela tiden. Kari fylde år mitt ute på havet och firades med pressent inköpt i Valencia och gömd ombord i två månader. Efter 72 timmar rundade vi piren i Camaret sur mer mitt bland en massa almogebåtar som visade upp sig. Vi hade för säkerhets skull bokat plats i hamnen och det var tur för det blev knö fullt efter vi lagt till. Camaret sur mer visade sig från sin bästa sida medherb värme och solsken och vi fick en mycket bättre känsla för staden än senast vi var här. Kan nog ha att göra med att då var det regn och blåst samt att vi var nervösa inför korsandet av biscaya. Vi blev kvar i två nätter och fick sova ut ordentligt.
Å så var det dax att räkna med tidvatten igen. Alltid lika roligt. Nä. Men vi kliade oss i våra huvuden och fick flisor i fingrarna men kom fram till när det var lämpligt att segla och det visade sig att ytterligare tio båtar tänkte likadant. Så som i ett pärlband rundade vi den besvärliga udden (om man har motström) och gjorde 7-8 knop med utspirade segel och medström. Vi hade räknat så fint att lagom när strömen vände var vi framme i Roscoff som var målet för dagen. En glad marinero i gummibåt mötte utanför hamnen och guidade oss till rätt plats och hjälpte även till att stötta upp oss i den starka strömen som blir i hamnen. Det blev kanon och vi fick en bra plats.
Det är kapseglingar här för en ny klass som inte blivit stor i Sverige ännu. Maxi650 heter den och båtarna är knubbiga men riktigt snabba. Dom är 6,5 meter långa och över två meter breda. Det är en kölbåt med mycket segel. Tyvär blåser det förmycket dom senaste dagarna (20 s/m)så dom går mest omkring och väntar. Det gör även vi för nu vill vi komma vidare och det blir Cherbourg eftersom kanal öarna är stängda för båtar och har 14 dagars karantän plus covid19 test innan man får gå iland. Idag har vi firat nästa födelsedag och varit på stans bästa resturang/pizzeria. Vi hade tur som var tidiga och fick ett bord för sedan blev det fullt på 15 minuter.

Läs hela inlägget »

Porto var som vi minns det sedan förra gången på väg söderöver, men inte alls lika mycket turister. Det märks att covid-19 slagit hårt på turismen. Tyska turister finns det ju fortfarande. Vi tog några lugna dagar i väntan på en bra vind norr över. Blev en vecka tillslut. Vi passade på att besöka Churchills portvins tillverkning även denna gången eftersom det ingick i hamnavgiften. Det blev några turer till en konstnärsbutik där Kari fick handlat lite mer akvarell papper och lite andra nödvändigheter.
Den fina vinden norröver lyste med sin frånvaro men en morgon körde vi vidare i svag motvind. Det blev motorgång ett dygn upp till Camarinas för att ha en bra start inför biscaya överfarten. Vi kom in samtidigt som en dansk båt och dom frågade om vi också var på väg över biscaya. Visst sa vi. Nu alltså? sa dom. Det visade sig att det var fina vindar just då och några dygn framöver. Vi kände oss inte helt redo utan sa att vi väntar någon dag. Camarinas är ingen stor by så det tar inte lång stund innan man hittar. Det är en hyggligt stor fiskehamn. Det finns tre supermarket i varierande storlek och med varierande utbud. Det finns dessutom fem affärer som säljer allt som har med knyppling att göra. Så vill man hårddra det är gubbarna ute och fiskar medans tanterna sitter hemma och knypplar.
Vi hittade en lagom vandringsled som gick utefter kusten och den gick vi en av dagarna. Den skulle vara totalt 22 km men vi lyckades korta av den till 16 km genom att gena rätt över på ett ställe. Det räckte och blev över för våra otränade kroppar. Utsikten var fantastisk här på dödens kust som det kallas. Konsigt nog kom vi ur sängen nästa dag utan problem så vi är nog i bättre form än vi tror.
Efter en vecka tyckte vi att vi hittat ett fönster i vädret för våran överfart med ett kryssben över hela biscaya.Så vi preppade med mat och smörgåsar plus allt annat som kunde tänkas förtäras under dom kommande fyra dygnen. Så dagen efter var vi uppe och kom iväg snabbt men det visade sig att vindarna hade vridit lite till men åt fel håll, varför aldrig åt rätt håll? Vi insåg att dethär håller inte och dessutom regnade det. Så vi föll av och gick till A Coruna och genast sprack himlen upp och solen värmde igen. Så nu ligger vi här några dagar och väntar på vind. Här finns allt min kan behöva i en mycket störra stad.

Läs hela inlägget »

Rota var en trevlig hamn. På vägen ner låg vi i Cadiz på andra sidan viken men efter att ha testat bägge hamnar vinner Rota helt klart. Fina gränder och hus som inte såg så speciella ut men innanför dörrarna mot gatan visade sig ha lummiga oaser på innergårdarna (bilder i föregående inlägg). Det fick bli några nätter med lite vila och slappande. Vi mötte en svensk segelbåt som hette Akka och som var på väg ner mot medelhavet. Det blir tredje Akka vi möter på denna resan. Våran autopilot heter även den Akka.
Men så kom ett fönster att segla vidare och vi släppte förtöjningarna och tog en dygnssegling till Lagos. Det blev inte så mycket vind som var lovat men riktningen var rätt. Vi kollar både Predict wind och Windy och nu börjar dom få en paddel i vattnet om kommande väder. Efter bara några timmar ryckte det till i fiskespöt och jag tänkte jäkla måsar låt bli våran tunacatcher. Dom har dykit efter den innan men som tur var aldrig fasnat utan bara släppt den igen. Men det här var napp på riktigt. Efter en liten stund låg det en liten bonito och sprattlade i disk baljan. Efter som han verkade lite stressad så bjöd vi på lite kinesisk whisky för att lugna hans nerver. Och nog blev han lugn, han dog. Resten av dygnet flöt på som det skulle och när vi kom in i Portugal så var det som väntad fiskebåtar och nät, både flytande och bottennät överallt. Vi la till i Lagos på morgonen men bestämde oss för att ligga kvar vid väntebryggan eftersom vi skulle segla vidare tidigt nästa morgon.
Lagos var sig likt. Samma personer satt på samma uteserveringar med något alkoholhaltigt på tidig förmiddag. Det bar fler turister nu och folk var lite mer avslappnade när det gällde covid-19. Vi kom lagom för att vinka av våra tyska vänner Harry och Helga som seglade mot Madeira. Det är skönt att ibland redan veta var affärer och båtbutiker ligger och det blev en effektiv förmiddag med bunkring av både mat och motorolja. Boniton blev rensad och lagd i marinad så till lvällen blev det stekt bonito med avocado och mango salsa ihop med stekt sweet potato.
Redan tidigt nästa morgon seglade vi i soluppgången vidare mot Porto.. Även denna morgon var vindarna lätta så vi fick stötta med motorn. Vi passar på att ta oss norröver nu när vindarna är svaga till skillnad mot det vanligtvis starka nordliga vindarna. På natten rullade dimman in och det blev att ta på långkalsonger och sjöställ. Inte riktigt vad vi hade täkt oss. På morgonen var vi trött, blöta och less på dimma så vi la om kursen mot Cascais istället. Väl i hamn så släppte dimman och vi fick tankat och checkat in. Vi vilade oss i form och tog en sväng förbi Pauls bageri där vi fick tag i riktigt gott bröd. Vi var stamkunder hos Paul när vi låg i Brest.
Nästa dag fortsatte vi norrut och målet för dagen var Penish. En udda liten hamn. Vi visste sedan tidigare att det var ont om gästplatser och att toa med dusch var begränsat. Mycket riktigt, det var bara en glad polis som tog imot oss när vi lagt oss på utsidan av en annan båt på pontonen. Han tog våra uppgifter och meddelade att eftetsom det var söndag så fanns drt ingen som kunde skriva in oss eller ge oss tillgång till grinden till pontonen eller till toaletter och duschar. Han skulle komma på måndag 10:00. E du go eller tänkte vi. Tanken bar att vi skulle passa på att gå en liten bit till innan det skulle bralla i ordentligt på eftermiddagen nästa dag. Vi mailade till hamnen om att vi visst ville göra rätt för oss men inte kunde vänta och att om dom kunde skicka info så kunde vi skicka pengar via banken.
Sagt och gjort, vi drog iväg mot Nazare som låg en tur till Laesö bort( 27 distans för den som inte är från Götet) och hann precis in i hamnen innan det började blåsa ordentligt. Denns gång hamnade vi på båtklubben isället för i fiskhamnen. Vilken skillnad, detta är nog den mest välskötta gästhamn vi varit i. Rent och prydligt och en personal som är fantastiskt trevliga och omtänksamma. Det blev två nätter och vi fick både tvättat, diskat och handlat. Även glass stod på schemat. Vi hittade en italiensk glass affär och efter som det kom regn satte vi oss vid ett bord och pekade i menyn. Hittade en glass som såg stor ut på bild men vis av tidigare tillfällen tänkte jag att den är nog inte så stor i verkligheten. .Men hoppsan, den var större. Så stor glass har jag inte sett sedan Dunkirk för två år sedan. Mätta å glada kom vi tillbaka till båten. Vi mötte en Norrman som hade köpt en båt i kroatsien och nu ensamseglade hem den till Arendal. Första båt vi möter som har met rost än vi. Vi kom i säng tidigt inför nästa dags dygnssegling.
Nu äntligen var målet Porto och det blev en bra segling som började med dimma, denna jobbiga dimma. Men sedan klarnade det upp och vi la oss på 60 meters kurvan för att slippa fiske redskap men av an tillfällighet tänkte alla portugals fiskare att just där var det nog bra fiske. Det blev en slalombana värdig Ingemar Stenmark mellan flaggorna. Men vi börjar bli vana nu. På natten kunde vi se redskapen på radarn så det gick fint. Vad vi mer såg på natten var den fantastiska marelden kring båten. Helt fantastiskt. Ibland kom det en extra glödande ring en bit från båten och då var det delfiner som hoppade. Vi har haft glada delfiner varje dag kring båten sedan Gibraltar. Vid 5:30 på morgonen la vi till i Doro marina i Porto.

Läs hela inlägget »

Det blev inte mycket gjort i Motril utan vi lämnade nästa morgon för att segla till Caleta de veles som vi förra året låg inblåsta i under tolv dagar. Där var det sig likt om än fler turister på stranden. Dom hade kört med traktorer och plattat till remsor med rätt avstånd för att underlätta för badarna att hålla rätt distans till andra badare. Såg lite kul ut med de små flaggorna som man märkte ut sin plats med.
Det blev två nätter och sedan seglade vi vidare. Känns som vi vill komma ur medelhavet nu. Lite trötta på att vind prognoserna inte stämmer. Kasta tärning om vindriktning och styrka blir exaktare.
Vi kom till Benalmadena fram på eftermiddagen och knöde oss in på en plats som låg bra mycket bättre än den vi låg på förra året. Här märktes det att det var klart mer turister än sist. Vi tog en tur i till mataffären i värmen och var helt slut efteråt. Konstigt nog är vi inte riktigt vana vid värmen ännu. Men det är synd att klaga.
Men nu hade bi fått upp farten så vi fortsatte nästa morgon till Estepona som vi besökte förra året med. Lite kul att man får en flaska vin när man checkar in. I år var det vitt vin. Äntligen fick vi lämnat oljan efter senaste motorservicen på deras miljöstation. Hittils har vi inte hittat någon som kan ta imot olja men här var det ordning å reda. Vi gick en sväng på hamnen men mycket mer än så blev det inte.
De senaste dagarna har vi sett mycket delfiner och dom har simmat framför stäven nästan varje dag. Vi har saknat det i Valencia.
Vi kunde se Gibraltar klippan i fjärran och mot den siktade vi nästa dag. Vi har haft tur med vind och ström de senaste dagarna och även denna gången rundade vi klippan utan problem. Vi har hört om andra båtar som haft lite jobbigt med att vinden och tidvattnet har mötts på udden och givit hemska vågor. Den här gången gick vi mot la Linja som ligger innanför Gibraltar och i Spanien. Visade sig vara ett bra val. Trevlig och fräsh hamn, dessutom hygligt billig. På vägen dit körde vi in och tankade billig diesel i Gibraltar i alla tankar och dunkar vi hade. Det var nära och bra att gå från hamnen över startbanan och över gränsen till Gibraltar. Vi strosade omkring i gränderna och hittade en liten resturang som serverade en grym chicken tikka. Det kändes som att vi hade sett vad vi skulle förra gången så nu kunde vi bara vandra omkring som vi ville. Morrisons snabbköp fick ett besök men det blev mest engelska kakor och andra ”livets nödvändigheter”. Tillbaka i båten var vi möra efter promenaden.
Det dök upp ett bra väderfönster med fin vind så efter två dygn så seglade vi ut ur medelhavet. Det var många båtar som seglade iväg på morgonen men det visade sig att så mycket vind blev det inte trots allt. Det blev motor igen och vi insåg att viinte skulle hinna upp till Rota ovanför Cadiz i vettig tid så det blev Barbate istället. Det är en bra hamn att ligga i när det blåser hårt och set gjorde det nästa dag. Det ramlade in flera båtar som hade missat att det skulle bralla i ordentligt. Vi väntade två nätter och sedan stack vi på morgonen ut bland vågorna för att komma till Rota. Gammal sjö var det, men vilken segling! Länge sedan som vi fick en sådan fin segling och helt plötsligt verkar väder prognoserna stämma igen.

Läs hela inlägget »

Det blev två nätter i Torrevieja. Det var ju söndag så vi fick leta efter bröd men till slut hittade en affär som hade nybakat. Det märks att det finns många svenskar i Torrevieja eftersom flera resturanger hade menyer på svenska.
Sedan seglade vi vidare och hamnade i Cartajena. Även här blev det två nätter och vi fick besök av Per och Monica Samuelsson som sålde sin katamaran Alice och köpte lägenhet i Torrevieja förra året. Dom kom ner till Cartajena för en tidig lunch på stan med oss. Det var trevligt att träffa dom och höra hur dom överlevt karantänen. Vi fick vandrat runt och tittat bla. på en amfiteater som finns bevarad. Även mataffären fick ett besök men efter det blev det stopp. Man blir helt slut av att promenera runt i den här värmen.
Vädrerprognoserna här i medehavet stämmer lite sisådär kan man säga. Det går lika bra att köra sten, sax och påse om vilket håll det skall blåsa åt. Det blir en del motorgång. Så nästa dag puttrade vi vidare söderöver och hittade en trevlig naturhamn i skydd av en halvö utanför Calabardina. Det låg ett tiotal båtar i viken när vi kom men vi var bara fyra båtar kvar på morgonen.
Nästa stopp blev Garrucha som vi även stannade i förra året på väg till Baliarena. Hamnen känns ny och bryggorna är fina. Det var något fler båtar i hamnen men annars var det lika illa ställt med duschar och toaletter. Dom har inte riktigt kommit ikapp med att bygga tillräkligt många. Det blev en natt och på morgonen började dom lasta gips på ett stort fartyg, så det var skönt att slippa dammet.
Det blev det en längre segling mot Almerimar. Vi hade hört från flera båtar att det var en bra hamn och det stämde. På vägen hände det som jag aldrig trodde skulle hända. Vi fick napp! Vet inte vem som blev mest förvånad, jag eller den tonfisk som vevades in. Väl i hamn märktes det att flera resturanger hade fått bomma igen nu när det inte fanns några turister att servera. Covid-19 har slagit hårt även här. Vi blev kvar i tre dagar och väntade in rätt vindar. Där fanns även en dykshop så jag fick äntligen fyllt min dyktub. Nu skall vi bara hitta någon bra hamn där jag kan få skrapat klart under båten.
Av en tillfällighet såg vi ett inlägg i en långseglingsgrupp på facebook där någon ville ha hjälp med att kolla laddningen på deras båt som låg på land i Motril. Vi hade ändå planerat att stanna till där så så fick det bli. Det brallade i ordentligt när vi sladdade in på en plats på Club nautico. Det visade sig att varvet där båten låg på land var granne med club nautico så efter vi checkat in så gick jag över och fick tag i rätt person på varvet som låste upp båten. Via facetime blev jag sedan guidad igenom rätt menyer på displayen. Det fick bli en nödlösning som jag sedan guidade varvsägaren igenom. Hoppas han förstod.

Läs hela inlägget »

Nu har vi vinkat hejdå till Valencia. Det blev totalt 13,5 månader som båten låg där. Men nu är vi på väg. Nu skall alla reseförbud innom landet vara borta men det är fortfarande munskydd och handsprit som gäller när man skall gå in i affärer och kommer till hamnar vid incheckning.
Första etappen blev 40 distans met till Denia som vi även besökte på vägen upp. Kändes skönt att starta med något bekant lagom sträcka bort. Eftersom vi var senare på sessongen i år var det mer liv och rörelse i hamnen. Tyvärr var inte toa och dusch färdigrenoverade men vi hittade toa på färjeterminalen. Vi gick inte in på stan denna gången utan laddade för nästa dags långsegling till Cartahena.
Så nästa morgon kom vi iväg i någorlunda tid. Vi viste att det skulle vara lite motorgång det första innan vi skulle få vind så vi puttrade på och på vägen passerade vi flera ställen med ankringsbojar som vi inte sett på vägen upp. Såg väldigt lockande ut. Efter ett par timmar på motor i det vackra vädret bestämde vi oss för att gå till Moraira för att lägga oss på en boj i det vackra vädret. Vi hittade viken men det var för klena bojar för våran båt så vi kastade i ankaret på fyra meter i den fina sandbottnen. Vilken fantastisk vik! Vi låg precis utanför bokarna till en badplats. Och vattnet var klart och fint så det blev några bad. Fram på kvällen kom det liter vågor inrullande lagom till vi la oss men vi tänkta att det brukar lugna sig till natten. Det gjorde det inte tyvär utan ökade under natten. Det blev inte så mycket sömn så I gryningen gav vi upp och gick vidare. Planen var Cartahena men vi ändrade oss och gick mot Torrevieja istället så vi kunde få vågorna mer i aktern. Tolv timmar senare var vi förtöjda och kunde få en dusch och en kantarellsoppa med pankaker efter. Vi somnade gott på kvällen.

Läs hela inlägget »

Vi är i steg två! En helt ny värld öppnade sig idag. Från idag får vi röra oss fritt igen vilket innebar att vi knallade iväg och hyrde varsin cykel på morgonen. Vi har hyrt i 14 dagar så vi borde hinna komma iväg till både ikea och konstnärs butiken. Det känns i kroppen att vi inte har cyklat på ett tag och efter dagens lilla tur är vi rätt slut båda två. Vi hittade konstnärs butiken där det inhandlades både färg å papper till akvarell målandet. Även dykaffären hittade vi men dom hade inte öppet, men det hindrade inte att man kunde krypa under jallusin och fråga om öppet tider. Dom ville att man skulle beställa via webben istället och så fick det bli. En ny luftflaska är på ingående islället för den flaskan som försvann i branden här i hamnen. Han som skulle komma med en ersättnings flaska har inte dykt upp ännu. Blir bonus om han kommer.
Igår kom jag på att det var ett tag sedan jag kollade i bränsletanken. Sagt å gjort jag skruvade loss locket och vad hittade jag väl där om inte sörja som växte på botten av tanken. Vi fick dålig diesel i en hamn och nu har det stått i snart ett år så det var tur jag tittade. Ut med 100 liter diesel och sedan fick vi ut sörjan i botten. Så nu får vi vara noga med att fylla på vätskan som skall hindra beväxning.
På onsdag kommer volvo penta och kollar våran motor instalation och byter våran trasiga CDI box. Sedan kan vi ut och segla utanför hamnen. Troligen kan vi segla vidare efter 16/6 om allt fungerar.

Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Bert » Karantän :  ”Ni har ingen tur. Först med motorn och nu med karantänen. Här i Holland ser det ..”

  • Niklas Rosengren » Getterön till Anholt:  ”Var det inte trevligt på Anholt? Ni seglade ju vidare så fort.”

  • Johan Larsson » Var tar tiden vägen.:  ”Hej på er kusin & Kari, hittade detta på nätet. Är det redan dags, mindes det so..”

  • kari » Det går frammåt:  ”kul att se att du jobbar på! Kände nästan lukten bara av att läsa det du skrive”

  • Oscar » Detta är ett blogginlägg:  ”Fick du borrat? Tittade efter dig men vi har nog om varandra.”

Arkiv